Recensioner 2019

 


 

Vårt Gröna Stockholm

Bengt Edlund ,  Stockholmia förlag , 382 sidor

Författaren, konstnären och arkitekten Bengt Edlund, född 1927, har under större delen av sitt yrkesliv varit verksam inom Stockholms stads-och parkplanering. Han skrev boken Porträtt av träd (2007), en samling tecknade träd som mottogs mycket varmt och sågs som ett livsverk.

Vårt gröna Stockholm kan bara ses som ytterligare ett livsverk av Bengt Edlund och handlar den här gången om hur Stockholms parker kommit till och deras historia. Han vägleder oss till stadens parker som de ser ut i dag. Alla har en egen historia som återges under vandringen och det som hänt de senaste åren är ibland riktigt spännande läsning.

Boken, som har underrubriken parker, parklekar, promenader och konst, är en kunskapsmättad, tung bok, 1 490 gram, 382 sidor, bred med texten delad på två spalter, fina bilder, ett lugnt antal typsnitt, vackra sidor och lättläst text.

Parkernas historia i Stockholm börjar egentligen först efter 30-åriga kriget (1618-1648), säger Edlund. De svenska härförarna hade på sina krigståg i Europa mött och inspirerats av ståtliga palatsträdgårdar och ville se sådana även här. I Stockholm fanns Humlegården och Kungsträdgården, men de var då kålgårdar för hovets behov och inga lustgårdar. De besuttnas trädgårdsintresse väcktes, utsökta trädgårdar anlades, lustgården blev de högre ståndens nöje och trädgården ett prestigeobjekt. Trädgårdskonsten fick expansiva år, men anläggningar förblev privata. Det skulle dröja många år och ändrat statsskick innan det blev aktuellt med park och grönska på allmän mark.

Albert Lindhagen blev den som kom att lägga fram en revolutionerande stadsplan år 1864 med ledorden ljus och luft, det vill säga bredare gator med träd, esplanadsystem och ”parker till stadsbornas nytta och rekreation”. Avenyer och boulevarder skulle bilda ett sammanhängande nät över malmarna och motverka stenstadens dåliga klimat och sjukdomsspridning (pest, kolera och tuberkulos).

En stadsträdgårdsmästartjänst inrättades år 1869 och under de följande hundra åren kom fyra män att inneha den posten.  Dessa fyra skapade tillsammans med sina medarbetare flertalet av de parker i Stockholm som vi ännu kan glädja oss åt. Den senaste av dem, Holger Blom, var nog den klarast lysande stjärnan; hans projekt berörde så många och hans tid kan nog ses som parkernas blomstringstid.

Åren 1971-2009 kallas de stora omorganisationernas tid. I en sammanfattning beskrivs skeendena och där framgår att den stora aktiviteten i parkerna behövde justeras. Samhällsplaneringen hade tömt parkerna på barn och hemmafruar som hade hand om dem. Politiska mål blev samhällets drivkraft i verksamheten och parkernas aktiviteter lades över på andra institutioner.

I ett förslag till översiktsplan år 2010 kom stadsbyggnadsborgarrådet Kristina Alvendal med ett nytt ord: ”promenadstaden”. Man ska ” … inte bara vandra behagligt i parkerna, man ska även finna lust att vandra på gatorna och torgen”. Edlund reflekterar då: ”är all parkmark fortfarande viktig, eller kan en del lämnas för att ge plats för bebyggelse?” Edlunds oro för parkernas framtid skymtar på flera ställen.

Vägledningen till de gröna platserna upptar större delen av boken och Edlund har promenerat mycket. Vi följer hans vandringar till mer än 370 parkanläggningar i Stockholms innerstad och fler än 70 i tre ytterområden.  En modern karta har jag saknat men med en dator till hands går det ändå.

Ett litet fel har smugit sig in på sidan 173 om Sinnenas trädgård i Sabbatsbergsparken, ska vara landskapsarkitekt Ulf Nordfjell (inte Nordström).

Bergianska trädgården förekommer bland Djurgårdens sevärdheter och när Edlund räknar upp de finaste platserna i trädgården kommer Klippträdgården först. Han säger också: ”I Bergianska trädgården finns dolda möjligheter för utveckling av den botaniska trädgården i Stockholms universitets hägn.”

Edlund har omöjligt kunnat skriva om allt. Vad gäller träd hänvisar han till sin bok Porträtt av träd, men också till Träd i Stockholm med Ulf Lindahl som redaktör (finns att läsa på Bergianskas bibliotek). För blomsterarrangemang och parkernas skönaste blomning genom kameraögat nämner han Hasse Westers Stockholms gröna rum.

Med Vårt gröna Stockholm vänder sig Bengt Edlund till alla som vill veta mer om och hitta vägen till Stockholms parker och den konst de gömmer och till flanörer som vill avnjuta strandpromenader, lekparker och gröna rum på allmän mark utan entréavgift. Jag känner mig tilltalad och tror att boken kan intressera fler än enbart Stockholmsbor. Om jag var gäst i Stockholm och råkade ha tre timmar över utan program vore det fint hitta Vårt gröna Stockholm framlagd på hotellet. Inom gångavstånd väntar flera intressanta parkanläggningar på att upplevas, vilken stadsdel man än hamnar i.                                                                                                                               Edlunds sammanställning av historik och fakta kring parkernas tillkomst, utveckling och nuvarande utseende utgör också ett rikt underlag för parkfrågor och något för parkansvariga i stadens olika förvaltningsenheter att luta sig mot.

Jag ser Vårt gröna Stockholm som ett omistligt testamente till eftervärlden av vad Bengt Edlund sett, erfarit och insamlat om Stockholms parker från deras tillblivelse fram till nu. Generöst ger han oss fakta som underhållande berättelser från första sidan till den sista i en saklig men varm ton. Parken har fått ett ansikte som väcker tankar på dess roll i det föränderliga samhället. Behöver parken själv hälsa och rekreation för att kunna skänka glädje och leva vidare?

Vårt gröna Stockholm har tillkommit med stöd av Stockholms-Gillet. Priset, 180 kr på nätet eller 249 kr i bokhandeln, kan knappast utgöra ett hinder för inköp.

/Britta Stenberg-Tyrefors


Amaryllis

Susanna Rosén ,  Norstedts , 180 sidor

Den andra reviderade upplagan

För mig känns en amaryllislök som en hoppfull skatt. Den lovar mig färgrik blomning till glädje ända från oktobers slut till mars månads början.

Älskad av oss svenskar just för att den inte kräver något mer än våra varma torra lägenheters klimat för att gå igång.

I Susanna Roséns bok får allt sin förklaring och vi får förstås lära oss så mycket mer om liljeväxten från södra halvklotet.

Inte minst är den vacker, ”Amaryllisboken”, som den kallas då den är den andra som finns skriven på svenska (den första kom 1994: Ralf Efraimssons Opp Amaryllis). Susannas foton tar andan ur en – jag kan faktiskt tänka mig att en så praktfull blomma är svår att göra rättvisa i bild.

I boken finns en bild från Chelsea Flower Show med massor av hängande amaryllis och en från Lövsta bruk med röda amaryllis i en silvervas med tallris. Hundra sorter är fint porträtterade. Bilder från en storodling där en halv miljon lökar odlas varvas med mer mysiga miljöer. Bilderna från Malmstensbutiken är roliga; där står amaryllisen i ytterkrukor av lovikkagarn!

Boken inleds med historik, botanik och odlingsbeskrivningar, intressant och lärorikt. Amaryllis växer vild över hela den sydamerikanska kontinenten men också på Sydafrikas Kapland.

Min svärson från Bolivia säger att den där kallas ”jarajorechi”.

Botanisten William Herbert studerade skillnaderna mellan de sydamerikanska och sydafrikanska: De sydamerikanska har ihålig stjälk, de andra inte. Han upptäckte också att de var så skilda åt genetiskt att de inte går att korsa.

Det finns olika amaryllisarter som växer under skilda förhållanden över den sydamerikanska kontinenten: Hippeastrum elegans växer på varma och fuktiga ängar, medan H. reticulatum finns på svala och skuggiga platser och H. striatum (”Äkta makar”) trivs i den röda leran där temperaturen kan gå ner till noll grader.

Man blir sugen på att börja samla arter och just den spensliga ”Äkta makar”/”Bondamaryllis” ägnas ett helt kapitel. Den kan inte köpas så man får hoppas få en sidolök från någon som har den i sin ägo.

Undrar du om man kan spara löken och få den att blomma om? Svaret finns på sidan 33!

Julblomma, vinterblomma eller tidig vårblomma? Njut av dina amaryllis hela blomningsperioden och av ”Amaryllisboken” – man kan inte få nog!

/Marina Rydberg


Trädgårdens glasade rum

Peter Englander , Norstedts förlag , 191 sidor

”Ute är det nya inne” – ja, så heter det ju nu för tiden. Vi drömmer ofta om att kunna sitta utomhus och njuta av sol och vind men vill vi inte ge oss ut i skog eller invid en sjö utan vill ha naturen nära inpå oss. Vad gör vi då? Jo, inom tillgängliga ytor vill vi bygga uterum, växthus eller motsvarande för att skaffa oss det vi saknar, men i vår närmiljö! Är det vårt oberäkneliga väder som gör att vi, när vi vill vara ute, också kräver tak och vindskydd och följaktligen bygger oss växthus eller gör om garaget till orangeri? Peter E delar upp detta förhållande i fyra olika typer, som alla avser att vi bygger upp något nytt och boken ger därför tips om vad man bör tänka igenom före byggstarten, avseende:

  • Växthus
  • Uterum
  • Vinterträdgård eller Orangeri
  • Ombygget

Växthuset, som i sin funktion kan liknas vid ett drivhus, där vi genom att skapa ett bättre klimat för växterna ger oss möjlighet att odla längre in på höst – vinter, resp att börja vårsådd tidigare på våren. Vi kan också odla andra typer av växter från främmande länder med andra (bättre) betingelser genom att försöka erbjuda sådana inom våra glasade utrymmen.

Uterummet (vad skiljer ett växthus från ett uterum)? Jo, oftast är uterummet sammanbyggt med husfasaden och är tillgängligt via en dörr däremellan, medan växthuset kan placeras fritt från huset.

Orangeriet däremot liknar mest ett övervintringsförråd för växter som inte tål den frost vi kan mötas av under vintern. Peters fjärde alternativ döps till

Ombygget, dvs ett utnyttjande av ett redan befintligt utrymme, tex ett garage som ej längre används för sitt ändamål men som kräver en del åtgärder för att växterna ska kunna trivas året runt, en s k vinterträdgård (värme, belysning, vatten och ev solskydd).

Peter ger i form av bilder och ritningar tips för bra förhållanden och bättre odlande. I texten till Garaget som blir Orangeri beskriver han hur TV-kända Gunnel Carlson gick till väga. I övrigt behandlas inredning, golv, tillbehör, murar, upphöjda odlingsbäddar etc. Inte minst värdefulla tips ges beträffande klättrande växter eller vid plantering av fruktträd och deras övervintringar.

En väl planerad bok med bra bilder och en textmängd som visar hans egna erfarenheter såväl som insamlade tips och idéer från andra entusiastiska odlare.

Jag har själv stor respekt för Peter Englanders böcker. Denna utgör inget undantag!

/Nils-Erik Svensson


Stora pelargonboken

Susanna Rosén ,  Norstedts förlag , 280 sidor

Boken behandlar pelargoner som dokumenterades redan på 1700-talet och alltså härrör de bland annat från de vilda arter som Carl von Linné hänförde till släktet Geranium, dit även våra vilda nävor hör. Senare samlades pelargonerna till ett eget släkte Pelargonium medan engelsmännen behöll pelargonerna i släktet ”Geraniums”. Våra odlade pelargoner har ofta röda blommor, men detta är egentligen en ovanlig färg bland vilda pelargoner. Vanligare blomfärger hos de vilda arterna är vitt, ljusgult, gröngult, rosa, violett och purpursvart. Pelargonernas blad bjuder ofta på ännu större variation än blomfärgen och där finns såväl flikiga – nästan som hos dill – som hela blad och med eller utan mörka zonmarkeringar på.

Alltfler odlare dras nu till de vilda arterna och det är enligt S Rosén inte svårare att odla dessa än att odla dem som är vanliga hos oss. Men, som för alla växter, så gäller det att utgå från de förhållanden som råder på den ursprungliga artens växtplats, som ju ofta kan vara torra områden (nästan typ suckulenta marker) där arterna har vant sig vid lite vatten och näring. De flesta vilda pelargonerna härstammar från Kap-provinsen i södra Sydafrika. Där växer ca 300 olika arter och de återfinns i många olika miljöer, alltifrån sanddyner till undervegetation i skogsområden. Man kan på bladen sluta sig till vilka förhållanden växten trivs i eftersom stora blad tyder på halvskugga och fuktiga områden och alltså gäller motsvarande också i krukmiljön. För att klara anpassningen till ett torrt klimat har dessa ibland en underjordisk i form av en jordstam som lagrar vatten och näring.

Intresset för att odla de vilda arterna har ökat och ofta kan man köpa dem som plantor i välsorterade plantskolor och i andra fall kan de köpas som fröer via postorder eller från trädgårdsbutiker.

Botanisten Piet Vorster från botaniska institutionen i Stellerboschs universitet i Pretoria har kartlagt och odlat de flesta av de 300 kända vilda arterna i ett (nu avslutat) projekt men Susanne R och Anna Skoog har besökt och intervjuat honom och sett hans odlingar. I boken har Susanne R redovisat den indelning Piet V har ställt upp för att lättare kunna utläsa de olika kännetecken på arterna och visar även hur de skiljer sig från varandra, tex följande:

  • Zonpelarpelargoner med 13 undergrupper
  • Hängpelargoner
  • Engelska pelargoner
  • Änglapelargoner
  • Doftpelargoner

Ett stort antal (ca 350) av de mest odlingsvärda sorterna tas fram och redovisas här i text och bild med tips och skötselvård. Tips ges också vad gäller arrangemang och kompositioner för vackra krukodlingar, vad gäller såväl inne- som uteodlingar.

Detta är en pelargonbok som på ett mycket initierat sätt ger oss information om pelargonernas skilda utseende och odlingsmiljö med bra fotografier och riklig textmängd. Susanna Rosén, som tidigare har skrivit om tulpaner resp amaryllis, har återigen gett oss ett pampigt verk om pelargonernas värld.

Läs den!

/Nils-Erik Svensson