Kategori: Recensioner

Blommande rabatter

Hanna Wendelbo har tidigare bl.a. skrivit boken Odla blommor, som handlar om att odla ettåriga blommor för att binda vackra buketter. Något som har blivit mycket populärt. Denna bok handlar om hur man skapar välkomponerade vackra och spännande rabatter.

Hanna beskriver sig själv som en formgivare med specialkompetens inom mönsterdesign, med ett klappande hjärta för blommor och trädgård. Ni som följer Hanna på sociala medier har sett många vackra färgstarka bilder på allt Hanna skapar. Denna nya bok är inte bara väldigt snygg och lockande. Den innehåller också mycket kunskap och handfasta råd.

Boken inleds med rabatten. Att lägga grunden till en rabatt, eller kanske är det krukodling som gäller.  Sedan väljer man växter, komponerar, väljer färger och uttryck.  När det gäller komposition av en rabatt får man 13 olika förslag från en som verkligen kan det här, t ex mormorsrabatten, månskensrabatten eller varför inte honungsrabatten. Varje rabatt visas som skiss med bild och matnyttig beskrivning av alla enskilda växter.

Sista delen av boken tar upp anläggning, sådd, plantering och skötsel av rabatten.

 Man kan förledas att tro att en så här läcker och snygg bok mest är ögongodis. Det stämmer inte i detta fall. Även om du tycker att du är en rätt van odlare finns här mycket att hämta. Inspirationen får man på köpet!
Jag vill verkligen rekommendera denna bok!

/Gertrud Nerpin
Till toppen av sidan

---

Klint Karins kålrot och Kurt Jönssons bondböna

Under många år har den vanliga vägen att skaffa fröer varit att köpa dem från de stora internationella fröfirimorna. Men som tur är finns det entusiaster som envist sår och bevarar sina egna lokala fröer – för smakens och för minnenas skull. I början av 2000-talet samlades många lokalsorter av baljväxter och köksväxter in och dokumenterades i Fröuppropet inom Programmet för odlad mångfald, Pom. De presenterades i boken Klint Karins kålrot och Mor Kristins böna: om Fröuppropets kulturarv som kom ut 2013. I den nya och omarbetade upplagan har Fröuppropets sorter kompletterats med ett hundratal lokalsorter.

Författarna, som alla har en gedigen kunskap i ämnet, har inte bara lyckats reda ut de snåriga begreppen lantsort, kultursort och lokalsort utan också lyckats ge en levande bild av människorna bakom odlingarna och lokal odlingshistoria. De sorter som beskrivs i boken är lokalsorter, det vill säga växter som har odlats under lång tid på samma plats och som har sparats av odlaren som utsäde från år till år. Inte sällan har fröerna förlorat sitt ursprungliga namn och sedan fått olika namn allt efter odlaren eller platsen.

Många sorter har ärvts i flera generationer, ofta på kvinnolinjen, som t ex ”Mormors gröna ärtor”, ”Vretens Alma” eller ”Finas fina”. Men vanligast är namn efter odlingsplatsen. Med hjälp av de intressanta utbredningskartorna kan man utläsa odlingstraditioner och klimatförutsättningar, men också i vilka områden föreningen Sesam och genbanken har varit aktiva.

Ett särskilt kapitel ägnas kålrot – en både hatad och älskad kulturväxt som till och med har betraktats som en unik svensk grönsak. Engelskans swede, franskans chou suédois och tyskans Schwedische Rübe är ett tecken på detta. Trots att kålroten inte är särskilt uppskattad i matlagning finns många lokalsorter kvar i det så kallade kålrotsbältet (Dalarna, Medelpad, Jämtland, Ångermanland och Västerbotten).

Det finns otaliga historier förknippade med odlingen av lokalsorterna. Även en icke-odlare kan med njutning läsa om de lokala sorternas historia och användning. Med bokens gamla svartvita foton kommer man också nära de människor som har odlat. På de gamla torpen odlades potatis, kål, ärtor och bönor. När det var dags att skörda kunde de färska grönsakerna avnjutas i en redd soppa eller i en stuvning med fläsk men sedan konserverades de för vinterns behov.

För dagens odlingsintresserade är det här en bibel att leta i om man är intresserad av gamla sorter. Programmet för odlad mångfald (Pom) och Nordiskt Genresurscenter (NordGen) har genom att samla och presentera alla dessa lokalsorter bidragit till en renässans för odling av köksväxter.

/ Birgitta Modigh
Till toppen av sidan

---

Frukt & bär A-Ö, recept och bruksanvisningar

Efter den tidigare boken ”Grönsaker A–Ö” som kom för några år sedan är den populära kocken Paul Svensson nu aktuell med uppföljaren ”Frukt och bär A–Ö”.
Den här boken kan sägas vara en frukt- och bärbibel och består av 33 olika frukter eller bär i egna kapitel . Omfattningen sägs vara nästan alla frukter och bär som växer här i Norden, sinsemellan väldigt olika och var och en med sin egenhet och charm. Även flera bär som jag inte kände till sen tidigare eller inte visste att man kan ta tillvara finns med. Ett undantag är rabarbern som ju botaniskt sett är en grönsak men som får vara med eftersom den historiskt har använts mest i dessertköket.
Även den här boken har fin formgivning, vackra bilder och med samma pedagogiska upplägg som i boken om grönsaker. Allmänna men mycket trevliga beskrivningar av respektive frukt eller bär samt bruksanvisningar, som listar allt man kan göra med dem, kompletteras med totalt ca 500 recept.
Det jag tycker är extra intressant med boken är att man kan upptäcka nya bär eller frukter och dessutom nya användningssätt för dem tex hur man kan använda fler delar av växterna än vi vanligtvis gör. Frukter och bär används i grytor, gratänger och inläggningar förutom det som kanske är de mest traditionella i desserter, saft och sylt.

Jag som verkligen har tyckt om och ofta använt hans bok om grönsaker kan verkligen rekommendera även denna. Förutom att man lär sig en massa nytt så får man inspiration att prova nya råvaror eller tillagningsmetoder. Den pryder dessutom sin plats i bokhyllan.

/Åsa Taube
Till toppen av sidan

---

Trädgårdsboken om JORD

Framför mig har jag en riktig tegelsten, ett praktverk innehållande 370 sidor om jord! Härligt att få ta del av all denna samlade kunskap om jord. Jorden som föder oss alla vare sig vi odlar själva eller bara konsumerar föda, vegetarisk eller animalisk. En eftersatt kunskap kan man tycka, det skrivs många trädgårdsböcker om växter, odlingstrender och inspiration och bra är det, men grunden för allt odlande – jorden, har det inte skrivits så mycket om. Som sagt jord har huvudrollen i denna bok, sex författare som delar med sig av sitt vetande om jord utifrån var och ens profession. Författare är Håkan Wallander professor i markbiologi och miljövetenskap, Elisabeth Svalin Gunnarsson författare med trädgårds – och arkitekturhistoria som specialitet, Anton Sundin trädgårdsmästare med stort intresse och kunskap för och om jord, Alf Nobel lantmästare och jordbrukare, Magnus Nobel agronom och jordbrukare. Först ut är Charlotte Permell, journalist som utgår från sin egen trädgård, som hon beskriver som omöjlig innan hon förstod varför inköpta, påkostade, friska växter förde en tynande tillvaro och inte svarade på hennes omvårdnad. Allt berodde på jorden. En kunnig trädgårdsmästare gav Charlotte rådet att jorden i trädgården måste få minst lika mycket uppmärksamhet som växterna, jorden, växternas skafferi, stöd och fäste där jordens struktur ska ge både stadga och syre åt rötterna.

Vad kommer jord ifrån, vad är jord? Här får du lära dig om jordarter, jordmån, kapillärkraft, pH- värde kretsloppet i jorden, om levande jord i samspel med svampmycel och mikroorganismer och mycket, mycket mer. Informativa foton och illustrationer, jord – och växtlexikon hjälper till att förstå jordens grundläggande betydelse för allt odlande. Boken ger också hanfasta råd hur du kan förbättre den egna trädgårdens jord.

Trädgårdsboken om jord är en god investering för alla som odlar, i stor eller liten skala. Ägna hösten åt att ”plöja igenom” Trädgårdsboken om jord och starta odlingssäsongen 2024 med större kunnande och känsla för jord. ”Allt föds ur myllan”.

Redaktör Anne Langensköld Folke och Ulrika Levén, foto Ulla Skog och Frida Wimar, illustrationer Iann Eklund Tinbäck, formgivare Dick Norberg.

/Eva Rönnblom

Till toppen av sidan

---

Växternas symbolik

Många av oss har som barn legat på mage på gräsmattan och letat efter en lyckobringande fyrklöver eller dragit kronblad efter kronblad av prästkragens blomma – älskar, älskar inte för att se om sista kronbladet blir älskar eller som ung gått ut i midsommarnatten för att plocka sju sorter blommor och lägga under huvudkudden. I dag gör vi det av tradition och på skoj, förr var det på allvar, när vi människor stod maktlösa inför oförklarliga naturfenomen, pandemier, krig, svält och död. Döden var alltid närvarande och sjukdomar som vi inte visste hur de uppstod och som det inte fanns någon bot för. Vi tog växterna till hjälp för att förstå, förutspå och förklara det oförklarliga och för att genom deras magiska krafter skydda oss mot allt ont.

Ett exempel är vårdträd som planterades på gårdsplanen framför huset, kanske en lind, ask eller en hästkastanj. I trädet bodde gårdsfolkets skyddsandar. En skyddsande kallades en vård. Trädet skulle skyddada gårdens folk, hus och djur. Ända in på artonhundratalet kunde man offra mat och dryck till vårdträdet. Fortfarande planteras vårdträd, mest av tradition och för att de är vackra men kanske kan trädet ändå ge skydd och välgång till huset och dess innevånare, bäst att vara på den säkra sidan……

Ulrika Flodin Furås tar oss med genom historien och runt om i världen för att utforska växternas magi och symbolspråk, var har de sitt ursprung och hur skiljer de sig åt i olika kulturer.

Genom historien har människan i alla kulturer använt växter för att skapa myter, besvärjelser och ge växterna ett eget symbolspråk. Olivkvisten är symbol för fred, ljung förebådar död. linden är kärlekens träd, myrten står för kärlek och oskuld osv. Ulrika skriver också om växternas nyttor. Växter är essentiellt för oss människor som föda, byggmaterial, textilier till kläder, värme, läkemedel, de har använts och används för att bota, läka, ge ro, och ta bort ångest, inte så underligt att vi genom tiderna har gett växterna övernaturliga egenskaper.

Uppdelningen i 11 kapitel med över 70 växter gör boken lättöverskådlig, lätt att slå upp i. Växternas symbolik är en fascinerande, rikt illustrerad och lättläst bok, perfekt att läsa uppkrupen i soffan en höstkväll, kanske med en kopp varmt te på kamomill, denna heliga och lugnande växt, som i det antika Egypten fick symbolisera solen….. Också en trevlig bok att ge bort som present.

/Eva Rönnblom
Till toppen av sidan

---

Blommor, buketter och kransar

Plockat eller köpt en bukett blommor har väl de flesta av oss gjort. En bukett för att ge bort och göra någon glad, för att pryda middagsbordet eller bara för att glädja sig själv mitt i vardagen. Blommor vilken rikedom – vilka möjligheter, vare sig man har en trädgård eller plockar vilda blommor i naturen. Är det inte säsong så får man köpa blommor eller hålla sig till torkade blommor, grenar, gräs och mossa.

Minna Mercke Schmidt blomsterkreatör, författare och fotograf skriver för alla ”hemmaflorister”, vi som alltid vill ha blommor på bordet och njuter av att arrangera små enkla men också lite mer avancerade blomuppsättningar. Här finns användbara tips för hur man får snittblommorna att stå fina och fräscha länge, hur man binder en spiralbukett, olika sätt att stötta och arrangera blommor i vaser och skålar. Minna visar på olika verktyg och även material som underlättar och gör det lättare att lyckas med ett blomsterarrangemang, som t.ex. bra sekatör, tång, blomsterfakirer, olika bindtråd, vattenfast tejp mm. Två uppslag med tabell med 60 vanliga blommor som passar för snitt, när det är säsong och de blommar i trädgården och/eller när på året de går att köpa i blomsterbutik. Heidi Mikkonen, frilansande guldbelönad florist har fått en egen sida i Minnas bok. Först på listan av Heidis råd till alla ”hemmaflorister” är ”lär dig binda i spiral. Det rådet ska jag följa! Jag vet hur fin en spiralbunden bukett blir men också att det tar tid att lära sig. Men som sagt trägen vinner.

/Eva Rönnblom
Till toppen av sidan

---

VÄXTRIKET- Boken om Slottsträdgården Ulriksdal

Skriven och utformad av Bosse Rappne i samarbete med Sandra  Birgersdotter Ek fotograf, Kristina Nauckhoff formgivare och Kristofer Gustafsson skribent. Utgiven av The Book Affair.

En bok rik på växter, växtprakt och mycket mer

Växtriket presenteras på ett översiktsfoto på ett av de första uppslagen, det är stort det här växtriket, med många avdelningar: Trädgårdscafe`, trädgårdsbutik, växthusodling, designavdelning, frilandsodling, visningsträdgård och uteträdgård.

Samtliga delarna presenteras i boken och det fina är att vi får möta medarbetarna i varje avdelning. De som tillsammans med Bosse skapat ett växtrike.

Jag känner mig välkommen. 

Bokens titel ”Växtriket” ger en bra vägledning om vad det här är för trädgårdsbok. Den är rik! Rik på vackra bilder (såklart), men också på massor av praktiska råd- presenterade i pedagogisk text och med illustrationer.

Det är omöjligt att inte uppfatta vad ambitionen är med boken: ”Det är vår absoluta skyldighet att vara vägvisare”, säger Bosse i inledningen. Boken om Växtriket är något av en lärobok- och jag förstår varför- Bosse och hans medarbetare möter kunder hela dagarna som har frågor om odling. Och svaren kan många gånger vara omfattande, det tar tid att skapa en trädgård!

Det här är boken du har saknat om du vill ha att praktisk vägledning i din trädgård. Den innehåller odlingsråd som omfattar allt från starten i vecka 8 och börjar glädjande nog med ett kapitel om jorden. Den som vi pratar alldeles för lite om, den som är viktigast av allt. I 30 år har de kämpat med jorden i Ulriksdal, tillfört organiskt material till dess att fräsen till slut svävade över jorden; ”Jorden svävar!”

Och så kommer ett avsnitt om mikrolivet i jorden. ”Som trädgårdsmästare odlar jag inte växter, jag odlar jorden och ur den växer växterna.”

”Fuska inte!” lyder den upprepade uppmaningen boken igenom, tillsammans med ett annat begrepp: ”Biologisk mångfald.”

Det uttrycket hör vi ofta om numera, hur viktig den är den biologiska mångfalden, men hur många kan förklara den så vi förstår? Jo, Bosse! Eftersom han aldrig flyttat från sin älskade moderjord ute vid Ulriksdal har han haft tid att reflektera över naturen, odlandet och tidens gång. Han har använt tiden bra, och har många tankar om vår tids olika företeelser inom trädgårdsodling och natur. Växtriket är en härlig oas där träd och ängar samsas med solrosor och purjo, amaryllis och rosor. En egen värld invid Edsviken och nästan vägg i vägg med Ulriksdals slott.
Vad lär vi oss?

Boken vill lära ut det mesta från de olika avdelningarna i Växtriket. Hur man väljer en urna, och den bästa jorden att plantera i. Den tar upp biologisk bekämpning och dess verkan. Skadedjuren följer naturligt med odlingen, men i odlingen används inga kemiska bekämpningsmedel utan enbart nyttodjur och såpsprit. En annan viktig del i odlandet: Det är ett kretslopp där växtens vänner och fiender existerar. Det gäller att vara uppmärksam på angreppen, var inte kinkig, kläm ihjäl, duscha av och klipp!

Trädgårdsmästarna uppmanar till uppmärksamhet och förebyggande åtgärder. Och tar upp begreppet bevattning, om felaktig vattning och om vådan av övervattning. För så är det: vattningen är viktig, allrahelst i växthusen.

Växtriket omfattar även en designavdelning som sysslar med formgivning, planering av trädgårdar och rådgivning. Glöm inte att planera in träd, häckar och buskar i din trädgård! Känns viktigt i en tid när det ofta förekommer det motsatta: Träden sågas ner, och den häckomgärdade uteplatsen blir ofta en trädäckad platta. Funktion och formspråk! Vad ska din trädgård vara? Hur vill du använda den? Rita, fundera och planera!

Och gräsmattan får vi också lära oss mera om: mycket viktig information om gräsklippning och INTE gräsklippning. Hur mycket gräsmatta behöver du? Och din trädgård behöver säkert lite äng som kontrast, det är inte bara vackert utan gynnar även den biologiska mångfalden.

Om växter vi älskar fortsätter boken ge oss kunskap: Potatis, pelargoner och rosor. Det är vad nästan alla odlar, och nog kan du alltid klämma in en ros?

Och så det viktiga med växelbruk och ogräsrensning. Fuska inte!

Årstiderna

Boken är indelad i årstiderna vår, försommar, högsommar, höst och vinter. Så är det, vi trädgårdsmänniskor har fler än fyra årstider. Boken uppmärksammar oss på den viktiga hösten där vi kan få mycket gjort i trädgården. Plantera buskar, träd och perenner, vända jorden, klippa ner löven och anlägga gräsmatta till exempel.

Utöver de fem årstiderna tar boken upp en mycket viktig, om än inte årstid så i alla fall en tid, Julen. Genom de vackra och njutningsfulla bilderna kan man uppleva den blomstrande julen i växthusen. 

I sista delen av boken får vi lära oss mer om hemmaodling, om krukväxterna och växtbelysning, ja sånt som vi frusna nordbor gillar att hålla på med på vintern. Och i de vackra miljöerna i växthusen i Växtriket får vi gå och njuta, välja ut växter och till och med plocka tulpaner direkt från lådor. Och sniffa in dofterna som i en djungel.

Och njuta. Bilderna är fulla av prakt och läckra dekorationer. Den här boken njuter man av. Också.

Tack Bosse, Mia, Gunilla, Richard, Mona, Sofia, Magnus, Anton, Camilla, Eva och alla ni andra som brukar Växtriket och delar med er av era kunskaper i boken!

Och tack för att ni finns. 

Text: Marina Rydberg, Foton: The Book Affair och Mats Robertsson

Till toppen av sidan

---

Kaffeologi – myter och forskning om en älskad dryck

Bertil Fredholm är professor emeritus i farmakologi vid Karolinska Institutet. Kaffeologi är hans första populärvetenskapliga bok. Bertil Fredholm har under många år intresserat sig för kaffets kulturhistoria, kaffets botaniska ursprung samt koffeinets kemi och dess effekter på kroppen inklusive påverkan på en rad sjukdomar och kroppsfunktioner.

Under våren 2022 kunde ca 40 av Bergianska trädgårdens vänner mötas för att ta del av Bertil Fredholms ”Kaffeologiföredrag”. Föredraget var mycket uppskattat och ledde till en ovanligt intensiv dialog mellan föredragshållare och publik varför boken presenteras även här så att fler kan få några smakprov av dess intressanta och fascinerande lärdomar och skrönor.

Kaffe och andra koffeinhaltiga drycker intas dagligen av flera miljarder människor.  Kaffets betydelse för vår hälsa och vårt välbefinnande har därför länge intresserat många författare och forskare med olika intresseinriktningar. I Kaffeologi sammanfattar Bertil Fredholm ett större antal böcker och vetenskapliga publikationer med koppling till kaffe och koffein, totalt redovisas hela 280 litteraturreferenser och noter, vilket betyder att han tagit ett ovanligt ambitiöst helhetsgrepp på ämnet och att bokens titel Kaffeologi är både träffande och innovativ.

Bokens första sex kapitel innefattar: kaffets kulturhistoria, kaffebönans ursprung och spridning, vad innehåller kaffet, hur koffein påverkar kroppen, så hanterar kroppen koffeinet och hur vet vi vad kaffet gör med oss.

Kaffebusken och särskilt den mest uppskattade varianten Coffea arabica uppstod för endast drygt 20 000 år sedan när två arter av kaffesläktet, Coffea canephora and Coffea eugenioides, i höglänta delar av det som nu är Etiopien bildade en hybrid.

 

 

 

 

 

(Alla bilder är tagna i Edvard Andersons växthus i Bergianska trädgården)

För kanske 1000 till 2000 år sedan tror man att bärens stimulerande verkan upptäcktes och för ca 600 till 700 år sedan började man rosta och sedan mala kaffebärets två inre delar (kaffebönorna) för att sedan tillsätta vatten och tillreda en dryck. Därmed kan man säga att dagens kaffe var uppfunnet. Kaffet spreds sedan på några hundra år i den muslimska världen och kom sedan till Europa i början av 1600-talet där det också kallades för ”Arabiens vin”. Troligen nådde kaffet Sverige i slutet av 1600-talet och 1728 fanns t.ex. femton stycken ”Caffe-Huus” i Stockholm. Kaffebruket har dock mött varningar och förbud.  Bertil Fredholm citerar bl a Carl von Linné som varnade för kaffe och skrev: ”Coffe är godt för dem som finna sig illa disponerade efter starcka drycker dagen förut [och] för dem som äro däste af en stark middagsmåltid. Den synes pigga upp de slöa och skärpa de dumma, men genom att uttorka hjärnan och nervsystemet försvagar den kroppen och orsakar för tidigt åldrande”. Totalförbud mot kaffe har förekommit i många länder. Periodvis har även Sverige haft sådana förbud för kaffe, det första 1756 och det fjärde och sista mellan 1817 och 1822.

Många skrönor cirkulerar om hur människan upptäckte och lärde sig att använda kaffe. En av de mer fantastiska skrönorna från oredovisade arabiska källor beskriver hur (citat från boken) ”ärkeängeln Gabriel kom till Muhammeds hjälp när profeten var helt utmattad. Ärkeängeln tog med sig vällagat kaffe direkt från himlen och efter bara några klunkar blev Muhammed så uppiggad att han förmådde kasta 40 män av sina hästar och göra 40 kvinnor lyckliga”.

I bokens del 2 ligger fokus på vad vi i dag vet om kaffets påverkan på en rad olika hälsotillstånd och sjukdomar: varför blir vi pigga av kaffe, parkinsons sjukdom, alzheimers sjukdom och påverkan på minnet, smärta, epilepsi, ångest, depression, blodtryck, hjärtat, proppar, fetter och stroke, njurar, lever och tarmkanal, ämnesomsättning och diabetes, inflammation, cancer, lungorna och astma, havandeskap och små barn, prestationsförmåga och idrott samt slutligen beroende.

Att kaffe är uppiggande och minskar sömnighet betraktas idag som en av vetenskapen bekräftad sanning. Men vad beror den stimulerande effekten av?  Bertil Fredholm och andra forskare har i experiment visat att koffeinet bl. a. minskar sömnigheten genom att hämma effekterna av den sömnframkallande molekylen adenosin. Som vanligt när det gäller påverkan av olika stimuli på biokemiska processer i kroppen kan dock effekterna av koffein variera mellan individer med olika genetisk bakgrund. Det närbesläktade tefyllinet som förekommer i te från tebusken Camellia sinensis ger liknande stimulerande effekter (se strukturformler för koffein, teofyllin och adenosin nedan och (o-)likheterna mellan strukturerna).

Beträffande kaffets eventuella risker och påverkan på människans hälsa kan först fastställas att allvarliga risker vid måttlig konsumtion inte föreligger utan tvärtom att många positiva effekter konstaterats. Bertil Fredholm nämner dock två generella undantag där kaffekonsumtionen bör begränsas. Gravida kvinnor skall reducera sin kaffekonsumtion i relation till konsumtionen innan graviditeten och personer som har lätt att drabbas av ångest och oro bör undvika större mängder kaffe. I övrigt menar han att var och en själv kan bedöma vad en lämplig kaffekonsumtion är. Han ger också läsaren en 15 sidor lång lektion i att bedöma studiers och forsknings-rapporters kvalitet. När det på ett grund-läggande sätt (ända ner till molekylära processer) går att förklara en observation, t ex. minskad risk för Parkinson hos kaffedrickare, ger det en väsentligt större tyngd åt att observationer är korrekta och ej snedvridna av okända faktorer eller manipulation.

Bertil Fredholm har med vetenskaplig noggrannhet och faktagranskning ändå kunnat sammanfatta att kaffe/koffein ger (valda citat från boken):

1. ökad vakenhet och mental aktivitet
2. minskad risk för Parkinsons sjukdom
3. möjligen minskad risk för depression
4. förstärkt effekt av smärtstillande medel, speciellt för huvudvärk
5. möjligen minskad risk för demens
6. troligen minskad risk för fibros, cirros och cancer
7. minskad risk för gikt
8. något ökad prestationsförmåga, framförallt vid uthållighetsidrott
9. hjälp mot andnöd hos för tidigt födda barn
10. något förbättrad lungfunktion hos vuxna
11. minskad risk för död i hjärtkärlsjukdom vid måttligt bruk.

Sammanfattningsvis är Kaffeologi en mycket fascinerande bok sprängfylld med kunskap och berättelser om kaffe och speciellt då vad vetenskapen idag vet om kaffets farmakologiska effekter och mekanismer. Den texttunga boken rekommenderas även om den kanske hade vunnit på lite fler bilder och illustrationer. Kaffeologi ger den vetgirige läsaren goda möjligheter att till en kaffestund kunna bidra med ”myter och forskning om en älskad dryck”. Budskapet om kaffets många positiva effekter känns också bra!

/Mats Robertsson  – Text, bilder och formler

Till toppen av sidan

---

Inred ute – så skapar du magiska uterum

En underbart inspirerade bok att njuta av!
Den är fylld med idéer för att skapa rum för uteliv på altanen, balkongen eller trädgården – som blir en förlängning av huset. Boken visar hur man skapar rum ute, där man kan vistas, ha fester, ge barnen upplevelser, men mest av allt att njuta och koppla av. Leonora skriver ”… vi kommer i framtiden mer aktivt söka upp lugnare platser där vi kan dra oss tillbaka och slippa alla snabba intryck, höga ljud och mobilsignaler.”

Det är en bok med vacker grafisk formgivning fylld med vackra bilder och många praktiska tips av en duktig designer. Leonora Juhl har en oerhört fin känsla för färg, mönster och textur vilket hon förmedlar i sina praktiska tips och förslag till planering av vackra och funktionella platser. Målet är en trädgård som har härliga uterum och små trevliga krypin att vara i.

Hon beskriver på ett mycket bra sätt hur man planerar vackra och funktionella platser. Tipsen leder till att göra mysiga krypin som ger fin rumskänsla i trädgården, på altanen eller balkongen.
Rummen kan ha väggar och tak som ger skydd mot insyn, regn och sol.
I planerandet ingår att skapa uterum för olika zoner i trädgård, zoner i sol eller skugga, beroende på olika tider på dygnet och året.
Många praktiska tips om belysning och textilier som tål att vara ute finns med.

Det beskrivs hur man planerar ett praktiskt utekök i trädgården, så att man t ex inte ideligen behöver springa in i huset för att hämta något.

”Relax-avdelning” med badmöjlighet placeras gärna så att man har en fin utsikt samtidigt som det inte är för långt till huset, om man vill bada även då det är lite kallt.

Beskrivning av hur man planerar en vacker trädgård finns med, växter som klättrar på olika höjder, hur man blandar växtlighetens färger och former så det blir harmoniskt men fortfarande lite spännande med något oväntat.

Det finns även handledning i hur man odlar, sätter frön, sticklingar och plantor, som sig bör i denna slags bok.

Boken avslutas med festliga recept på somrig dryck och mat, alla så vackert avbildade så att smaklökarna reagerar.

Om författaren:
Leonor Juhl, alias Fröken Turkos, är den välkända inredaren, fotografen, konstnären och författaren som via sin populära instagramkanal @frokenturkos inspirerar människor att inreda mer färgstarkt och personligt.
Leonoras vackra hem har varit med i SVT:s program ”Vem bor här”.
Tidigare publicerat: Inred med färg så skapar du ett unikt och personligt hem
Grafisk design och bilder av författaren

/Chris Druid, bibliotekarie

Till toppen av sidan

---

Why Cities Need Large Parks

Boken belyser det stora värdet av stora parker och grönområden i eller i närheten av stadskärnor för lokalt klimat, rekreation och hälsa. Den innehåller en ny och unik översikt över ca 300 urbana eller semi-urbana parker och naturområden runt om i världen. Goda faktabaserade argument för att avvärja exploateringsattacker på grönytor runt om i världen ges också. Redaktören Richard Murray hoppas också att boken blir ett viktigt hjälpmedel för bl.a. stadsplanerare när det gäller att utveckla ”den gröna staden”. Här kan du läsa mer om boken i en omfattande recension av Mats Robertsson: läs mer…
Till toppen av sidan

---

Konsten att beskära träd och buskar

Jag gillar titeln på den här boken.

Det är en konst att beskära, och därför är den här boken viktig. Det är säkert också en konst att göra en beskärningsbok begriplig och instruerande nog för att en trädgårdsägare ska våga ge sig in i beskärningskonsten.

Låt oss säga att du äger en trädgård med ett antal fruktträd i varierande ålder och några bärbuskar. Kanske några prydnadsbuskar som rosor, schersminer och spirea plus klängväxter som klematis och klätterhortensia.

Träden och buskarna utgör ju stommen i trädgården- grundstrukturen.

Om jag utgår ifrån att du vet vad dina vedartade växter heter och även art och sortnamn är mycket vunnet. Men frågan hur du beskär dina växter återstår och det kan den här boken hjälpa dig med.

När jag ser en trädgård där alla buskar är likadant beskurna och i samma höjd, oavsett blomningstid och naturlig höjd (”vaktmästarbeskärning”), eller en man som beskär sina träd med motorsågen höjd över huvudet, ja då önskar jag att trädgårdsägarna ifråga hade gjort det enda rätta:

Endera skrivit in sig på en beskärningskurs eller köpt en beskärningsbok! Gärna båda, förresten.

För allra först i boken står något viktigt: ”Varför ska du beskära?”- vad är syftet?

Vad händer och varför?

För att förstå vad som händer när man beskär buskar och träd krävs att man vet lite om hur de här växterna fungerar, och där börjar boken- med att förklara grunderna. Sedan följer instruerande bilder om teknik och redskap. Författarna berättar om den så viktiga grenkragen och hur växten bäst läker sig efter beskärningen. Tidpunkten för beskärningen är en återkommande fråga och boken förklarar detaljerat om när olika växter bäst låter sig beskäras, liksom på vilket sätt. Tekniken är viktigare än tidpunkten!

En tidslinje i bokens mitt ger oss möjligheten att pricka in olika åtgärder.

Bilderna är instruerande men här finns ett problem; vi får endast se foton, inga pedagogiska illustrationer eller teckningar. Å andra sidan blir det ju istället en bild på precis vad vi ska göra- med lövverk och allt. Men det finns nog en risk att bilderna ibland inte är tillräckligt tydliga. Min enda kritik.

För i övrigt ger boken en grundlig instruktion: Allt från planteringen och uppbyggnadsbeskärningen, hur olika knoppar, ved och skott ser ut och vad som menas med grundstam, självfertil eller JAS och JJA.

Vi får också lära oss hur man går tillväga med stora och felaktigt beskurna fruktträd- det viktiga i att lägga upp beskärningen i flera steg.

En bit in i boken kommer så avsnittet jag väntat på: Det som handlar om buskarnas beskärning- först bärbuskarna och sedan prydnadsbuskarna.

Äntligen lite om buskarnas beskärning!

Gällande den här beskärningen som kräver att vi vet en del om årsskott, fjolårsskott och blomningstider, vet jag att såväl vanligt folk som proffs behöver lära mer! Även avsnitten om beskärning av rosor, häckar och barrväxter är grundliga. Och gällande klängväxterna görs en nyttig redogörelse om det stora släktet clematis olika beskärningsbehov.

Orangeriväxter, vinrankor och doftande halvbuskar som lavendel och perovskia får vi också lära oss beskära.

En bok för alla och några till.  Jag rekommenderar boken till alla, även kollegor som kanske står i början av sin trädgårdsbana.

Georg Grundsten har en gedigen erfarenhet av olika typer av beskärning, jag har själv gått runt med honom på Krapperup en dag i augusti 2020. Eva Robild är trädgårdsjournalisten som blev trädgårdsmästare med beskärning som specialitet- tillsammans har de skrivit en av årets viktigaste trädgårdsböcker.

Läs boken nu när det är som mörkast i din trädgård och gå sedan ut när det blivit ljusare och kontrollera vilken beskärning just dina träd och buskar behöver- för som det står på sidan 11; ”Fundera på hur du kan åstadkomma det allra bästa för ditt träd eller din buske så att du själv och omgivningen framöver får njuta av dess skönhet, blomning och eventuella frukt.”

/Marina Rydberg, Trädgårdsmästare
Till toppen av sidan

---

Kryddor och kryddväxter från hela världen

I matbutiken finns flera hyllor fulla av burkar och påsar med kryddor som vi använder dagligen – Har du som jag undrat, var kommer kryddorna ifrån? Från vilken växt, hur ser växten ut och vilken del av växten används som krydda? Svar får vi i boken ”KRYDDOR och kryddväxter från hela världen”. Lennart Engstrand och Marie Widén bjuder på en färgstark och smakrik resa till kryddornas värld. De tar oss med till köksväxtlandet bakom knuten, Medelhavets alla bladkryddor, klättrande vanilj i tropisk låglandsregnskog, plantager, basarer och kryddbodar över hela världen. Mer än 200 kryddor presenteras ingående, deras ursprung, betydelse för historia och handel, botaniskt beskrivning av växten och vilken del av växten som används som krydda. Rot, bark, blad, frukter, lökar, knölar, frön, knoppar och märkesflikar på pistill – man blir överraskad av hur många olika delar av en växt som kan användas som krydda. Många av växterna är fotograferade i sin naturliga miljö. Marie Widéns vackra och detaljrika illustrationer förklarar det som ett foto eller en text inte kan beskriva.

Det märks att författarna har ett genuint intresse för god mat och matlagning. I boken beskrivs vilka kryddor som används i klassiska rätter, lokal traditionell mat och vilka kryddor som smaksätter välkända drycker som t.ex. Absint, Singapore sling, Vermouth, Pastis, Bénédictine mfl. Hela sju sidor tar upp olika kryddblandningar och kryddsåser från hela världen som t.ex. garam masala, bouquet garni, persillade av stort intresse för hemmakocken och även för professionella kockar.
Lennart Engstrand fil.dr. i systematisk botanik och Marie Widén fil.dr. i systematisk botanik har båda varit föreståndare för Lunds universitets botaniska trädgård. De har rest och arbetat tillsammans i många år och har förutom Kryddväxter från hela världen även skrivit referensverk som t.ex. Frukter från främmande länder och Fruktlexikon. Kryddor och kryddväxter från hela världen är en självklar uppslagsbok och ett referensverk vad det gäller kryddor men känns också som en mycket personlig bok. Författarna känns hela tiden närvarande och förutom rena fakta finns underhållande historia om kryddväxterna skrivna med glimten i ögat. På några ställen i boken dyker författarna upp bakom någon kryddbuske eller pratandes med lokalbefolkningen om kryddan på platsen. Boken förmedlar kunskap, entusiasm och glädje. En inspirationskälla inte bara för kockar utan för alla som är intresserade av växter och trädgård. Mitt exemplar av ”KRYDDOR från hela världen” börjar redan se slitet ut.
Boken finns att köpa i Bergianska Trädgården i presenthopen i Edvard Andersons växthus. En ovärderlig julklapp till alla passionerade proffs – och hemmakockar, växt – och trädgårdsintresserade och till alla oss kryddnördar.

/Eva Rönnblom

Virginia Woolfs trädgård.

Den som har ägnat mycken kärlek och möda åt ett gammalt hus med trädgård vill naturligtvis gärna berätta om de olika faserna i arbetet. Här blir det på ett sätt två personer som får komma till tals, först mannen som under ett halvt sekel skapade sin egen trädgård, sedan den senare hyresgästen på platsen till vars uppgifter det hörde att så gott det gick återställa helheten. För ägaren får hans eget verk tala, med uppgifter om hur tomten utvidgades och framförallt nyplanterades. Hyresgästen under de första tio åren av detta sekel är den som berättar, livligt och detaljerat om sina kärleksfulla mödor med att ge platsen dess förlorade karaktär tillbaka. Boken blir något av ett samtal vid brasan, där två ivriga röster nästan talar i munnen på varandra.

England har en lång tradition av muséer vars lockelse ligger i att någon berömd personlighet bodde där när det var ett vanligt hus. Om det dessutom finns en trädgård, desto bättre. Titeln på boken ar något missvisande. Det var mannen, Leonard Woolf, redaktör och förläggare, som ägnade sig åt trädgården, medan hustrun, Virginia, en av de nydanande engelska författarna under mellankrigstiden, inte just var intresserad av trädgårdsanläggning och odling. Detta i motsats till hennes väninna – tidvis älskarinna – Vita Sackville-West, kvinnan bakom Englands kanske mest älskade trädgård, Sissinghurst. Ett tredje inslag i boken, förutom hus och trädgård, är det biografiska, eller får vi kalla det skvallret, som omger paret Woolf och deras närstående litterära och konstnärliga vänner. Okonventionella sexuella relationer erbjöd mindre vanliga komplikationer och konstellationer. Dit hörde också Virginia Woolfs många psykiska sammanbrott, som slutligen ledde till att hon dränkte sig våren 1941 i den angränsande floden.

Paret delade sin tid mellan Monk’s House i Sussex, med en tidigmedeltida kyrka som närmaste granne, och Bloomsbury i centrala London. Det lantliga huset ägnas stor uppmärksamhet i boken. For en nutida läsare är bristerna i elementär bekvämlighet kanske det mest påfallande, men författaren skildrar med uppenbar förtjusning hur även huset blev mer beboeligt. Trädgården delades upp i skilda rum, som återges både med generösa foton och med planer från olika perioder över uppdelningen. Har fanns murar, gångar lagda bland annat med lokala kvarnstenar, en skrivarstuga och mycket annat, inte minst de drivhus som maken skötte med allt större skicklighet. Som vanligt i trädgårdsskildringar kan det vara svårt att göra sig en bild av helheten. Enskilda växter och avsnitt visas i vackra foton, men om man inte nöjer sig med planritningarna skulle man önska sig något översiktsfoto. Kanske borde författare av sådana skildringar hyra in en liten drönare och fotografera uppifrån.

Boken bekräftar ännu en gång vår dröm om den sydengelska trädgården med dess vackert avskilda karaktär och prunkande rikedom. Om läsaren dessutom är intresserad av litterära personligheter och den kult som växer fram kring den, desto bättre. En härlig blädderbok, särskilt för mulna och kulna dagar på hemmaplan!

/Florence Vilén

Till toppen av sidan

---

SNÖDROPPAR. En galantofils kärlekshistoria

En regnig dag i december 2019 planterade jag en lerkruka full med snödroppslökar, alldeles säkert var det Galanthus nivalis. De var redan på gång, hade växt till med blad i den söndriga påsen bland lökar som blivit liggande. Eftersom vi inte fick någon kylig vinter blev resultatet lyckat och mina lökkrukor var till stor glädje under den förlamande coronavår som följde.

Härligt var det alltså att i februari ställa in krukan med G. nivalis och känna dess tydliga honungsdoft sprida sig i rummet!

Om det var början till min galantofili återstod att upptäcka när jag började läsa boken om galantofilerna – en grupp människor ”som hyser onormalt mycket kärlek för snödroppar,” enligt boken.

Det är visst bara vi svenskar och engelsmännen som kallar växten för snödroppe. Runt om i andra länder där den växer heter den allt möjligt annat – danskarna kallar den ”vintergäck” och hos dem blommar den ju lagom till jul. På en av de första sidorna i boken finns ett porträtt av en engelsk upptäcktsresande, sir Walter Raleigh, smyckad i ett örhänge i form av en snödroppe. Blomman blev snabbt uppskattad när den kom till Europa under 1500-talet.

Boken innehåller flera fina berättelser om snödroppar, en av de bästa är den om ”Krimsnödroppen” (G. plicatus) som gladde de deprimerade soldaterna när den bröt upp den frusna marken i hålen efter skott och granater under Krimkriget på Krimhalvön vid Svarta havets norra kust (1853-1856). Engelska, franska och ryska soldater pressade blommor och samlade lökar som de skickade hem.

Snödropparna finns vildväxande från Pyrenéerna till Kaspiska havet och det var i fuktiga skuggiga områden som modiga växtjägare fann dem, inte minst under den ”Viktorianska tiden” (1800-talets mitt). De dök  sedan upp på brittiska trädgårdsutställningar tillsammans med andra exotiska växter, åtrådda av alla som hade råd.

Att de ”smälter sig igenom jord och snö” beror på en unik cellfunktion, härdigheten är ju fascinerande.

Vid en första blick på bilderna i boken, Elisabeth Svalin är fotograf och illustratör, ser de olika arterna ut att vara likadana men det är fel. Man skiljer dem åt genom att studera de inre och yttre kalkbladen (gärna med en liten spegel kallad ”galantoskop”) och bladen varierar i färg och utseende. En del arter har stor spridning, andra har blivit skövlade, eller så är de mycket rara och nyligen upptäckta.

I boken finns fina instruktioner om förökning och kultivering av snödroppar: ”twinscaling”, lökdelning och frösådd. Vi får också läsa historierna om de fantastiska samlarna, beskrivna med vördnad och kärlek, som Bowles och Elwes. Författarna har besökt England och träffat släktingar och förvaltare av samlingarna.

I Sverige finns också flera galantofiler – själv fastnade jag för historien om Jonny Andresen från Töcksfors i Värmland (zon 5) som ville bevisa att det går att odla mycket rart i trakten. Han har ett 70-tal sorter.
Magin i att finna de allra första snödropparna, vårvinterns ljus – känslan skildras trovärdigt i boken.

Visst blev jag galantofil!

/Marina Rydberg

Till toppen av sidan

---

Ett liv på vår planet

Vi lever alla i Pripjat, en öde stad, säger sir David Attenborough och beskriver vad som kan ske när ett område ödeläggs genom dålig planering och mänskliga misstag. Det hände vid kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Där människan nu inte längre kan bo tog naturen över, sprängde asfalt och betong och utplånade de mänskliga spåren. Det handlar inte om en olycka utan har skett till följd av en förödande brist på omsorg och förståelse. Med den liknelsen inleder Sir David sin senaste bok och det är vår slumrande förståelse för planeten jorden och dess nuläge han vill väcka med hjälp av vad han sett och erfarit under ett långt liv.

Vem är då Sir David Attenborough? Han föddes 1926 i London, Storbritannien, är en engelsk zoolog, författare och programledare i TV, mest känd som TV-presentatör av naturprogram och den på 70-talet mycket uppmärksammade serien Liv på jorden.

Efter en barndom med naturintresse och därefter studier i naturvetenskap började han 1952 som praktikant på BBC. Det första programmet han medverkade i var Zoo Quest. Då programledaren oväntat avled, fick Attenborough överta hans roll och programserien pågick fram till 1964, då i svartvitt under TV:ns barndom. Redan då blev han ett namn man inte missade att följa, rösten var så speciell och hans entusiasm och upptäckarglädje gjorde att allt han visade blev medryckande. Han fick resa till andra delar av världen och resultatet blev flera naturreportage för TV och böcker. När även människornas liv på otillgängliga platser intresserade honom började han läsa antropologi, men studierna avbröts 1964, då han behövdes vid BBC:s introduktion av färg-TV. Han blev då kanalchef och senare programdirektör för BBC.

Attenborough ville göra egna filmer och särskilt en om livet självt. Det blev Liv på jorden, en idé han presenterade för sin efterträdare och som kom att ta tre år att skapa. Som de flesta av hans program blev serien en succé. Den såldes till 100 länder och beräknas ha setts av en halv miljard människor. Det ger ett mått på hur många personers öra och öga han haft tillgång till och kunnat påverka. Han har skrivit drottning Elisabeths jultal sju gånger, adlats till Sir David och minst 14 nyupptäckta växter och djur har fått hans namn.

Sir David Attenborough är alltså en gigant, nu 94 år och med miljontals hängivna TV- tittare. De har upplevt och fascinerats av all världens sällsynta djur och naturföreteelser ledda av och i sällskap med en intresseväckande guide.

Med boken Ett liv på vår planet har han på 232 sidor sammanfattat sitt yrkesverksamma liv, vad han kommit att inse, vart vi är på väg och vad vi måste göra för att hejda den misshushållning med jordens resurser vi låtit fortgå, medan vi fortsätter leva våra bekväma liv och krävt ständig tillväxt. Efter inledningen, där han skriver om intryck från Pripjat, lämnar Attenburough i del 1 sitt Vittnesbörd, en skildring av hans tidiga naturintresse och sin yrkesverksamhet under nära 70 år. Han har valt 9 årtal mellan 1937 och 2020 för att visa hur tre faktorer, viktiga för jordens tillstånd, har förändrats under denna tid. Folkmängd, koldioxidhalt i atmosfären och återstående vildmark visas och förändringen mellan de nio årtalen förskräcker.  1937 var jordens folkmängd 2,3 miljarder, koldioxid i atmosfären 289 ppm, återstående vildmark 66 %. År 2020 är jordens folkmängd 7,8 miljarder, koldioxid i atmosfären 415 ppm och återstående vildmark 35 %.

Till en början var det enbart fascinerande naturliv Attenborough ville visa, överblicken med hotet mot naturen saknades ännu och han beskriver tillfället år 1968 då hans syn på jorden förändrades. Det var i väntan på bilder från Apollons månlandning 1968, sändningen krånglade och jorden råkade komma i bild i stället för månen och då såg han att planeten var liten, ensam och sårbar och att den var begränsad.

Attenboroughs vittnesbörd handlar om hur han sett och med filmprojekt visat hur naturen misshandlats, haven utfiskats och nedsmutsats, korallskogar har dött, och orangutangernas livsnödvändiga skogar omvandlats till enorma oljepalmsplanteringar. Ljusglimtar finns i den dystra uppräkningen, mötet med bergsgorillorna i Rwanda var mer positivt. Man har med olika insatser lyckats vända den minskande populationen till ökande. När man ville belysa apornas evolution och den motsättliga tummens utveckling sökte man upp Dian Fossey i Rwanda som hade kontakt med bergsgorillor. Man fann en flock och höll respektfullt avstånd till dem, men de skulle ändå filmas. Då kände Attenborough något på huvudet och det var en stor bergsgorillahona som oväntat kommit fram ur en dunge och lagt sin hand på hans huvud, ett par ungar kom också fram och satte sig att leka med hans skosnören. Apmamman såg honom i ögonen med sina mörkbruna, släppte hans huvud men drog i stället ut hans underläpp för att kunna se honom i munnen. Han säger att han befann sig i ett överlyckligt rus och struntade helt i att studera apans tumme.

Det är dock de tydliga förändringarna till det sämre som oroar Attenborough, han har ju sett dem komma och i bokens del 2 målar han upp vad som väntar oss under de närmaste 90 åren om vi fortsätter att leva som om jordens resurser var oändliga. ”Vi lever i skuggan av en katastrof vi själva ställt till med och den härrör just från de ting som gör våra bekväma liv möjliga”. Men det finns ännu tid att ”stänga av reaktorn” säger Attenborough.

I del 3 tar han upp Vårt krav på ständigt ökad tillväxt i världsekonomin som i grova mått mäts i bruttonationalprodukt (BNP). Det styr hela vårt samhällsmaskineri och vi är fixerade vid att det ständigt ska öka. En ny ekonomisk disciplin vill föra in flera faktorer än de ekonomiska vid beräkning av BNP. Nya Zeeland övergav BNP år 2019 och har förändrat landets prioriteringar och är därigenom en föregångare. Allt levande som växer, har en viss tid för tillväxt, därefter mognar det och som moget kan det frodas länge.  Ett alternativ till ständig tillväxt är att få mogna. Till det krävs visdom, skulle mänskligheten klara det? Vi behöver återförvilda landmassan, Costa Rica har visat att det går, växla till ren energi, återförvilda haven över till vegetarisk diet. Befolkningsökningen skrämmer inte Attenborough lika mycket, den kommer att plana ut när även fattiga länder får det bättre och som en följd föds då färre barn. De många framtidsvisionerna som är tänkta att rädda naturen för människans överlevnad har redan påbörjats eller är igång. Därför är Attenboroughs bild av det öde och obeboeliga Pripjat med naturen som enda överlevare och där människans spår utplånats av sprängande grönska, svår att ta till sig.

Ett liv på vår planet ger oss en mjuk men effektiv uppdatering av hur vi missbrukat jordens resurser vartefter nya tekniska möjligheter gjort det möjligt att accelerera utvecklingen. Vem ska läsa den?   Alla läskunniga i åldrar från högstadiet och uppåt, mina föräldrar om de hade levat.  De som är födda de senaste 100 åren har fått olika bilder av den framtid jorden kan ge.  För Attenboroughs och min generation var jordens tillgångar obegränsade, den hade allt.  Attenborough visar att hans bild av jorden har förändrats och hans bok motiverar till handling.  Den har ett block med färgbilder från flera av Attenboroughs projekt och många svartvita bilder delar upp de faktafyllda sidorna. Texten kan läsas utan förstoringsglas, boken väger 570 g och det lätthanterliga formatet gör att den går bra att läsa i sängen.

/Britta Stenberg-Tyrefors

Till toppen av sidan

---

(Boken om) Min trädgård

Utgiven på svenska 2020, med ett förord av författaren till den svenska utgåvan. Jamaica Kincaid föddes på den Karibiska ön Antigua 1949, men är numera bosatt i Vermont i nordöstra USA. Tidigare har hon skrivit romaner och är dessutom professor vid Harvard University. Detta är hennes första trädgårdsbok och inte lik någon annan trädgårdsbok jag läst. Den består av tre delar som alla kan ses som essäer och innehåller trädgårdshistoria, beskrivning av hennes egen trädgård och hennes erfarenheter av att odla. Boken innehåller inga bilder, men insprängda i texten finns teckningar av Jill Fox, som alla återger något av växtlighet. I förordet skriver författaren om allt hon lärt sig genom att läsa om trädgårdar, från före syndafallet till idag.

Den första delen handlar om Kincaids barndom och ungdom i Antigua. Där fanns inga trädgårdar, odlade gjorde man för att få mat. Efter flytten till Vermont fick hon några frön och några trädgårdsredskap, grävde upp ett land och slängde ner fröna. Inget kom upp. Efter flytt till ett större hus och större trädgård börjar hon odla. Hon skriver poetiskt och tillgivet om sina blommor, buskar och träd, men också om problem och misslyckanden, t.ex. blåregn som blommar på fel tid och har fel färg. Hon skriver mycket om för mig okända växter, men också om sådant som är vanligt här, t.ex. tagetes, lobelia, stockrosor och rosor. Rosor är favoriter, särskilt de som doftar. Hon blev tidigt “bekant” med Linné och förvånades och beundrade honom för att han valt att ge den oansenliga Linnean sitt namn.

Läsning betydde mycket för lilla Jamaica. Hennes mamma lärde henne läsa när hon var tre år, så att mamman själv fick vara i fred för att läsa och utbilda sig. Man får många tips på böcker om trädgårdshistoria, om trädgårdar att besöka och om trädgårdsutställningar. Kincaid tycks ha känt till en oändlig mängd plantskolor över hela världen och blivit bekant med några av dess ägare. Hon skriver “De bästa frö-och plantkatalogerna kan jämföras med underbara böcker.” Hon tycker inte om katalogerna med ”pråliga” bilder utan föredrar dem med bara utförlig text. Kanske är det därför det inte finns några fotografier i hennes bok? När man läser om hur mycket hon beställde från olika ställen och ibland glömde vad hon hade beställt, undrar man hur stor trädgård hon egentligen hade, men det får man inte veta.

Ett långt kapitel handlar om en Kinaresa. Resedeltagarna är botaniker och plantskoleägare från många länder i Europa. De besöker botaniska trädgårdar och åker långa sträckor i buss för att samla frön, för Kincaids del 130 fröer från olika blommande växter, som hon skickar till två män som driver upp dem åt henne.

Avslutningsvis filosoferar hon över sin trädgård och vad det innebär att vara trädgårdsägare. Boken innehåller så mycket av fakta och funderingar att det är en bok att ta fram och läsa i lite då och då.

/Monica Dahlström
Till toppen av sidan

---

Skillnadens favoriter – Femton fenomenala grönsaker att lyckas med

 Sara Bäckmo är en av Sveriges populäraste trädgårdsbloggare. Denna bok, hennes sjätte i ordningen, är utmärkt för nybörjare då den innehåller handfasta råd för framgångsrik odling från frö till skörd av våra 15 vanligaste grönsaker. Läsaren får också ta del av värdefulla tips om odlingsvärda sorter, hur man hanterar insektsangrepp och vanliga sjukdomar, samt hur man vinterförvarar grönsakerna på bästa sätt. Vi får läsa om odling av potatis, gurka, tomat, morot, brytbönor, sallat, sockerärtor, majs, grönkål m.m
Författarens honnörsord är täckodling, som beskrivs ingående. Hon ger förslag på odling i både i stor skala, och i mindre utrymmen på balkong och i pallkrage. I slutet av boken finns en användbar ordlista. 

Boken är lättläst med många vackra fotografier och formuleringar skrivna med känsla. Önskar att jag hade haft tillgång till denna bok som nybörjarodlare. 

/Sirkku Larsson
Till toppen av sidan

---

TRÄDGÅRDSDJUR – myllret och mångfalden som växterna älskar

Maria Dacke är professor i sinnesbiologi vid Lunds Universitet och Låtta Skogh är doktor i neurobiologi och sedan 2006 biologiredaktör vid NE, Nationalencyklopedin.

Författarna förklarar pedagogiskt med mycket vackra fotografier varför du vill ha en massa djur i trädgården. Det handlar både om egennytta i form av de tjänster bin, maskar m.fl. bidrar med till jord och växtliv, men även att osjälviskt bidra till att motverka nedgången i biologisk mångfald. Speciellt jordens insekter, antalet arter och antalet individer minskar nu i en skrämmande takt. I Tyskland har uppmätts 41% minskning (i skogar) och 67% minskning (i öppna landskap) av insekternas totala vikt under perioden 2008-2017. Samtidigt har antalet arter minskat med 1/3. Även i Sverige är minskningen stor och oroväckande, inte minst av vilda bin.

Då Sveriges 2,6 miljoner trädgårdar upptar en yta motsvarande Blekinge finns goda möjligheter att motverka minskningen genom att skapa lämpliga livsmiljöer som främjar mängden och mångfalden av djur, inte minst av insekter som bl a är så viktiga för pollinering och därmed jordens matförsörjning.

Författarna ger handfasta tips om val av växter för att ”maxa blomstertiden” och vilka typer av trädgårdsmiljöer och växter som gynnar mängd och mångfald av insekter, fåglar, övriga djur och mikroorganismer.

Boken kan ses som en kunskapsmättad lovsång om att maximera biologisk mångfald i trädgårds-miljöer samt hur man skall göra detta. Boken rekommenderas därför varmt till alla med trädgård.

/Mats Robertsson
Till toppen av sidan

---

I odödliga odlares sällskap

För den som vill ha sin trädgårdshistoria i små portioner, serverad med många språkliga slängar, finns denna bok som bygger på artiklar i tidskriften Vår trädgård. Den har också en undertitel, Livsläxor och botaniska tricks.

För Unnes är de odlare hon har valt rebeller, de odlar som protest och är, med hennes ord, ”någon version av ekologiska anarkister”. För den som (liksom jag) finner stilen och de många inblickarna i hennes eget liv som rockjournalist påträngande är den brokiga och informativa mängden olikartade personligheter en välkommen motvikt.

Det börjar med Vita Sackville-West och slingrar sig vidare, ända ner till Hildegard av Bingen på 1100-talet och Muso Soseki, japansk munk på 1300-talet.  De korta men livfulla presentationerna är uppdelade i grupper, som börjar just med ”Plantskolan Sissinghurst” och sedan fortsätter med ”Odödlig design”, ”Världsförbättrare”, ”När grönsaker blir konst” och slutligen, före index, ”Freaks & Geeks”.

Svenska kvinnor spelar en ganska stor roll, amerikanska gerillaodlare likaså. För den som vill veta mer om de många originella personligheterna finns också en kommenterad boklista efter varje kapitel.Boken är rikt illustrerad, ofta av sofistikerade modefotografer. Torkade växter, udda kompositioner och detaljer av grönsaker dominerar bredvid mer abstrakta mönster.

Ju fler av dessa ”odödliga odlare” man blir bekant med, desto större blir ens beundran för den mänskliga uppfinningsrikedomen inför den växtliga världen.

En miniuppslagsbok att bli stimulerad av, gärna i små doser.

/Florence Vilén

Till toppen av sidan

---

Ormbunkar

Vi är många som tjusas av ormbunkar, deras färg och fasta men graciösa form och växtsätt, bladspänsten, doften och deras tålighet. Både trädgårdsodlare och de med krukträdgårdsodlingar gläds åt dem. Anton Sundin, författare och trädgårdsmästare har noterat att det saknats ett samlat verk om ormbunkar på svenska och tillsammans med fotografen Elisabeth Svalin Gunnarsson har han nu avhjälpt denna brist. Anton Sundin är tidigare medförfattare till den omistliga boken om Jord som kom 2016 och Elisabeth Svalin Gunnarsson är förutom fotograf även författare och kulturskribent med särskilt intresse för trädgård.

Anton Sundin har haft som målsättning att beskriva ormbunkarnas hela historia och det har gjort boken mycket inehållsrik. Vi får följa honom och jordens ormbunkar på en svindlande tidsresa från klotets äldsta tid fram till nu med ett händelserikt uppehåll i England under den viktorianska eran på 1800-talet.

Ormbunkarna är en av jordens äldsta växtgrupper, de fanns innan växter med fröförökning uppstod, de fortplantar sig i stället med sporer som sprids i stora mängder med luftens hjälp och inte genom det så kallade ”Linneanska äktenskapet”. De är anpassningsvilliga och har överlevt flera massutdöenden av liv på jorden och dessutom utvecklat nya grupper. De första ormbunkarna visar sig i fossila spår, de äldsta avtrycken skapades för 345 miljoner år sedan och det äldsta svenska ormbunksfossilet är 185 miljoner år och från Skåne.

I bokens första tredjedel presenteras ormbunkarna, deras historia och olika former, utbredning, egenskaper, namn på särskiljande fysiska delar, fortplantning och livscykel. Allt detta är egentligen välbekant, men jag läser det som för första gången och tror inte att jag är ensam om den känslan.

När ormbunken så fint rullar ut sitt blad om våren liknas det i England vid snäckan på en fiol – fiddlehead, hos oss kallas bladet med sin oupprullade del oftast kräkla (biskopsstav).

Ett femtiotal vildväxande ormbunkar i Sverige beskrivs och vi känner igen några av dem från skogspromenaderna. Vi uppmanas att inte gräva upp dem utan att som trädgårdsodlare välja plantskolornas utbud. Därefter får vi tydligt avläsbara bilder och utförliga texter till något mer än hundra odlade ormbunkar som lämpar sig för plantering på våra breddgrader. Alla har uppgifter om storlek, härdighet, vilken jord de föredrar, sol eller skugga samt författarens eget personliga utlåtande om växten. De här sidorna tror jag på lång sikt kommer att bli eftersökta och användbara.

Bokens övriga två tredjedelar inleds med Ombunken i människans värld och här följer en omväxlande och delvis dramatisk meny med företeelser som ormbunkar givit upphov till eller råkat ut för i mötet med människan, det kan vara medicin eller mat, myter, magi men även missförstånd och större fysiska komplikationer. Vi påminns också grundligt om 1800-talets ”viktorianska galenskap” fern craze i England, något som även vi i Sverige nåddes av, dock i mer utspädd form.

I Storbritannien hade intresset för exotiska växter och trädgårdsodling vid den här tiden breddats till större folkgrupper och ormbunkar hade kommit att genomsyra hela det viktorianska samhället. Man byggde glashus till sina växter från mindre till mycket stora, där man skulle föreställa sig de stora ormbunksskogarna från forntiden. Man hade ormbunksmönster på gardiner och porslin, på glas och metall, mönstret passade många material. Ormbunken blev de pryda viktorianska kvinnornas bästa vän, säger Sundin. Linnés klassifikation av växtriket hade mött motstånd i den botaniska världen och från kyrkan och man hade invändningar mot att blommorna genom Linné fått tydliga könsdelar och det ansågs anstötligt för kvinnor att behöva stirra på dem när de studerade växter. Ormbunkarna blev därför räddningen för botanikintresserade kvinnor i Storbritannien. Ormbunksgalenskapen tog slut i och med första världskriget.

Ormbunkens alla äventyr kan med fördel läsas högt i skymningen vid en stilla brasa. Berättaren Sundin fångar vårt intresse med ett skönt språk och ständigt flyt i handlingen. Jag sökte i början efter referenser till händelserna men har insett att en författares berättarglädje får inte fjättras med referenser.

I de sista avsnitten närmar sig Sundin åter de nu levande ormbunkarna och ger oss vägledning i att välja rätt ormbunkar och förse dem med lämplig jord, bra läge och skötsel och hur man förökar dem med sporer. Vi får planteringsförslag för woodland, stenträdgård, våtmarksträdgård, stubbträdgård och samplanteringar med andra växter. Odlare med krukor inomhus är inte bortglömda. De sista ormbunksförslagen gäller lämpliga växter för kyrkogårdar, trädgårdarna vi sällan talar om. Med Sundins ord, ormbunken med sina årmiljoner är evighetens växt och den kommer troligen att finnas en evighet till, den passar väl in i evighetens symbolvärld och ger en lugn framtoning med sin färg och form.

Till sist kan vi läsa namnen på ett antal trädgårdar med ormbunkar i Sverige och Storbritannien, värda ett besök. Bergianska trädgården är inräknad.

/Britta Stenberg-Tyrefors

Bloggadress: Brittakarolina.com

Till toppen av sidan

---

Odla frukt – Planera, odla och skörda din egen fruktträdgård

Vem längtar inte efter att gå i en egen fruktträdgård och kunna njuta av att plocka egen frukt?
Inte bara är frukterna nyttiga på grund av vitaminer, mineraler, fibrer och antioxidanter utan är de odlade i egen härd känns allt bättre än att plockas från en varuhushylla! Tänk bara på doften av en jordgubbe, just plockad från plantan!

Men – vad ska man välja att plantera?
Boken ”Odla frukt” ger bra hjälp och behandlar först odling av Medelhavs-frukter såsom lime, apelsiner, citroner och kommer sedan in på tex mispel eller fikon, som alla ovan kan odlas i kruka. Totalt presenteras cirka 75 olika frukter eller bär. När författaren sedan väljer större fruktträd behandlas våra vanligaste såsom körsbär, plommon, äpple och päron, men även persikor och nektariner.

Författaren ger naturligtvis odlings- och skötselråd samt förslag på bra sorter.
Beträffande kapitlet om bär fäste jag mig särskilt vid texten om meloner som jag gärna hade velat odla men den tiden är nu tyvärr förbi för mig. Desto roligare var det att läsa om odlingstipsen av jordgubbar och smultron. Det väckte ju liv i mig med tanke på att snart kan vi köpa svenska jordgubbar igen. Bra tips och råd ges.
Kapitlet om vinrankor väckte minnen hos mig då jag under en tid hade vinrankor i vår trädgård.

Bra urval av frukt, bra råd och lättsamt format.
En nyttig handbok för odling av frukt och bär.

/Nils-Erik Svensson

Till toppen av sidan

---

Odla örter – Planera, odla och skörda din egen kryddträdgård

Den här boken är i princip en heltäckande redovisning av ett 100-tal örter, men de första 10 sidorna som kallas introduktion innehåller alla de råd och tips som kan behövas för att lyckas med odling av örter i olika miljöer. Sedan följer en specifikation av olika örter där de är indelade i olika projekt: -12 stycken.

 

Däri behandlas
– En vertikal örtagård, dvs växter på vägg eller staket/nät
– Oljor, vinäger
– Blombuketter
– Örttéer
– Skörd av frön och pollen
– Att torka örter
– Örter som gröna tak
– Pesto
– Örter i drinken
– Formklippta örter
– Örtmattor och örtbänkar samt
– Örtkransar
Som avslutning något om problem i odlingen.
En, i mitt tycke, värdefull bok för örtodlaren, väl användbar även för det stora flertalet odlare.

/Nils-Erik Svensson

Till toppen av sidan

---

Sticklingar, rötter & blad: Handboken för att dela krukväxter

Författarna arbetar som inredare och designers och att de utnyttjar växter och plantor i sin dagliga verksamhet är inte så konstigt. Motsatsen hade varit mera märkligt i så fall. I sin vardagsmiljö i det egna hemmet stannade de upp en februaridag och kände båda att de hade för många krukväxter och plantor och i synnerhet för att de i samband med arbetet med att skriva denna bok just höll på att dela och föryngra beståndet. Att skriva boken tog över, den skulle bli heltäckande vad avser att rota, gro och dela växter och jag vill lova att den är grundligt och sakkunnigt skriven.

Normalt när jag ska recensera en ny bok börjar jag med att läsa innehållsförteckningen. Mitt intryck när jag gjorde detta avseende boken med ovanstående titel gjorde att jag blev förbluffad! Avseende fortplantning och skötsel av krukväxter menar jag, att när man utöver innehållsförteckningen läser registret, så imponeras man av det sortiment som författarna har greppat över. De har såsom varande designers och inredare via bra bilder gett många exempel på arrangemang av gröna, luftrenande växter.

De verkar från en ateljé i östra London i vilken de har skrivit hittills två böcker med ett stort innehåll på ett mycket heltäckande sätt.

Har man den här boken så behöver man nog inte så mycket mera. Den ger allt och jag är mycket imponerad.

/Nils-Erik Svensson

Till toppen av sidan

---

Trädgårdsapoteket: att bruka och bereda terapeutiska örter

Visst har vi bland våra inhemska litteraturskatter träffat på ingående recept där råvaran, som anses vara botande, kommer från växtriket och kunskapen därom vidmakthålles av ”kloka gummor”!
Nu finns det en bok som hanterar den kunskapen: ”Trädgårdsapoteket”.

Författaren stod helt plötsligt via sin make – som blivit ägare till 1 ½ hektar mark, – förvildad, men där det vilda hade krupit allt närmare bostadshuset. Och där fanns helt plötsligt allt det som författaren alltid längtat efter. Det skulle förbli som det var men det skulle så småningom bli en läkeörtsträdgård! Och sedan kom den här boken till! Det ska väl också sägas att författaren är komplementärmedicinare med terapeutiska örter som specialitet!

Det första kapitlet i boken behandlar trädgårdsapotekets örter från A till Ö och det ger 28 örter. Nästa kapitel handlar om att ta vara på och bereda dessa örter.
Vad hjälper ovanstående örter mot eller vad kan de användas till? Jo, inte bara till mediciner utan naturligtvis också till téer, inhalation, örtoljor etc.

Nästa kapitel är avslöjande – vilka åkommor kan man få hjälp utav medelst respektive ört och vilka aktiva ämnen i örterna används?
Boken avslutas med info om örtagårdens utformning, plantering och skötsel.
En riktigt spännande bok i mitt tycke!

/Nils-Erik Svensson

Till toppen av sidan

---

Trädgårdsdesign i praktiken

Om man är i den lyckliga positionen att en gång i livet få designa en trädgård i sin helhet kan det vara bra att fundera länge på vad som är det viktigaste för en själv respektive den egna familjen. Finns det goda idéer om vad som ska finnas där, behövs det gränsavskiljande häckar, tex? Matplats, pergola, speciella blommor, tex bara perenner eller bärbuskar / fruktträd?

Redan nu kanske det skulle kännas skönt att få lite hjälp med designen?
Här kommer ett tips! En bra bok som ger total vägledning, nämligen ”Trädgårdsdesign i praktiken”.

Bokens indelning kan ge hjälp:
– Gör en önskelista över vad du vill ha
– Tomtens storlek bestämmer om du kan avdela/bygga olika rum
– Skapa enhetlighet mellan hus och trädgård
– Planera de utrymmen som kommer att användas mest
– Skapa vackra rabatter, välj färg och form för dessa
– Skaffa krukor och prydnader samt ev spaljéer
Paret Rosenholm ger i form av ett bra bildmaterial och texter mycket vägledning, även beträffande blomval.
De 123 sidorna ger många goda råd och jag rekommenderar, att du om du står i begrepp att bygga/göra om din trädgård, köp denna boken!

/Nils-Erik Svensson

Till toppen av sidan

---

Växternas släktskap. Genealogi för trädgårdsälskare

Nytt och gammalt – om namn, evolution och nomenklatur

Honungsgräs, sötört, löpegräs, mjölkysta, trätogräs, villoreda, viloreda, frillogräs, frejagräs, jungfru Marie sänghalm – vad är nu detta? Jo, ett urval folkliga namn på en ört som under varma hög- och sensommardagar ljuvligt doftande förgyller ängar och torrbackar med luftiga pollenrika blomställningar i snart sagt hela detta avlånga land.
I dag heter den gulmåra och den var inte ensam om en blomstrande namnflora – det gällde genomgående från bygd till bygd. I andra länder var förhållandena desamma. En som väl kände till detta var Carl Linnæus, adlad von Linné. På sina resor utrikes och runt om i Sverige noterade och diskuterade han bland mycket annat även namnbruken. Vill man veta att man talar om samma sak, är en allmänt accepterad benämning med entydig betydelse det mest praktiska.

Linnés lösningar på oreda och namnförbistring
En av Linnés stora och förblivande insatser var det vetenskapliga binära namnsystemet (lat. ”bi”= två, tve), vilket byggde på hans tidigare arbeten om växternas (och andras) egenarter och släktskap och som han utvecklade i Species Plantarum 1753.
Varje växt gavs ett unikt namn på latin (lat.) eller grekiska (gr.) bestående av två komponenter, ett släktnamn plus ett tillägg (epitet) för arten, ofta av beskrivande natur. Gulmåra fick Galium verum som vetenskapligt namn. Släktnamnet Galium, måreväxter, kommer från grekiskans gala (”mjölk”; måror i betet ansågs bland annat mjölkbefrämjande). Med epitetet verum av latinets verus, ”sann, äkta”, blir det ”äkta måra”.
I flororna finns ofta en förkortning efter det vetenskapliga namnet, i detta fall endast bokstaven L, vilket betyder att det var Linné, som första gången på detta sätt gav växten namn och därmed är dettas upphovsman, auktor.

”Gud skapade, Linné ordnade”
sades det redan på 1700-talet. Visst var han en ordningsman men bakom låg mer – jag skulle vilja säga en innerlig kunskapstörst. Unge Carl var besjälad av att upptäcka, så vitt möjligt förstå och ge den skapelse han så varmt trodde på en gripbar och veteskapligt acceptabel ordning. 1735 kom första upplagan (av tolv) av hans Systema naturae: sive regna tria naturae systematice proposita per classes, ordines, genera, & species cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Självklart var den skriven på latin, tidens gemensamma språk för varje västerlänning med skolad utbildning. Översatt till nutidssvenska blir titeln ”Naturens system: naturens tre riken, underordnade klasser, ordningar, släkten och arter med dessas karakteristika, skillnader, synonymer och lokaler” och den beskriver väl vad verket handlar om.
I Linnés system är familia, familjen, den större enheten som genus, (här genera, en pluralisform) släktena, är delar av, vilket många tycker låter tokigt. Ska det inte vara tvärtom? Men Linné utgår från latinet. Båda orden har flera betydelser i olika sammanhang, ibland till och med överlappande, men famiIia har aldrig inskränkts till ”familj” i trängre bemärkelse.
Precis som han skriver omfattade Linnés system tre riken (lat. regio; nu ofta ”domän”): Växter, djur och sten/mineral. Trots att man förvisat det sistnämnda till andra vetenskaper, räknar biologin, läran om livet, nu med många eller snarare allt fler kategorier av livsformer än växter och djur – forskning pågår som bekant. Det finns en stor diversitet av bakterier, encelliga organismer med eller utan cellkärna och dito membran, samt flercelliga organismer av olika slag omfattande alla övriga, skilda typer av alger, växter och djur, samt ett stort mer välkänt nytillkommet: Svampar och svampliknande organismer, som är varken eller utan har egna utvecklingsgrenar. Det binära namnsystemet tillämpas inom samtliga livsformers riken.
. Det finns en stor diversitet av bakterier, encelliga organismer med eller utan cellkärna och dito membran, samt flercelliga organismer av olika slag omfattande alla övriga, skilda typer av alger, växter och djur, samt ett stort mer välkänt nytillkommet: Svampar och svampliknande organismer, som är varken eller, utan har egna utvecklingsgrenar. Det binära namnsystemet tillämpas inom samtliga livsformers riken.
typer av alger, växter och djur, samt ett stort mer välkänt nytillkommet: Svampar och svampliknande organismer, som är varken eller, utan har egna utvecklingsgrenar. Det binära namnsystemet tillämpas inom samtliga livsformers riken.

Växtriket
Linnés indelningsgrund för växter, hans sexualsystem, utgick från deras fortplantning och organen för dessa, ståndare och pistiller, dessas antal och utseende. Med tiden insåg Linné själv att det måste finnas fler kriterier. Hans efterföljare arbetade vidare med indelningen utifrån viss samstämmighet för olika egenskaper. Med växande kunskaper kunde man påvisa att likheter inte behöver bero på släktskap. De kan uppstå ur helt andra omständigheter, som den nisch organismen kunnat tillkämpa sig i sitt ekosystem.
Linné arbetade inte i vakuum. Han hade föregångare och det låg i tiden att utforska och ordna tillvaron på ett begripligt sätt, men den iakttagande flitigt skrivande och välformulerade Linné gjorde det på ett mer genomarbetat och effektivare sätt. Hans själva grundarbete har bestått trots alla nytillkomna kunskaper och förhållningsätt.
Revolutionerande nya kunskaper
De allra mest omdanade av dessa är Darwins arbete om och med utvecklingsläran, det vetenskapliga genomslaget av evolutionsbegreppet och den epokgörande förfiningen av DNA-tekniken.
Charles Darwins On the Origin of Species by Means of Natural Selection, or the Preservation of Favoured Races in the Struggle for Life publicerades 1859. Hans rön och slutsatser var då lika omvälvande och kontroversiella som en gång Giordano Brunos, Copernicus och Galileis.
Inom biologin har de haft en avgörande betydelse för arbetet med att förstå utvecklingen av livet på jorden, uppkomsten av nya arter och släktskaperna dem emellan. Under åren har Darwins teser och teorier modifierats och byggts ut, men det vetenskapliga arbete han utförde gav kommande generationer en stabil grund att utgå från och sträva vidare med.

DNA och de nya art- och släktträden
Med DNA-tekniken åstadkoms en ny revolution. Möjligheten att med stor precision studera växternas (och andra organismers) gener visar på utvecklingslinjer och släktskaper som många gånger förbluffat både forskarna och oss andra. Om familjer, släkter och arter tidigare definierats praktiskt utifrån gemensamma, yttre särdrag, ser man dem nu ur ett evolutionärt perspektiv. De nya rönen har flyttat in i floror och populärvetenskapliga verk. Eftersom såväl växternas namn som deras uppställning i böckerna påverkats, behöver vi botanik- och trädgårdsintresserade lära känna dessa nygamla förhållanden.

Växternas släktskap. Genealogi för trädgårdsälskare,
skriven av Ross Bayton och Simon Maughan (övers. Marie Widén och Lennart Engstrand), som kom ut i Sverige förra året (Lind & Co), är den tredje i en läckert illustrerad bokserie från Royal Horticultural Society (RHS). Tidigare utgiven på svenska av samma förlag är Latin för trädgårdsälskare. Först ut var RHS Botany for Gardeners (ej översatt). De har alla formgivits av Lindsey Johns, som fått ösa ur RHS formidabla bildskatt och gjort det med den äran. Böckerna är avsedda som referenslitteratur, vederhäftigt klargörande utan att vara onödigt komplicerande och tungrodda, vilket de väsentligen har lyckats med.
Växternas släktskap är vetenskapligt uppdaterad enligt de nya rön som DNA-tekniken utvunnit och ger i kortversion en inledande presentation av det familjeträd för landväxterna som evolverats fram, från mossor och lummerväxter till dagens mångfald. Det inbjudande bokformatet innebär dock hård sovring bland växterna. Familjen Rubiaceae, måreväxter, dit vår gulmåra hör, finns exempelvis inte med, trots att den är jordens fjärde största med ca 13 000 arter med synnerligen mångfacetterad utvecklingshistoria. Gamla BT-vänner vet att den hörde till prof. Bergianus em. Birgitta Bremers forskningsområde, något man kan läsa om på BT:s hemsida. Nuvarande föreståndaren, prof. Catarina Rydin, bedriver mycket spännande forskning om landväxternas evolution (se hemsidan även här). Vänbladets läsare kan nog hoppas på framtida rapporter direkt från forskarverkstaden.

I författarnas introduktion framhålls att ”växternas inbördes släktskap är ett ytterst komplicerat ämne” där forskare kan ha helt olika åsikter. DNA-analyser ger både nya kunskaper och ställer nya frågor. I denna bok vill de kombinera ”klassiska och nutida åsikter” på ett sätt som levandegör och aktualiserar ämnet för dagens odlare och naturälskare.

Som evolutionär genealogi är boken med inledning om botaniska begrepp och särarter informativ, klart men krävande uppställd – det gäller att vara uppmärksam vid läsningen, annars får man svårt att orientera sig framöver – och riktigt spännande. Det är evolutionen! Författarna väjer inte för vetenskapliga termer från inledningens presentation av gymnospermer, nakenfröiga växter, som barr- och cypressträd med sina kottar, ginkgo och welwitschia, och angiospermer, gömfröiga växter, alltså i princip alla blomväxter, via enhjärtbladiga monokotyledoner och tvåhjärtbladiga eudikotyledoner till de 75 växtfamiljer som valts ut. De presenteras under sina vetenskapliga namn i utvecklingsordning (se det inledande familjeträdet!).
Om det nu möjligen börjar gå runt i skallen av all latin och grekiska, hjälper det något att ta reda på vad orden betyder. Sperma, välbekant i andra sammanhang, är grekiska för frö. Gymnos är naken – tänk på gymnasterna på antikens vaser! Angeion betyder kärl, och vad om inte detta är en blomma med fruktämne?

Min främsta kritik mot boken är att det trots ambitiösa uppslagsdelar, en väl uppställd innehållsförteckning jämte bra ordlista med botaniska termer och index, saknas register över de enskilda arter som finns med i boken. Dess uppläggning kräver en hel del av mindre bevandrad läsare som vill veta var en viss växt kommer in. Känner man inte till att krokus hör till familjen Iridaceae, svärdsliljeväxter; liljekonvalj, pärlhyacinter och vårstjärnor till familjen Asperagaceae, sparrisväxter; att narcisser, snöklockor och snödroppar är amaryllisväxter, Amaryllidaceae, medan vårlök, tulpaner, kungsängsliljor och kejsarkronor är liljeväxter, Liliaceae, får man ägna sig åt omfattande och ingående bildgranskning för att hitta dem.

För mig har räddningen varit den långt ifrån behändigt lätthanterliga men formidabelt faktarika (och konstnärligt oöverträffade) nya Nordens flora (2018). Även den är uppställd enligt senaste forskningsrön och med rätta entusiastiskt presenterad av Marina Rydberg i Vårbladet. Till allt annat har den ett utmärkt växtregister. Med dator till hands kan man även konsultera den förträffliga virtuella floran liksom Svensk kulturväxtdatabas.
Anmärkningar till trots har den evolutionärt och botaniskt intresserade mycket att hämta i denna vackra och faktaspäckade bok.
Själva evolutionen, som är årets tema för Bergianska trädgårdens programverksamhet, lär vi ha många anledningar att återkomma till.

/Birgitta Lindencrona
birgitta@hepatica-nobilis.se

Referenser och hjälpmedel:
Bayton, R. och Maughan, S., Växternas släktskap. Genealogi för trädgårdsälskare. Övers. Widén, M. och Engstrand, L., Lind & Co 2018.
Harrison, L., Latin för trädgårdsälskare. Övers. Widén, M. och Engstrand, L., Lind & Co 2015.
Corneliuson, Jens, Växternas namn. Vetenskapiga växtnamns etymologi. Ny rev. uppl. W&W 2002
Mossberg, B, och Stenberg, L., Nordens Flora. Bonnier Fakta 2018.
Ahlberg, A.W., Lundqvist, N., Sörbom, G., Norstedts latinsk-svenska ordbok. Andra uppl. 2004
Ernby, B., Norstedts etymologiska ordbok. Norstedts 2010.
Den virtuella floran, http://linnaeus.nrm.se/flora
Svensk kulturväxtdatabas, SKUD, https://www.slu.se/centrumbildningar-och-projekt/skud
Till toppen av sidan

---

Den stora knoppboken, Sveriges lövfällande lignoser i vintertid

Den här boken hade jag hört talas om, jag var nyfiken på den. Äntligen en bok om knoppar, dvs. hur man kan känna igen en vedartad växt utan blad, löv eller blommor.
Knopparnas utseende och placering, barkens färg och eventuella fröställningar, tornar eller taggar är det som styr. Vi satt kväll efter kväll på trädgårdsskolan och ”pluggade pinnar” – växter på bar kvist var ämnet, skrivningarna kallade vi för ”pinnskrivningar”. Varför ska man kunna det? Jo, för att kunna identifiera en buske eller ett träd på vintern när det mesta av beskärningsarbetet sker. För så är det ju: det börjar med vad växten heter och därefter lär vi oss känna igen den. Sedan tar vi reda på vad den behöver och hur vi bäst tar hand om den.

Boken är den första i sitt slag eftersom den skildrar just knopparna. Claes Lööw, till vardags arborist, beskriver sig själv i förordet som en intresserad amatör gällande botanik. Intresset för lignoser (vedartade växter) och deras knoppar kommer sig säkert av arbetet i träden. Först beskrivs trädens livscykler och botanik. Sedan följer en ordlista som förklarar ord vi förknippar med lignoserna. Det är ingående beskrivningar av de där begreppen vi trädgårdsmänniskor strör omkring oss: ”lenticell”, ”vattenskott”, ”internod”, ”bladärr”, ”knoppfjäll”, ”kortskott” för att nämna några. Sedan kommer bestämningsnycklarna som alltså utgår ifrån knopparna, noderna, deras utseende och placering. Och viktigt: teckningar i marginalen förtydligar beskrivningarna.

Nycklarna ter sig lite knepiga för mig, men låt oss betrakta ”knoppboken” som ett slags flora. Sortimentet är ingalunda enahanda utan utgår ifrån senare års odlingsval i städerna: ginkgo, hickory, mispel, tulpanträd, turkisk ek och valnöt, för att nämna några. Exoter som fungerar utmärkt i stenlagda, täta stadsmiljöer. Spännande! Men några växtzonangivelser får vi inte, inte heller skötselråd, endast beskrivningar (ingående och välskrivna) av utseendet. Jag saknar också en helhetsskiss av träden som komplement till pinnarna med sina knoppar.
Däremot lär vi oss mer om blomning, hängen, om träden är sambyggare respektive tvåbyggare. De allra flesta lövträd blommar ju på bar kvist. Och sidorna om det ofta hybridiserande salixsläktet är riktigt bra.

Det här är den första boken om knoppar, ett svårt ämne och föga publikfriande. Men i en tid när intresset kring träd bara ökar i takt med att främmande släkten planteras in känns boken fräsch och nyttig. Något för trädnörden, som älskar träd och inte heller glömmer bort buskarna – det viktiga mellanskiktet i parker och trädgårdar.

/Marina Rydberg

---

MAJA tittar på naturen

Det finns så mycket att se och upptäcka i naturen. Ögon, öron och ett nyfiket sinne är allt som behövs. Vad kan man upptäcka under vår, sommar, höst och vinter? MAJA vägleder oss och upptäcker: träd, fåglar, grodan, paddan och ormen, blomman och biet, knoppar och frön, vilda växter och bär som kan ätas, strändernas liv, spår i snön och mycket annat.
Lena Anderssons fantastiskt fina illustrationer där MAJA med sina glasögon tittar på vad naturen har att visa upp åtföljs av trevliga och mycket lärorika och pedagogiska texter av Ulf Svedberg. T.ex. om du gräver rakt ner i en lövskog kan du på endast 1 kvadratdecimeter hitta: 3 gråsuggor, 14 tusenfotingar, 23 insekter och deras larver, 120 stora maskar, 217 hoppstjärtar 635 spindeldjur, 63 000 pyttesmå maskar och 30 000 000 bakterier! Detta låter otroligt men siffrorna kommer förhoppningsvis från faktasäkrade källor. Undertecknad har inte räknat dem alla!

Lena Andersson rimmar också härligt somrigt:

Gult som solsken, gult som gull
Vi har hela ängen full
Av smörblommor som står och nickar.
Vårt sommargolv har gula prickar.

Köp MAJA tittar på naturen till era barn eller barnbarn eller barnbarns barn så att de får den stora glädjen av att börja lära sig betrakta och förstå naturens underverk!

/Mats Robertsson

---

Bin och människor – om bin och biskötare i religion, revolution och evolution samt många andra bisaker.

 

Författare Lotte Möller, kulturskribent och journalist och författare till flera kultur- och trädgårdsböcker, bl.a. Trädgårdens natur, Citron och Till England! . Hon har också varit biodlare.

I förordet undrar Lotte Möller om våra tambin är ”manipulerbara produktionsenheter eller en del av skapelsens underverk?” I inledningens första mening sätter hon tonen, ett citat av Carl-Magnus von Seth: ”Meningen med bina är bina. Som livet. Meningen med livet är livet”, något som i dagens samhälle ibland glöms bort. Boken fortsätter i kulturhistorisk anda med egna och citerade betraktelser av bin från 6000 år före Kristi födelse till våra dagar, allt mycket njutbart och tänkvärt formulerat, även om en del äldre betraktelser och tolkningar definitivt har passerat bästföre-datum, t ex att bisamhället styrdes av en ”kung”. Dock skrev senare Mårten Triewald (1691-1747) poetiskt att ”Visen (bidrottningen) är ett vackert och ståteligt creatur” något som säkert dagens biodlare håller med om.
Boken är uppdelad i två delar, den första delen uppdelad i tolv kapitel: Januari till December som beskriver biskötsel månad för månad. Del 2 är mer centrerad kring nutid, men ändå med en del tillbakablickar. Bildmaterialet i boken är väl valt och innefattar bl a en mycket gammal grottmålning föreställande en människa som skattar vildbin på honung, via äldre tiders tecknade illustrationer fram till senare tids foton.

Som bekant är tambina och de vilda solitärbina i dag allvarligt hotade, dels av brist på föda då jord- och skogsbruket bedrivs alltmer rationellt på bekostnad av blomrika ängs- och betesmarker samt dels av kemiska bekämpningsmedel som påverkar binas orienteringsförmåga och därmed deras förmåga att bidra till för människan väsentliga systemtjänster, främst pollinering av grödor och frukt men även honungsproduktion. Detta är naturligtvis mycket oroande eftersom det mesta av vår föda kommer från växter som bin och andra insekter pollinerat.

Sammanfattningsvis utlovas läsaren ett nyttigt och underhållande innehåll som ”alla”, även de utan ett uttalat naturintresse borde ta del av. Boken påminner tyvärr också om att människan är biets värsta fiende trots dagens bättre vetande.

/Mats Robertsson

---

Skydda din trädgård.

En ny utgåva av Maj-Lis Pettersons Skydda din trädgård har länge varit efterlängtad. Den gamla har varit slut på förlaget och efterfrågan på en ny upplaga har varit stor. Varje odlare ställs inför problem. Olika växter drabbas av allt från synliga angrepp av larver och löss till osynliga förgörare som plötsligt bara finns där. Vad gör man?
För mig har räddningen under många år varit att gå till Maj-Lis Pettersons bok, där man som oftast finner både diagnos, förklaring och åtgärdsförslag. Den nya upplagan är i mycket den gamla lik men har ett mer lätthanterligt format och är uppdaterad där detta är tillämpligt.

Att man som amatör förmår att hitta orsakerna till problemen hos olika växter beror på en kombination av författarens kunskaper och stringenta beskrivningsförmåga och hennes make Tomas Lagerströms utomordentliga fotografier. Samt, skulle jag vilja säga, bokens disposition. Den har två ingångar till problemen. Man kan dels slå på växt, dels på skadegörare.

Skydda din trädgård är en handbok för fritidsodlare och som sådan mycket bra. För den som vill gå vidare finns också ett mer omfattande verk, Trädgårdens växtskydd, (Natur & Kultur 2011) som Maj-Lis Petterson i sitt förord hänvisar till och som hon skrivit tillsammans med Ingrid Åkesson. Den är betydligt omfångsrikare och används som kursbok för studerande vid trädgårdsutbildningar.

För oss fritidsodlare är Skydda din trädgård ett utmärkt, för att inte säga oumbärligt hjälpmedel.

/Birgitta Lindencrona

---

Mandelmanns söta – recept & baktankar från Djupadal.

Detta är en i alla avseenden läcker bok, fint utformad och med många frestande recept. Eftersom jag aldrig sett något av TV-programmen från Djupadal på Österlen håller jag mig helt till boken och den står sig utmärkt på egen hand. Inlindat i vänligt småprat serveras omsorgsfullt beskrivna recept förankrade i gårdslivets rytm och produktion i årstidsföljd från nyår fram till jul.

Som avslutning finns ett instruktivt kapitel med grundrecept, där man inte bara får lära sig göra egen yoghurt och kondenserad mjölk, olika krämer, efterrättssåser och maränger utan granskottssirap, lavendelsocker, sex sorters glasyr och kanderade blommor. Jag är särskilt förtjust i omvandlingstabellen precis på slutet, där det tydligt deklareras ”Alla mått och vikter är ungefärliga”. Så klokt! Även om man gör bäst i att försöka följa det recept man bestämt sig för att pröva så väl man kan, i varje fall till att börja med, bygger god hemmamatlagning inte på måttslaveri utan mer på den erfarenhet man bygger upp, avsmakning och omsorg när det gäller råvaror och tillagning.

Boken är rikligt illustrerad med fina teckningar av Tora Mandelmann och helsidesfotografier av Marie Mandelmann.

Efter att ha recensionsläst boken har jag kommit fram till att där finns tillräckligt många intressanta recept och fina tips för jag skall köpa den till mig själv. Ta en titt på den i bokhandeln eller biblioteket!

/Birgitta Lindencrona

---

Träd: en vandring i den Svenska skogen.

Boken innehåller en presentation av skogar och träd i Sverige över ca 15000 år och visar bl a att man med hjälp av kol-14-metoden kunnat visa att en gran i Dalarna daterats till nästan 8000 år f. Kr, döpt till Old Tjikko efter upptäckarens hund.De människor som levde då lärde sig att använda virket till bl a redskap, verktyg, fortskaffningsmedel och vapen och de olika fynd som gjorts har bevarats i myrmark. Trädens användningsområden växte i takt med bosättningar, folkets utbredning, djuren (hundar, får oxar tex), tämjdes osv. Marken förändrades genom inlandsisarnas förflyttningar, såtillvida skapades moränmarker och med hjälp av senare bergavlagringar så kom lerjorden och bördigheten på marken ökades fram till dagens behov och skapade förutsättningar för både jord- och skogsbruk. Utvecklingen sker sedan via: Jordbrukares svedjebruk, då skog sågs som medel för att kunna utnyttja jorden och förberedde tillvaron som jägare under en lång tid.

Skogarna utvecklades, trädslagens karaktär utnyttjades, älvar utnyttjades som flottleder, sågverk byggdes upp på lämpliga platser etc. Järnmalm och skog gav möjlighet till arbete i smedjor etc.
Det jag ovan har beskrivit berörs utförligt på ca 25 sidor av bokens 352 totala längd.
Men nu börjar G Wetterberg närma sig Sverige och 1900-talet.

Behoven av olika trädslag och småbrukens tillvaro gav en mängd erfarenhet. Kungliga lagar beträffande skydd av skogen, behoven av ek tex för skeppsbyggnad gav krav på speciella skyddsregler. Sverige är ett avlångt land och olika sorters träd har olika behov i detta långa land och klimat och jordmån skiftade. Jordbruk, skogsbruk, boskapsskötsel samt transportmöjligheter påverkade handel, exporten av trä var en stor marknad. Vi hade olika intressen för kronomark respektive byar och småbruk och så småningom skapade skiftesrörelsen på sent 1800- och tidigt 1900-tal att man underlättade odling och transport. Vi hade olika behov av timmer för konkurrensen mellan älvarna, järnväg, lastbilstrafik. Sågverk, tullhandel, massaindustri, papperstillverkningen ökade, SJ behövde slipers av god kvalité, likaså för möbeltillverkning. Storbolagen SCA, Billesholm, Krüger, Wallenberg, Lundberg – olika intressenter stred om råvaran.

Olika länder hade olika möjligheter att vilja in och tävla. Mycket skog finns i Ryssland (mest i hela Europa), Sverige tvåa och Kanada relativt orört. Sverige behövde skapa skogsvårdslagar och då tillkom 1905 års skogsvårdslag med regler om skogsskötsel för att skilja mellan behoven från regering, storbolag, respektive behov av skog för träkol krävde gallring och ett nytt rättesnöre behövdes för skogsbruket.
Virkestillgången i Sverige har till industrins glädje fördubblats under slutet av 1900-talet. Ny skogsvårdslag kom 1948 som gav max virke till industrins behov, och ändringar gjordes beträffande vad som ansågs vara jordbruksmark. Eventuellt förstatligande av skogen diskuterades då man kritiserade skogsägande bönders avverkningar som ej ansågs rationell.

Ny skogsvårdslag, 1979 års, gjorde skogsvårdsplan obligatorisk för stora ägor och krav på viss avverkning och gallring specificerades då pappersbrukens behov av bra papper ökade.
Ja, alla som läser det här, märker att Gunnar W är en noggrann och kunnig man, och ovan gjorda beskrivning avser ca 150 sidor av boken. I samma grandiosa stil fortsätter det med att behandla beredskapstiden, politiska vändningar, den stora mekaniseringen, oljans parentes, träd och monteringsfärdiga hus, jordförvärvslagen respektive planeringen inför framtiden.

Hela boken är ett vidunder av information – innehåller allt- och alla trädintresserade kommer att ha stor behållning av boken. Bra texter, aktuella fotografier är inlagda på rätt ställen och boken är som sagt på 352 sidor inklusive register och bildförteckning.
Jag har haft boken ganska länge för att kunna läsa allt, jag rekommenderar inköp, gör detsamma, ni alla andra som är intresserade.

/Nils-Erik Svensson

---

Krusbärsboken – historia, odling och recept.

 

Martin Ragnar är forskare och författare, Jens Linder är kock, författare och journalist i bland annat Dagens Nyheter.
Kanske går vi mot en ny glansperiod för krusbäret tack vare Martin Ragnars & Jens Linders Krusbärsboken som, närmast doktorsavhandlingsambitiöst men högst njutbart och med fina illustrationer, beskriver krusbärets kulturhistoria från vikingatid till idag. Bara källförteckningen upptar 14 sidor! Dessutom bjuder Jens Linder på ett stort antal recept: krusbärssoppa med frostade rabarber, stickelbärsmos (Cajsa Warg 1770), krusbärssås till makrill, krusbärsmazariner, krusbärslikör m.fl. recept.

Det finns många anledningar att odla och äta krusbär: de ger vitamin- och mineraltillskott, de ger smak och sötma till efterätter och bakverk och syra och smak till såser för fisk och kött samt att de ger stor skörd per buske, ofta 5 kg, med bär i storlekar från några få gram per styck upp till världsrekord-vikten drygt 60 gram. Sorter från innan ”mjöldaggspesten” slog till fram till dagens relativt mjöldaggresistenta sorter, totalt hundratals, listas och många beskrivs i detalj. Flera krusbärssorter har fantasieggande namn som Apollo, Smiling Beauty, Statsrådet von Ehrenheim och Golden Lion.

Det ges också några exempel på att krusbär tagits upp i poesi och skönlitteratur som i Carl Jonas Love Almqvists klassiska rader:

Vad bjuder oss uppriktigt Afrika?
Vad visa kan Amerika?
Vad Asien? Vad allt Europa?
Jag trotsar öppet alltihopa.
Men Skandinavien – det är alladar!
Blott Sverige svenska krusbär har.

Till skillnad mot många böcker om bär och frukt kan vi nog redan nu se den gedigna Krusbärsboken som en klassiker som varje trädgårds- och matentusiast absolut bör läsa och ha i sin bokhylla.

/Mats Robertsson

---

Hydroponisk odling. Köksträdgård utan jord.

 

Vägen till en grönare värld utan att använda jord för att växa i. kan det gå bra?
Jo, det kan bli av genom att låta växterna leva i vatten, dvs hydroponisk odling, dvs utan jord, men med” arbetande vatten”! Du blir dock beroende av ett kärl för vattnet, men behöver inte längre tänka på krukor, balkongodling eller annan uteplats.
Niklas Hjelm, bokens författare, lotsar oss i denna bok till dylik grönsaksodling via följande rubriker:
– Odlingssystem
– Designa och bygg din egen odling samt
– Tillväxtsystem
En fråga i sammanhanget: Behövs verkligen inte jorden för odlingen?
Nej, men växter behöver naturligtvis näring för att växa utan jord, men detta kan ges i vattnet direkt.
Är det lika nyttigt för växterna? Och för de grönsaker vi vill odla? Svaret blir att det vet vi troligen inte riktigt ännu.
Smakar grönsakerna lika bra som vi förväntar oss? Svaret blir att man får testa sig fram. Vi vet ju att olika jordar påverkar smaken. Hur verkar då vattnet i det avseendet? Förslagsvis, handla näringsämnet i en etablerad tillverkare av näringslösningar och fråga.
Vad behövs för en odling?
Snabbt uppräknat: näring, ljus, (ju mer naturligt ljus, desto bättre), vatten, syre (pump och syresten).
Ett kapitel i boken som handlar om själva odlingen ger ledsagning via såväl bilder som ritningar.
Odlingsplats? Så ljus och så sval som möjligt.
Vad är bra att börja med? Jo, svar ges: gurkfrön
Ett kapitel handlar om det färdiga system som kan köpas hos försäljare av näringstillförseln. Boken avslutas med hur man kan designa eller bygga egen utrustning.
Känns det som en lockelse att börja? Jag har själv gjort försök för flera år sedan och då hade jag orkidéodling som förebild, men då fanns naturligtvis ingen litteratur i ämnet. Nu finns det, och den här boken är ett utmärkt och instruerande exempel som jag tror kommer att hjälpa många i starten.
Jag hoppas på det i alla fall.
/Nils-Erik Svensson

---

Flera fingrar gröna

 

Boken ” Flera fingrar gröna” är en uppföljare till bloggaren Farbror Gröns ”Alla fingrar gröna” som kom ut 2015. I denna nya bok behandlas de bästa grödorna, från frö till färdig grönsak. En lustig jämförelse kan göras utifrån att denna bok innehåller 351 sidor i vilka således 36 grödor behandlas. Vi kan då jämföra med Sanna Roséns bok (som också recenseras på vår hemsida) där 100 växter avhandlas på 110 sidor!
Båda böckerna ger bra valuta för pengarna men författarna har definitivt olika vinklingar i sina sätt att ta fram väsentligheter.
Nu över till dessa nya ”gröna fingrar”. Varje grönsak beskrivs först i en trevlig personligt upplevd text – i detta fallet blomkål –, som åtföljs av alla de olika stadier som följer från fröodling via förkultivering och odlingsplatser. Sådd kan ske utomhus, -uppdelat på vinter, vår och sommarsådd utomhus eller inomhus. Härefter följer ev omplantering och avhärdning från inom- till utomhus och slutligen slutplantering. Sist kommer skörd och lagring, mattips och ev problem.
Allt detta innebär att varje grönsak är beskriven på ca 10 sidor, inkl bild.
Vilka grönsaker behandlas då? En snabbtitt ger följande:
– Bladkål, blomkål, broccoli, funkia, gyllenbär, kapkrusbär, huvudkål, kailaan, koriander, kummin, kålrabbi, kålrot, luftlök, mangold etc…
Jag är mycket glad för att Johannes och Theres utöver all saklig information inleder varje avsnitt med egna upplevelser på ca 1 sida per sort. På det sättet får läsaren en bra kontakt med resp författare.
Jag hade inte svårt att bli intresserad av boken som är mycket informativ och innehållsrik och jag kan mycket väl tänka mig att duon Johannes och Theres hittar en ny uppföljare i sinom tid, inom en ny ämnesgrupp.
/Nils-Erik Svensson

---

Sylta, safta och lägg in – ta vara på naturens skafferi

 

Rubriken fick mig genast att tänka på jordgubbssylt. Naturligtvis den bästa sylt jag kan tänka mig.
Lika naturligt var det då att slå upp sidan där denna sylt presenterades och lika självklart för mig var det då att författaren valt detta som bokens första avhandlade ämne! Jordgubbssylt går före allt annat!
På denna sida ser jag två alternativa recept med en övertygande färgbild och detta var egentligen allt jag behövde för att känna mig bekräftad.
Men resten, då? Det finns ju annat än sylter av olika slag, tex marmelad och gelé, saft, snaps (!), glögg och likör, inläggningar och tillbehör. Här ska njutas!
Alla recept kompletteras av lockande bilder och vilken sida jag än läser så känns receptet helt tillgängligt och möjligt att effektuera.
En härlig bok som lockar smaksinnet!
/Nils-Erik Svensson

---

100 växter till din köksträdgård. Planera, odla och skörda.

 

Texten i boken anger att den är en handbok för den som vill odla ekologiskt. Alla kan odla, oavsett hur stor yta som finns tillgänglig.
Första avsnittet i boken behandlar just de praktiska detaljerna, som tex:
– Vad ska man börja med
– Geografiskt läge i vårt land
– Placering och planering
– Låda, balkong eller fönsterbräda
– Jord och gödsel, samt redskap
Resten av boken avhandlar:
– Köksväxter med indelning över: baljväxter, bladväxter, rotfrukter, kålväxter, grönsaksfrukter samt lökväxter
Nästa grupp behandlar:
– Kryddväxter/ätliga blommor
– Bär
– Perenners härdighet samt
– En ordlista
Bokens 110 sidor ger utöver mycket fina fotografier överraskande mycket information om varje sak som svarar mot rubrik och foto.
Boken är mycket lättläst och informativ, en riktigt trevlig bok som överraskade mig med en myckenhet av information.
Positiv läsning
/Nils-Erik Svensson

---

En skog av möjligheter : om tidlös kunskapstörst och företagsamhet bland Sveriges alla träd

 

När vi ser på Sverige som det långsträckta land det är tänker nog många av oss på ett land som till stor del består av skog, uppdelat i många olika trädslag. Ägarförhållandena är av många olika slag, tex staten, 5 storbolag (äger 39 % av ytan), respektive 328 000 enskilda ägare (som äger drygt 50 % av ytan).
Vad har de olika ägarna för tankar vad gäller skötseln av egen skog. Funderar de på kalhygge, klimatkompensation eller kontinuitetsavverkning och valet påverkar ägandet av olika skäl. Begreppet kalhygge påverkar mångfalden i flera olika led, då markens näringsbeskaffenhet förändras och lönsamheten i att äga skog minskar. Detta samtidigt som att skogens värde i form av plats för rekreation, bär- och svampplockning påverkas liksom jakt- och fiskemöjligheter.
Skogens generationsväxlingar har på kort tid förändrats från att vara mellan 100–120 år till att vara 60 – 80 år och snabbväxande skog ersätter forna tiders lövträ- och långsamväxande skog. Ja, mycket påverkar skogsägarens ekonomi i dag.
Ola Engelmark, själv skogsägare och biolog, söker med respekt, kunnande och öppet sinne i boken en framgångsväg för generationsägandet av skog, som tidigare ansetts vara såväl kapital för nuvarande ägare som pensionsreserv för kommande generationer.
Boken ger verkligen bra inblickar i en skogsägares sökande vad gäller bästa väg för innehavet.
Jag rekommenderar till läsning av boken, den ger många nyttiga tankar!
/Nils-Erik Svensson

---

Älskade krukväxter

 

Våra växtval i våra hem ger en årstidsskiftande förändring eftersom växterna utifrån sina krav på omgivning.
Våra örtartade sticklingar som snabbt skjuter upp och bjuder på den blomning som vi förväntar oss växlar genom sitt sätt att följa årstiderna Vi byter amaryllisen och ställer undan löken till nästa år och byter istället till frösatta plantor som ska blomma till påsk, eller tar fram årsväxlingen genom förra årets pelargoner som klippts ner men ändå vattnats under vintern för att överleva.
Växterna deltar på så sätt i vårt säsongsförhållande och i sin mångfald ger de oss färg i hemmet och hälsosam luft.
Bokens titel ger oss ett löfte om att vi ska kunna inhämta information som gör våra hem trivsamma och i rum för rum får vi tips och råd via lättsam text och bra foto resp trevliga illustrationer. För varje typ av rum ges en växtlista med svenskt och latinska namn samt skötselråd.
Linda är till yrket konstnär men också utbildad trädgårdsmästare (inkl vegetarian) och tar i boken fram alla sina olika kompetenser i texten och ger inredningstips i anslutning till rumsindelningarna, med lämpliga växtval.
Det märks i texterna att författaren är konstnär i hennes beskrivning av såväl växter som val av placering i resp rum. Ett avsnitt i boken behandlar en del växter rent historiskt med början av 1700-talet. Till och med prins Eugens Waldemarsudde och Karin Larssons Sundborn finns med och behandlas. Många tips om växtskydd, sjukdomar och skadegörare och hur man åtgärdar eländena finns med. Ett bra register avslutar boken med resp växts önskemål, betr växtplats, väderstreck, sol/skugga etc.
En lättläst bok som man läser lika lätt som man njuter av en – ja, god dessert. Passa på att njuta.
/Nils-Erik Svensson

---

Ciderrevolution!

 

När jag först såg boken så trodde jag att den var en barnbok på grund av de livfulla teckningar på såväl pärm som i texten. Men så fort som jag såg innehållsförteckningen så väcktes min nyfikenhet för jag kan lova att jag blev mycket intresserad!
Än mera ökade intresset när jag slumpvis valde några avsnitt och började läsa. Först här och där, slumpvis fortfarande, men detta övergick snart till att jag valde att läsa hela boken! Inte för att jag tänkte mig bli producent för egen cider utan mera för att författarna verkligen hade fångat mitt intresse och min nyfikenhet!
Här kommer alltså två män, utbildade sommelierer, som vill slå ett slag för att utnyttja vår svenska frukt till att göra olika sorters cider och som beskriver detta på ett mycket öppet och intressant sätt.
I efterordet till boken nämns att författarna inte är ensamma om att vilja – och kunna – tillverka cider men Mikael Nypelios och Karl Sjöström ger sitt bidrag till spridandet av kunskapen om cider på ett mycket trivsamt sätt.
Rekommenderas på det varmaste!
/Nils-Erik Svensson

---

Mannerströms berså

Att sätta sig med Mannerströms bok, med förväntningar, och börja bläddra i den kan liknas vid att man kommit till en av världens bästa gourmetrestauranger, med meny i handen, för att välja ut kvällens måltid. Vad blir det? Det är nästan omöjligt att välja!
Den ena drömmen avlöses snabbt av nästa när man tar en ny sida – och helst vill man äta allt!Leif Mannerström är inte ensam om att ha skrivit ner recepten ty sonen Sebastian har svarat för de flesta men pappa Leif har ”petat här och där”, erkänner han.
Vad ger han då för alternativ och inom vilka grupperingar? Jo, drinkar, plock och buffé, burgare, pizza, stora rätter och dessert. Recepten är väl valda av namnkunniga Mannerströmska familjen.

Svåra recept?

Ja, de innehåller många för mig okända ingredienser, men vaddå – det tvingar ju oss till att gå och handla och berika våra skafferier för kommande äventyr.
Jag säger Lycka till åt alla kommande läsare. Vi får se om jag själv tar till mig något av recepten.

/Nils-Erik Svensson

---

Vårt Gröna Stockholm

Författaren, konstnären och arkitekten Bengt Edlund, född 1927, har under större delen av sitt yrkesliv varit verksam inom Stockholms stads-och parkplanering. Han skrev boken Porträtt av träd (2007), en samling tecknade träd som mottogs mycket varmt och sågs som ett livsverk.

Vårt gröna Stockholm kan bara ses som ytterligare ett livsverk av Bengt Edlund och handlar den här gången om hur Stockholms parker kommit till och deras historia. Han vägleder oss till stadens parker som de ser ut i dag. Alla har en egen historia som återges under vandringen och det som hänt de senaste åren är ibland riktigt spännande läsning.

Boken, som har underrubriken parker, parklekar, promenader och konst, är en kunskapsmättad, tung bok, 1 490 gram, 382 sidor, bred med texten delad på två spalter, fina bilder, ett lugnt antal typsnitt, vackra sidor och lättläst text.

Parkernas historia i Stockholm börjar egentligen först efter 30-åriga kriget (1618-1648), säger Edlund. De svenska härförarna hade på sina krigståg i Europa mött och inspirerats av ståtliga palatsträdgårdar och ville se sådana även här. I Stockholm fanns Humlegården och Kungsträdgården, men de var då kålgårdar för hovets behov och inga lustgårdar. De besuttnas trädgårdsintresse väcktes, utsökta trädgårdar anlades, lustgården blev de högre ståndens nöje och trädgården ett prestigeobjekt. Trädgårdskonsten fick expansiva år, men anläggningar förblev privata. Det skulle dröja många år och ändrat statsskick innan det blev aktuellt med park och grönska på allmän mark.

Albert Lindhagen blev den som kom att lägga fram en revolutionerande stadsplan år 1864 med ledorden ljus och luft, det vill säga bredare gator med träd, esplanadsystem och ”parker till stadsbornas nytta och rekreation”. Avenyer och boulevarder skulle bilda ett sammanhängande nät över malmarna och motverka stenstadens dåliga klimat och sjukdomsspridning (pest, kolera och tuberkulos).

En stadsträdgårdsmästartjänst inrättades år 1869 och under de följande hundra åren kom fyra män att inneha den posten.  Dessa fyra skapade tillsammans med sina medarbetare flertalet av de parker i Stockholm som vi ännu kan glädja oss åt. Den senaste av dem, Holger Blom, var nog den klarast lysande stjärnan; hans projekt berörde så många och hans tid kan nog ses som parkernas blomstringstid.

Åren 1971-2009 kallas de stora omorganisationernas tid. I en sammanfattning beskrivs skeendena och där framgår att den stora aktiviteten i parkerna behövde justeras. Samhällsplaneringen hade tömt parkerna på barn och hemmafruar som hade hand om dem. Politiska mål blev samhällets drivkraft i verksamheten och parkernas aktiviteter lades över på andra institutioner.

I ett förslag till översiktsplan år 2010 kom stadsbyggnadsborgarrådet Kristina Alvendal med ett nytt ord: ”promenadstaden”. Man ska ” … inte bara vandra behagligt i parkerna, man ska även finna lust att vandra på gatorna och torgen”. Edlund reflekterar då: ”är all parkmark fortfarande viktig, eller kan en del lämnas för att ge plats för bebyggelse?” Edlunds oro för parkernas framtid skymtar på flera ställen.

Vägledningen till de gröna platserna upptar större delen av boken och Edlund har promenerat mycket. Vi följer hans vandringar till mer än 370 parkanläggningar i Stockholms innerstad och fler än 70 i tre ytterområden.  En modern karta har jag saknat men med en dator till hands går det ändå.

Ett litet fel har smugit sig in på sidan 173 om Sinnenas trädgård i Sabbatsbergsparken, ska vara landskapsarkitekt Ulf Nordfjell (inte Nordström).

Bergianska trädgården förekommer bland Djurgårdens sevärdheter och när Edlund räknar upp de finaste platserna i trädgården kommer Klippträdgården först. Han säger också: ”I Bergianska trädgården finns dolda möjligheter för utveckling av den botaniska trädgården i Stockholms universitets hägn.”

Edlund har omöjligt kunnat skriva om allt. Vad gäller träd hänvisar han till sin bok Porträtt av träd, men också till Träd i Stockholm med Ulf Lindahl som redaktör (finns att läsa på Bergianskas bibliotek). För blomsterarrangemang och parkernas skönaste blomning genom kameraögat nämner han Hasse Westers Stockholms gröna rum.

Med Vårt gröna Stockholm vänder sig Bengt Edlund till alla som vill veta mer om och hitta vägen till Stockholms parker och den konst de gömmer och till flanörer som vill avnjuta strandpromenader, lekparker och gröna rum på allmän mark utan entréavgift. Jag känner mig tilltalad och tror att boken kan intressera fler än enbart Stockholmsbor. Om jag var gäst i Stockholm och råkade ha tre timmar över utan program vore det fint hitta Vårt gröna Stockholm framlagd på hotellet. Inom gångavstånd väntar flera intressanta parkanläggningar på att upplevas, vilken stadsdel man än hamnar i.                                                                                                                               Edlunds sammanställning av historik och fakta kring parkernas tillkomst, utveckling och nuvarande utseende utgör också ett rikt underlag för parkfrågor och något för parkansvariga i stadens olika förvaltningsenheter att luta sig mot.

Jag ser Vårt gröna Stockholm som ett omistligt testamente till eftervärlden av vad Bengt Edlund sett, erfarit och insamlat om Stockholms parker från deras tillblivelse fram till nu. Generöst ger han oss fakta som underhållande berättelser från första sidan till den sista i en saklig men varm ton. Parken har fått ett ansikte som väcker tankar på dess roll i det föränderliga samhället. Behöver parken själv hälsa och rekreation för att kunna skänka glädje och leva vidare?

Vårt gröna Stockholm har tillkommit med stöd av Stockholms-Gillet. Priset, 180 kr på nätet eller 249 kr i bokhandeln, kan knappast utgöra ett hinder för inköp.

/Britta Stenberg-Tyrefors

---

Amaryllis

Den andra reviderade upplagan

För mig känns en amaryllislök som en hoppfull skatt. Den lovar mig färgrik blomning till glädje ända från oktobers slut till mars månads början.

Älskad av oss svenskar just för att den inte kräver något mer än våra varma torra lägenheters klimat för att gå igång.

I Susanna Roséns bok får allt sin förklaring och vi får förstås lära oss så mycket mer om liljeväxten från södra halvklotet.

Inte minst är den vacker, ”Amaryllisboken”, som den kallas då den är den andra som finns skriven på svenska (den första kom 1994: Ralf Efraimssons Opp Amaryllis). Susannas foton tar andan ur en – jag kan faktiskt tänka mig att en så praktfull blomma är svår att göra rättvisa i bild.

I boken finns en bild från Chelsea Flower Show med massor av hängande amaryllis och en från Lövsta bruk med röda amaryllis i en silvervas med tallris. Hundra sorter är fint porträtterade. Bilder från en storodling där en halv miljon lökar odlas varvas med mer mysiga miljöer. Bilderna från Malmstensbutiken är roliga; där står amaryllisen i ytterkrukor av lovikkagarn!

Boken inleds med historik, botanik och odlingsbeskrivningar, intressant och lärorikt. Amaryllis växer vild över hela den sydamerikanska kontinenten men också på Sydafrikas Kapland.

Min svärson från Bolivia säger att den där kallas ”jarajorechi”.

Botanisten William Herbert studerade skillnaderna mellan de sydamerikanska och sydafrikanska: De sydamerikanska har ihålig stjälk, de andra inte. Han upptäckte också att de var så skilda åt genetiskt att de inte går att korsa.

Det finns olika amaryllisarter som växer under skilda förhållanden över den sydamerikanska kontinenten: Hippeastrum elegans växer på varma och fuktiga ängar, medan H. reticulatum finns på svala och skuggiga platser och H. striatum (”Äkta makar”) trivs i den röda leran där temperaturen kan gå ner till noll grader.

Man blir sugen på att börja samla arter och just den spensliga ”Äkta makar”/”Bondamaryllis” ägnas ett helt kapitel. Den kan inte köpas så man får hoppas få en sidolök från någon som har den i sin ägo.

Undrar du om man kan spara löken och få den att blomma om? Svaret finns på sidan 33!

Julblomma, vinterblomma eller tidig vårblomma? Njut av dina amaryllis hela blomningsperioden och av ”Amaryllisboken” – man kan inte få nog!

/Marina Rydberg

---

Trädgårdens glasade rum

”Ute är det nya inne” – ja, så heter det ju nu för tiden. Vi drömmer ofta om att kunna sitta utomhus och njuta av sol och vind men vill vi inte ge oss ut i skog eller invid en sjö utan vill ha naturen nära inpå oss. Vad gör vi då? Jo, inom tillgängliga ytor vill vi bygga uterum, växthus eller motsvarande för att skaffa oss det vi saknar, men i vår närmiljö! Är det vårt oberäkneliga väder som gör att vi, när vi vill vara ute, också kräver tak och vindskydd och följaktligen bygger oss växthus eller gör om garaget till orangeri? Peter E delar upp detta förhållande i fyra olika typer, som alla avser att vi bygger upp något nytt och boken ger därför tips om vad man bör tänka igenom före byggstarten, avseende:

• Växthus
• Uterum
• Vinterträdgård eller Orangeri
• Ombygget

Växthuset, som i sin funktion kan liknas vid ett drivhus, där vi genom att skapa ett bättre klimat för växterna ger oss möjlighet att odla längre in på höst – vinter, resp att börja vårsådd tidigare på våren. Vi kan också odla andra typer av växter från främmande länder med andra (bättre) betingelser genom att försöka erbjuda sådana inom våra glasade utrymmen.

Uterummet (vad skiljer ett växthus från ett uterum)? Jo, oftast är uterummet sammanbyggt med husfasaden och är tillgängligt via en dörr däremellan, medan växthuset kan placeras fritt från huset.

Orangeriet däremot liknar mest ett övervintringsförråd för växter som inte tål den frost vi kan mötas av under vintern. Peters fjärde alternativ döps till

Ombygget, dvs ett utnyttjande av ett redan befintligt utrymme, tex ett garage som ej längre används för sitt ändamål men som kräver en del åtgärder för att växterna ska kunna trivas året runt, en s k vinterträdgård (värme, belysning, vatten och ev solskydd).

Peter ger i form av bilder och ritningar tips för bra förhållanden och bättre odlande. I texten till Garaget som blir Orangeri beskriver han hur TV-kända Gunnel Carlson gick till väga. I övrigt behandlas inredning, golv, tillbehör, murar, upphöjda odlingsbäddar etc. Inte minst värdefulla tips ges beträffande klättrande växter eller vid plantering av fruktträd och deras övervintringar.

En väl planerad bok med bra bilder och en textmängd som visar hans egna erfarenheter såväl som insamlade tips och idéer från andra entusiastiska odlare.

Jag har själv stor respekt för Peter Englanders böcker. Denna utgör inget undantag!

/Nils-Erik Svensson

---

Stora pelargonboken

Boken behandlar pelargoner som dokumenterades redan på 1700-talet och alltså härrör de bland annat från de vilda arter som Carl von Linné hänförde till släktet Geranium, dit även våra vilda nävor hör. Senare samlades pelargonerna till ett eget släkte Pelargonium medan engelsmännen behöll pelargonerna i släktet ”Geraniums”. Våra odlade pelargoner har ofta röda blommor, men detta är egentligen en ovanlig färg bland vilda pelargoner. Vanligare blomfärger hos de vilda arterna är vitt, ljusgult, gröngult, rosa, violett och purpursvart. Pelargonernas blad bjuder ofta på ännu större variation än blomfärgen och där finns såväl flikiga – nästan som hos dill – som hela blad och med eller utan mörka zonmarkeringar på.

Alltfler odlare dras nu till de vilda arterna och det är enligt S Rosén inte svårare att odla dessa än att odla dem som är vanliga hos oss. Men, som för alla växter, så gäller det att utgå från de förhållanden som råder på den ursprungliga artens växtplats, som ju ofta kan vara torra områden (nästan typ suckulenta marker) där arterna har vant sig vid lite vatten och näring. De flesta vilda pelargonerna härstammar från Kap-provinsen i södra Sydafrika. Där växer ca 300 olika arter och de återfinns i många olika miljöer, alltifrån sanddyner till undervegetation i skogsområden. Man kan på bladen sluta sig till vilka förhållanden växten trivs i eftersom stora blad tyder på halvskugga och fuktiga områden och alltså gäller motsvarande också i krukmiljön. För att klara anpassningen till ett torrt klimat har dessa ibland en underjordisk i form av en jordstam som lagrar vatten och näring.

Intresset för att odla de vilda arterna har ökat och ofta kan man köpa dem som plantor i välsorterade plantskolor och i andra fall kan de köpas som fröer via postorder eller från trädgårdsbutiker.

Botanisten Piet Vorster från botaniska institutionen i Stellerboschs universitet i Pretoria har kartlagt och odlat de flesta av de 300 kända vilda arterna i ett (nu avslutat) projekt men Susanne R och Anna Skoog har besökt och intervjuat honom och sett hans odlingar. I boken har Susanne R redovisat den indelning Piet V har ställt upp för att lättare kunna utläsa de olika kännetecken på arterna och visar även hur de skiljer sig från varandra, tex följande:

• Zonpelarpelargoner med 13 undergrupper
• Hängpelargoner
• Engelska pelargoner
• Änglapelargoner
• Doftpelargoner

Ett stort antal (ca 350) av de mest odlingsvärda sorterna tas fram och redovisas här i text och bild med tips och skötselvård. Tips ges också vad gäller arrangemang och kompositioner för vackra krukodlingar, vad gäller såväl inne- som uteodlingar.

Detta är en pelargonbok som på ett mycket initierat sätt ger oss information om pelargonernas skilda utseende och odlingsmiljö med bra fotografier och riklig textmängd. Susanna Rosén, som tidigare har skrivit om tulpaner resp amaryllis, har återigen gett oss ett pampigt verk om pelargonernas värld.

Läs den!

/Nils-Erik Svensson

---