Recensioner 2019

Växternas släktskap. Genealogi för trädgårdsälskare

Ross Bayton och Simon Maughan (övers. Marie Widén och Lennart Engstrand), Lind & Co. 2018, 224 sidor

Nytt och gammalt – om namn, evolution och nomenklatur

Honungsgräs, sötört, löpegräs, mjölkysta, trätogräs, villoreda, viloreda, frillogräs, frejagräs, jungfru Marie sänghalm – vad är nu detta? Jo, ett urval folkliga namn på en ört som under varma hög- och sensommardagar ljuvligt doftande förgyller ängar och torrbackar med luftiga pollenrika blomställningar i snart sagt hela detta avlånga land.
I dag heter den gulmåra och den var inte ensam om en blomstrande namnflora – det gällde genomgående från bygd till bygd. I andra länder var förhållandena desamma. En som väl kände till detta var Carl Linnæus, adlad von Linné. På sina resor utrikes och runt om i Sverige noterade och diskuterade han bland mycket annat även namnbruken. Vill man veta att man talar om samma sak, är en allmänt accepterad benämning med entydig betydelse det mest praktiska.

Linnés lösningar på oreda och namnförbistring
En av Linnés stora och förblivande insatser var det vetenskapliga binära namnsystemet (lat. ”bi”= två, tve), vilket byggde på hans tidigare arbeten om växternas (och andras) egenarter och släktskap och som han utvecklade i Species Plantarum 1753.
Varje växt gavs ett unikt namn på latin (lat.) eller grekiska (gr.) bestående av två komponenter, ett släktnamn plus ett tillägg (epitet) för arten, ofta av beskrivande natur. Gulmåra fick Galium verum som vetenskapligt namn. Släktnamnet Galium, måreväxter, kommer från grekiskans gala (”mjölk”; måror i betet ansågs bland annat mjölkbefrämjande). Med epitetet verum av latinets verus, ”sann, äkta”, blir det ”äkta måra”.
I flororna finns ofta en förkortning efter det vetenskapliga namnet, i detta fall endast bokstaven L, vilket betyder att det var Linné, som första gången på detta sätt gav växten namn och därmed är dettas upphovsman, auktor.

”Gud skapade, Linné ordnade”
sades det redan på 1700-talet. Visst var han en ordningsman men bakom låg mer – jag skulle vilja säga en innerlig kunskapstörst. Unge Carl var besjälad av att upptäcka, så vitt möjligt förstå och ge den skapelse han så varmt trodde på en gripbar och veteskapligt acceptabel ordning. 1735 kom första upplagan (av tolv) av hans Systema naturae: sive regna tria naturae systematice proposita per classes, ordines, genera, & species cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Självklart var den skriven på latin, tidens gemensamma språk för varje västerlänning med skolad utbildning. Översatt till nutidssvenska blir titeln ”Naturens system: naturens tre riken, underordnade klasser, ordningar, släkten och arter med dessas karakteristika, skillnader, synonymer och lokaler” och den beskriver väl vad verket handlar om.
I Linnés system är familia, familjen, den större enheten som genus, (här genera, en pluralisform) släktena, är delar av, vilket många tycker låter tokigt. Ska det inte vara tvärtom? Men Linné utgår från latinet. Båda orden har flera betydelser i olika sammanhang, ibland till och med överlappande, men famiIia har aldrig inskränkts till ”familj” i trängre bemärkelse.
Precis som han skriver omfattade Linnés system tre riken (lat. regio; nu ofta ”domän”): Växter, djur och sten/mineral. Trots att man förvisat det sistnämnda till andra vetenskaper, räknar biologin, läran om livet, nu med många eller snarare allt fler kategorier av livsformer än växter och djur – forskning pågår som bekant. Det finns en stor diversitet av bakterier, encelliga organismer med eller utan cellkärna och dito membran, samt flercelliga organismer av olika slag omfattande alla övriga, skilda typer av alger, växter och djur, samt ett stort mer välkänt nytillkommet: Svampar och svampliknande organismer, som är varken eller utan har egna utvecklingsgrenar. Det binära namnsystemet tillämpas inom samtliga livsformers riken.
. Det finns en stor diversitet av bakterier, encelliga organismer med eller utan cellkärna och dito membran, samt flercelliga organismer av olika slag omfattande alla övriga, skilda typer av alger, växter och djur, samt ett stort mer välkänt nytillkommet: Svampar och svampliknande organismer, som är varken eller, utan har egna utvecklingsgrenar. Det binära namnsystemet tillämpas inom samtliga livsformers riken.
typer av alger, växter och djur, samt ett stort mer välkänt nytillkommet: Svampar och svampliknande organismer, som är varken eller, utan har egna utvecklingsgrenar. Det binära namnsystemet tillämpas inom samtliga livsformers riken.

Växtriket
Linnés indelningsgrund för växter, hans sexualsystem, utgick från deras fortplantning och organen för dessa, ståndare och pistiller, dessas antal och utseende. Med tiden insåg Linné själv att det måste finnas fler kriterier. Hans efterföljare arbetade vidare med indelningen utifrån viss samstämmighet för olika egenskaper. Med växande kunskaper kunde man påvisa att likheter inte behöver bero på släktskap. De kan uppstå ur helt andra omständigheter, som den nisch organismen kunnat tillkämpa sig i sitt ekosystem.
Linné arbetade inte i vakuum. Han hade föregångare och det låg i tiden att utforska och ordna tillvaron på ett begripligt sätt, men den iakttagande flitigt skrivande och välformulerade Linné gjorde det på ett mer genomarbetat och effektivare sätt. Hans själva grundarbete har bestått trots alla nytillkomna kunskaper och förhållningsätt.
Revolutionerande nya kunskaper
De allra mest omdanade av dessa är Darwins arbete om och med utvecklingsläran, det vetenskapliga genomslaget av evolutionsbegreppet och den epokgörande förfiningen av DNA-tekniken.
Charles Darwins On the Origin of Species by Means of Natural Selection, or the Preservation of Favoured Races in the Struggle for Life publicerades 1859. Hans rön och slutsatser var då lika omvälvande och kontroversiella som en gång Giordano Brunos, Copernicus och Galileis.
Inom biologin har de haft en avgörande betydelse för arbetet med att förstå utvecklingen av livet på jorden, uppkomsten av nya arter och släktskaperna dem emellan. Under åren har Darwins teser och teorier modifierats och byggts ut, men det vetenskapliga arbete han utförde gav kommande generationer en stabil grund att utgå från och sträva vidare med.

DNA och de nya art- och släktträden
Med DNA-tekniken åstadkoms en ny revolution. Möjligheten att med stor precision studera växternas (och andra organismers) gener visar på utvecklingslinjer och släktskaper som många gånger förbluffat både forskarna och oss andra. Om familjer, släkter och arter tidigare definierats praktiskt utifrån gemensamma, yttre särdrag, ser man dem nu ur ett evolutionärt perspektiv. De nya rönen har flyttat in i floror och populärvetenskapliga verk. Eftersom såväl växternas namn som deras uppställning i böckerna påverkats, behöver vi botanik- och trädgårdsintresserade lära känna dessa nygamla förhållanden.

Växternas släktskap. Genealogi för trädgårdsälskare,
skriven av Ross Bayton och Simon Maughan (övers. Marie Widén och Lennart Engstrand), som kom ut i Sverige förra året (Lind & Co), är den tredje i en läckert illustrerad bokserie från Royal Horticultural Society (RHS). Tidigare utgiven på svenska av samma förlag är Latin för trädgårdsälskare. Först ut var RHS Botany for Gardeners (ej översatt). De har alla formgivits av Lindsey Johns, som fått ösa ur RHS formidabla bildskatt och gjort det med den äran. Böckerna är avsedda som referenslitteratur, vederhäftigt klargörande utan att vara onödigt komplicerande och tungrodda, vilket de väsentligen har lyckats med.
Växternas släktskap är vetenskapligt uppdaterad enligt de nya rön som DNA-tekniken utvunnit och ger i kortversion en inledande presentation av det familjeträd för landväxterna som evolverats fram, från mossor och lummerväxter till dagens mångfald. Det inbjudande bokformatet innebär dock hård sovring bland växterna. Familjen Rubiaceae, måreväxter, dit vår gulmåra hör, finns exempelvis inte med, trots att den är jordens fjärde största med ca 13 000 arter med synnerligen mångfacetterad utvecklingshistoria. Gamla BT-vänner vet att den hörde till prof. Bergianus em. Birgitta Bremers forskningsområde, något man kan läsa om på BT:s hemsida. Nuvarande föreståndaren, prof. Catarina Rydin, bedriver mycket spännande forskning om landväxternas evolution (se hemsidan även här). Vänbladets läsare kan nog hoppas på framtida rapporter direkt från forskarverkstaden.

I författarnas introduktion framhålls att ”växternas inbördes släktskap är ett ytterst komplicerat ämne” där forskare kan ha helt olika åsikter. DNA-analyser ger både nya kunskaper och ställer nya frågor. I denna bok vill de kombinera ”klassiska och nutida åsikter” på ett sätt som levandegör och aktualiserar ämnet för dagens odlare och naturälskare.

Som evolutionär genealogi är boken med inledning om botaniska begrepp och särarter informativ, klart men krävande uppställd – det gäller att vara uppmärksam vid läsningen, annars får man svårt att orientera sig framöver – och riktigt spännande. Det är evolutionen! Författarna väjer inte för vetenskapliga termer från inledningens presentation av gymnospermer, nakenfröiga växter, som barr- och cypressträd med sina kottar, ginkgo och welwitschia, och angiospermer, gömfröiga växter, alltså i princip alla blomväxter, via enhjärtbladiga monokotyledoner och tvåhjärtbladiga eudikotyledoner till de 75 växtfamiljer som valts ut. De presenteras under sina vetenskapliga namn i utvecklingsordning (se det inledande familjeträdet!).
Om det nu möjligen börjar gå runt i skallen av all latin och grekiska, hjälper det något att ta reda på vad orden betyder. Sperma, välbekant i andra sammanhang, är grekiska för frö. Gymnos är naken – tänk på gymnasterna på antikens vaser! Angeion betyder kärl, och vad om inte detta är en blomma med fruktämne?

Min främsta kritik mot boken är att det trots ambitiösa uppslagsdelar, en väl uppställd innehållsförteckning jämte bra ordlista med botaniska termer och index, saknas register över de enskilda arter som finns med i boken. Dess uppläggning kräver en hel del av mindre bevandrad läsare som vill veta var en viss växt kommer in. Känner man inte till att krokus hör till familjen Iridaceae, svärdsliljeväxter; liljekonvalj, pärlhyacinter och vårstjärnor till familjen Asperagaceae, sparrisväxter; att narcisser, snöklockor och snödroppar är amaryllisväxter, Amaryllidaceae, medan vårlök, tulpaner, kungsängsliljor och kejsarkronor är liljeväxter, Liliaceae, får man ägna sig åt omfattande och ingående bildgranskning för att hitta dem.

För mig har räddningen varit den långt ifrån behändigt lätthanterliga men formidabelt faktarika (och konstnärligt oöverträffade) nya Nordens flora (2018). Även den är uppställd enligt senaste forskningsrön och med rätta entusiastiskt presenterad av Marina Rydberg i Vårbladet. Till allt annat har den ett utmärkt växtregister. Med dator till hands kan man även konsultera den förträffliga virtuella floran liksom Svensk kulturväxtdatabas.
Anmärkningar till trots har den evolutionärt och botaniskt intresserade mycket att hämta i denna vackra och faktaspäckade bok.
Själva evolutionen, som är årets tema för Bergianska trädgårdens programverksamhet, lär vi ha många anledningar att återkomma till.

/Birgitta Lindencrona
birgitta@hepatica-nobilis.se

Referenser och hjälpmedel:
Bayton, R. och Maughan, S., Växternas släktskap. Genealogi för trädgårdsälskare. Övers. Widén, M. och Engstrand, L., Lind & Co 2018.
Harrison, L., Latin för trädgårdsälskare. Övers. Widén, M. och Engstrand, L., Lind & Co 2015.
Corneliuson, Jens, Växternas namn. Vetenskapiga växtnamns etymologi. Ny rev. uppl. W&W 2002
Mossberg, B, och Stenberg, L., Nordens Flora. Bonnier Fakta 2018.
Ahlberg, A.W., Lundqvist, N., Sörbom, G., Norstedts latinsk-svenska ordbok. Andra uppl. 2004
Ernby, B., Norstedts etymologiska ordbok. Norstedts 2010.
Den virtuella floran, http://linnaeus.nrm.se/flora
Svensk kulturväxtdatabas, SKUD, https://www.slu.se/centrumbildningar-och-projekt/skud
Till toppen av sidan


Den stora knoppboken, Sveriges lövfällande lignoser i vintertid

Claes Lööw, Lööwek 2018, 287 sidor

Den här boken hade jag hört talas om, jag var nyfiken på den. Äntligen en bok om knoppar, dvs. hur man kan känna igen en vedartad växt utan blad, löv eller blommor.
Knopparnas utseende och placering, barkens färg och eventuella fröställningar, tornar eller taggar är det som styr. Vi satt kväll efter kväll på trädgårdsskolan och ”pluggade pinnar” – växter på bar kvist var ämnet, skrivningarna kallade vi för ”pinnskrivningar”. Varför ska man kunna det? Jo, för att kunna identifiera en buske eller ett träd på vintern när det mesta av beskärningsarbetet sker. För så är det ju: det börjar med vad växten heter och därefter lär vi oss känna igen den. Sedan tar vi reda på vad den behöver och hur vi bäst tar hand om den.

Boken är den första i sitt slag eftersom den skildrar just knopparna. Claes Lööw, till vardags arborist, beskriver sig själv i förordet som en intresserad amatör gällande botanik. Intresset för lignoser (vedartade växter) och deras knoppar kommer sig säkert av arbetet i träden. Först beskrivs trädens livscykler och botanik. Sedan följer en ordlista som förklarar ord vi förknippar med lignoserna. Det är ingående beskrivningar av de där begreppen vi trädgårdsmänniskor strör omkring oss: ”lenticell”, ”vattenskott”, ”internod”, ”bladärr”, ”knoppfjäll”, ”kortskott” för att nämna några. Sedan kommer bestämningsnycklarna som alltså utgår ifrån knopparna, noderna, deras utseende och placering. Och viktigt: teckningar i marginalen förtydligar beskrivningarna.

Nycklarna ter sig lite knepiga för mig, men låt oss betrakta ”knoppboken” som ett slags flora. Sortimentet är ingalunda enahanda utan utgår ifrån senare års odlingsval i städerna: ginkgo, hickory, mispel, tulpanträd, turkisk ek och valnöt, för att nämna några. Exoter som fungerar utmärkt i stenlagda, täta stadsmiljöer. Spännande! Men några växtzonangivelser får vi inte, inte heller skötselråd, endast beskrivningar (ingående och välskrivna) av utseendet. Jag saknar också en helhetsskiss av träden som komplement till pinnarna med sina knoppar.
Däremot lär vi oss mer om blomning, hängen, om träden är sambyggare respektive tvåbyggare. De allra flesta lövträd blommar ju på bar kvist. Och sidorna om det ofta hybridiserande salixsläktet är riktigt bra.

Det här är den första boken om knoppar, ett svårt ämne och föga publikfriande. Men i en tid när intresset kring träd bara ökar i takt med att främmande släkten planteras in känns boken fräsch och nyttig. Något för trädnörden, som älskar träd och inte heller glömmer bort buskarna – det viktiga mellanskiktet i parker och trädgårdar.

/Marina Rydberg


MAJA tittar på naturen

Bild av Lena Andersson & text av Ulf Svedberg, Raben & Sjögren 2019, reviderad upplaga av samma titel utgiven 1983, 53 sidor

Det finns så mycket att se och upptäcka i naturen. Ögon, öron och ett nyfiket sinne är allt som behövs. Vad kan man upptäcka under vår, sommar, höst och vinter? MAJA vägleder oss och upptäcker: träd, fåglar, grodan, paddan och ormen, blomman och biet, knoppar och frön, vilda växter och bär som kan ätas, strändernas liv, spår i snön och mycket annat.
Lena Anderssons fantastiskt fina illustrationer där MAJA med sina glasögon tittar på vad naturen har att visa upp åtföljs av trevliga och mycket lärorika och pedagogiska texter av Ulf Svedberg. T.ex. om du gräver rakt ner i en lövskog kan du på endast 1 kvadratdecimeter hitta: 3 gråsuggor, 14 tusenfotingar, 23 insekter och deras larver, 120 stora maskar, 217 hoppstjärtar 635 spindeldjur, 63 000 pyttesmå maskar och 30 000 000 bakterier! Detta låter otroligt men siffrorna kommer förhoppningsvis från faktasäkrade källor. Undertecknad har inte räknat dem alla!

Lena Andersson rimmar också härligt somrigt:

Gult som solsken, gult som gull
Vi har hela ängen full
Av smörblommor som står och nickar.
Vårt sommargolv har gula prickar.

Köp MAJA tittar på naturen till era barn eller barnbarn eller barnbarns barn så att de får den stora glädjen av att börja lära sig betrakta och förstå naturens underverk!

/Mats Robertsson


Bin och människor – om bin och biskötare i religion, revolution och evolution samt många andra bisaker.

Lotte Möller Ordfront, 222 sidor

 

Författare Lotte Möller, kulturskribent och journalist och författare till flera kultur- och trädgårdsböcker, bl.a. Trädgårdens natur, Citron och Till England! . Hon har också varit biodlare.

I förordet undrar Lotte Möller om våra tambin är ”manipulerbara produktionsenheter eller en del av skapelsens underverk?” I inledningens första mening sätter hon tonen, ett citat av Carl-Magnus von Seth: ”Meningen med bina är bina. Som livet. Meningen med livet är livet”, något som i dagens samhälle ibland glöms bort. Boken fortsätter i kulturhistorisk anda med egna och citerade betraktelser av bin från 6000 år före Kristi födelse till våra dagar, allt mycket njutbart och tänkvärt formulerat, även om en del äldre betraktelser och tolkningar definitivt har passerat bästföre-datum, t ex att bisamhället styrdes av en ”kung”. Dock skrev senare Mårten Triewald (1691-1747) poetiskt att ”Visen (bidrottningen) är ett vackert och ståteligt creatur” något som säkert dagens biodlare håller med om.
Boken är uppdelad i två delar, den första delen uppdelad i tolv kapitel: Januari till December som beskriver biskötsel månad för månad. Del 2 är mer centrerad kring nutid, men ändå med en del tillbakablickar. Bildmaterialet i boken är väl valt och innefattar bl a en mycket gammal grottmålning föreställande en människa som skattar vildbin på honung, via äldre tiders tecknade illustrationer fram till senare tids foton.

Som bekant är tambina och de vilda solitärbina i dag allvarligt hotade, dels av brist på föda då jord- och skogsbruket bedrivs alltmer rationellt på bekostnad av blomrika ängs- och betesmarker samt dels av kemiska bekämpningsmedel som påverkar binas orienteringsförmåga och därmed deras förmåga att bidra till för människan väsentliga systemtjänster, främst pollinering av grödor och frukt men även honungsproduktion. Detta är naturligtvis mycket oroande eftersom det mesta av vår föda kommer från växter som bin och andra insekter pollinerat.

Sammanfattningsvis utlovas läsaren ett nyttigt och underhållande innehåll som ”alla”, även de utan ett uttalat naturintresse borde ta del av. Boken påminner tyvärr också om att människan är biets värsta fiende trots dagens bättre vetande.

/Mats Robertsson


Skydda din trädgård.

Maj-Lis Pettersson, Foto: Tomas Lagerström, 3:e reviderade och utökade upplagan.
Ordalaget Bokförlag 2019, 192 sidor

En ny utgåva av Maj-Lis Pettersons Skydda din trädgård har länge varit efterlängtad. Den gamla har varit slut på förlaget och efterfrågan på en ny upplaga har varit stor. Varje odlare ställs inför problem. Olika växter drabbas av allt från synliga angrepp av larver och löss till osynliga förgörare som plötsligt bara finns där. Vad gör man?
För mig har räddningen under många år varit att gå till Maj-Lis Pettersons bok, där man som oftast finner både diagnos, förklaring och åtgärdsförslag. Den nya upplagan är i mycket den gamla lik men har ett mer lätthanterligt format och är uppdaterad där detta är tillämpligt.

Att man som amatör förmår att hitta orsakerna till problemen hos olika växter beror på en kombination av författarens kunskaper och stringenta beskrivningsförmåga och hennes make Tomas Lagerströms utomordentliga fotografier. Samt, skulle jag vilja säga, bokens disposition. Den har två ingångar till problemen. Man kan dels slå på växt, dels på skadegörare.

Skydda din trädgård är en handbok för fritidsodlare och som sådan mycket bra. För den som vill gå vidare finns också ett mer omfattande verk, Trädgårdens växtskydd, (Natur & Kultur 2011) som Maj-Lis Petterson i sitt förord hänvisar till och som hon skrivit tillsammans med Ingrid Åkesson. Den är betydligt omfångsrikare och används som kursbok för studerande vid trädgårdsutbildningar.

För oss fritidsodlare är Skydda din trädgård ett utmärkt, för att inte säga oumbärligt hjälpmedel.

/Birgitta Lindencrona


Mandelmanns söta – recept & baktankar från Djupadal.

Marie & Gustav Mandelmann, Teckningar av Tora Mandelmann. Foto: Marie Mandelmann.Bonnier Fakta, 2019, 192 sidor

Detta är en i alla avseenden läcker bok, fint utformad och med många frestande recept. Eftersom jag aldrig sett något av TV-programmen från Djupadal på Österlen håller jag mig helt till boken och den står sig utmärkt på egen hand. Inlindat i vänligt småprat serveras omsorgsfullt beskrivna recept förankrade i gårdslivets rytm och produktion i årstidsföljd från nyår fram till jul.

Som avslutning finns ett instruktivt kapitel med grundrecept, där man inte bara får lära sig göra egen yoghurt och kondenserad mjölk, olika krämer, efterrättssåser och maränger utan granskottssirap, lavendelsocker, sex sorters glasyr och kanderade blommor. Jag är särskilt förtjust i omvandlingstabellen precis på slutet, där det tydligt deklareras ”Alla mått och vikter är ungefärliga”. Så klokt! Även om man gör bäst i att försöka följa det recept man bestämt sig för att pröva så väl man kan, i varje fall till att börja med, bygger god hemmamatlagning inte på måttslaveri utan mer på den erfarenhet man bygger upp, avsmakning och omsorg när det gäller råvaror och tillagning.

Boken är rikligt illustrerad med fina teckningar av Tora Mandelmann och helsidesfotografier av Marie Mandelmann.

Efter att ha recensionsläst boken har jag kommit fram till att där finns tillräckligt många intressanta recept och fina tips för jag skall köpa den till mig själv. Ta en titt på den i bokhandeln eller biblioteket!

/Birgitta Lindencrona


Träd: en vandring i den Svenska skogen.

Gunnar Wetterberg
Albert Bonniers förlag, 352 sidor

Boken innehåller en presentation av skogar och träd i Sverige över ca 15000 år och visar bl a att man med hjälp av kol-14-metoden kunnat visa att en gran i Dalarna daterats till nästan 8000 år f. Kr, döpt till Old Tjikko efter upptäckarens hund.De människor som levde då lärde sig att använda virket till bl a redskap, verktyg, fortskaffningsmedel och vapen och de olika fynd som gjorts har bevarats i myrmark. Trädens användningsområden växte i takt med bosättningar, folkets utbredning, djuren (hundar, får oxar tex), tämjdes osv. Marken förändrades genom inlandsisarnas förflyttningar, såtillvida skapades moränmarker och med hjälp av senare bergavlagringar så kom lerjorden och bördigheten på marken ökades fram till dagens behov och skapade förutsättningar för både jord- och skogsbruk. Utvecklingen sker sedan via: Jordbrukares svedjebruk, då skog sågs som medel för att kunna utnyttja jorden och förberedde tillvaron som jägare under en lång tid.

Skogarna utvecklades, trädslagens karaktär utnyttjades, älvar utnyttjades som flottleder, sågverk byggdes upp på lämpliga platser etc. Järnmalm och skog gav möjlighet till arbete i smedjor etc.
Det jag ovan har beskrivit berörs utförligt på ca 25 sidor av bokens 352 totala längd.
Men nu börjar G Wetterberg närma sig Sverige och 1900-talet.

Behoven av olika trädslag och småbrukens tillvaro gav en mängd erfarenhet. Kungliga lagar beträffande skydd av skogen, behoven av ek tex för skeppsbyggnad gav krav på speciella skyddsregler. Sverige är ett avlångt land och olika sorters träd har olika behov i detta långa land och klimat och jordmån skiftade. Jordbruk, skogsbruk, boskapsskötsel samt transportmöjligheter påverkade handel, exporten av trä var en stor marknad. Vi hade olika intressen för kronomark respektive byar och småbruk och så småningom skapade skiftesrörelsen på sent 1800- och tidigt 1900-tal att man underlättade odling och transport. Vi hade olika behov av timmer för konkurrensen mellan älvarna, järnväg, lastbilstrafik. Sågverk, tullhandel, massaindustri, papperstillverkningen ökade, SJ behövde slipers av god kvalité, likaså för möbeltillverkning. Storbolagen SCA, Billesholm, Krüger, Wallenberg, Lundberg – olika intressenter stred om råvaran.

Olika länder hade olika möjligheter att vilja in och tävla. Mycket skog finns i Ryssland (mest i hela Europa), Sverige tvåa och Kanada relativt orört. Sverige behövde skapa skogsvårdslagar och då tillkom 1905 års skogsvårdslag med regler om skogsskötsel för att skilja mellan behoven från regering, storbolag, respektive behov av skog för träkol krävde gallring och ett nytt rättesnöre behövdes för skogsbruket.
Virkestillgången i Sverige har till industrins glädje fördubblats under slutet av 1900-talet. Ny skogsvårdslag kom 1948 som gav max virke till industrins behov, och ändringar gjordes beträffande vad som ansågs vara jordbruksmark. Eventuellt förstatligande av skogen diskuterades då man kritiserade skogsägande bönders avverkningar som ej ansågs rationell.

Ny skogsvårdslag, 1979 års, gjorde skogsvårdsplan obligatorisk för stora ägor och krav på viss avverkning och gallring specificerades då pappersbrukens behov av bra papper ökade.
Ja, alla som läser det här, märker att Gunnar W är en noggrann och kunnig man, och ovan gjorda beskrivning avser ca 150 sidor av boken. I samma grandiosa stil fortsätter det med att behandla beredskapstiden, politiska vändningar, den stora mekaniseringen, oljans parentes, träd och monteringsfärdiga hus, jordförvärvslagen respektive planeringen inför framtiden.

Hela boken är ett vidunder av information – innehåller allt- och alla trädintresserade kommer att ha stor behållning av boken. Bra texter, aktuella fotografier är inlagda på rätt ställen och boken är som sagt på 352 sidor inklusive register och bildförteckning.
Jag har haft boken ganska länge för att kunna läsa allt, jag rekommenderar inköp, gör detsamma, ni alla andra som är intresserade.

/Nils-Erik Svensson


Krusbärsboken – historia, odling och recept.

Martin Ragnar & Jens Linder
Ordfront, 293 sidor

 

Martin Ragnar är forskare och författare, Jens Linder är kock, författare och journalist i bland annat Dagens Nyheter.
Kanske går vi mot en ny glansperiod för krusbäret tack vare Martin Ragnars & Jens Linders Krusbärsboken som, närmast doktorsavhandlingsambitiöst men högst njutbart och med fina illustrationer, beskriver krusbärets kulturhistoria från vikingatid till idag. Bara källförteckningen upptar 14 sidor! Dessutom bjuder Jens Linder på ett stort antal recept: krusbärssoppa med frostade rabarber, stickelbärsmos (Cajsa Warg 1770), krusbärssås till makrill, krusbärsmazariner, krusbärslikör m.fl. recept.

Det finns många anledningar att odla och äta krusbär: de ger vitamin- och mineraltillskott, de ger smak och sötma till efterätter och bakverk och syra och smak till såser för fisk och kött samt att de ger stor skörd per buske, ofta 5 kg, med bär i storlekar från några få gram per styck upp till världsrekord-vikten drygt 60 gram. Sorter från innan ”mjöldaggspesten” slog till fram till dagens relativt mjöldaggresistenta sorter, totalt hundratals, listas och många beskrivs i detalj. Flera krusbärssorter har fantasieggande namn som Apollo, Smiling Beauty, Statsrådet von Ehrenheim och Golden Lion.

Det ges också några exempel på att krusbär tagits upp i poesi och skönlitteratur som i Carl Jonas Love Almqvists klassiska rader:

Vad bjuder oss uppriktigt Afrika?
Vad visa kan Amerika?
Vad Asien? Vad allt Europa?
Jag trotsar öppet alltihopa.
Men Skandinavien – det är alladar!
Blott Sverige svenska krusbär har.

Till skillnad mot många böcker om bär och frukt kan vi nog redan nu se den gedigna Krusbärsboken som en klassiker som varje trädgårds- och matentusiast absolut bör läsa och ha i sin bokhylla.

/Mats Robertsson


Hydroponisk odling. Köksträdgård utan jord.

Niklas Hjelm
Norstedts, 148 sidor

 

Vägen till en grönare värld utan att använda jord för att växa i. kan det gå bra?
Jo, det kan bli av genom att låta växterna leva i vatten, dvs hydroponisk odling, dvs utan jord, men med” arbetande vatten”! Du blir dock beroende av ett kärl för vattnet, men behöver inte längre tänka på krukor, balkongodling eller annan uteplats.
Niklas Hjelm, bokens författare, lotsar oss i denna bok till dylik grönsaksodling via följande rubriker:
– Odlingssystem
– Designa och bygg din egen odling samt
– Tillväxtsystem
En fråga i sammanhanget: Behövs verkligen inte jorden för odlingen?
Nej, men växter behöver naturligtvis näring för att växa utan jord, men detta kan ges i vattnet direkt.
Är det lika nyttigt för växterna? Och för de grönsaker vi vill odla? Svaret blir att det vet vi troligen inte riktigt ännu.
Smakar grönsakerna lika bra som vi förväntar oss? Svaret blir att man får testa sig fram. Vi vet ju att olika jordar påverkar smaken. Hur verkar då vattnet i det avseendet? Förslagsvis, handla näringsämnet i en etablerad tillverkare av näringslösningar och fråga.
Vad behövs för en odling?
Snabbt uppräknat: näring, ljus, (ju mer naturligt ljus, desto bättre), vatten, syre (pump och syresten).
Ett kapitel i boken som handlar om själva odlingen ger ledsagning via såväl bilder som ritningar.
Odlingsplats? Så ljus och så sval som möjligt.
Vad är bra att börja med? Jo, svar ges: gurkfrön
Ett kapitel handlar om det färdiga system som kan köpas hos försäljare av näringstillförseln. Boken avslutas med hur man kan designa eller bygga egen utrustning.
Känns det som en lockelse att börja? Jag har själv gjort försök för flera år sedan och då hade jag orkidéodling som förebild, men då fanns naturligtvis ingen litteratur i ämnet. Nu finns det, och den här boken är ett utmärkt och instruerande exempel som jag tror kommer att hjälpa många i starten.
Jag hoppas på det i alla fall.
/Nils-Erik Svensson


Flera fingrar gröna

Johannes Wätterbäck och Theres Lundén
Bonnier Fakta, 351 sidor

 

Boken ” Flera fingrar gröna” är en uppföljare till bloggaren Farbror Gröns ”Alla fingrar gröna” som kom ut 2015. I denna nya bok behandlas de bästa grödorna, från frö till färdig grönsak. En lustig jämförelse kan göras utifrån att denna bok innehåller 351 sidor i vilka således 36 grödor behandlas. Vi kan då jämföra med Sanna Roséns bok (som också recenseras på vår hemsida) där 100 växter avhandlas på 110 sidor!
Båda böckerna ger bra valuta för pengarna men författarna har definitivt olika vinklingar i sina sätt att ta fram väsentligheter.
Nu över till dessa nya ”gröna fingrar”. Varje grönsak beskrivs först i en trevlig personligt upplevd text – i detta fallet blomkål –, som åtföljs av alla de olika stadier som följer från fröodling via förkultivering och odlingsplatser. Sådd kan ske utomhus, -uppdelat på vinter, vår och sommarsådd utomhus eller inomhus. Härefter följer ev omplantering och avhärdning från inom- till utomhus och slutligen slutplantering. Sist kommer skörd och lagring, mattips och ev problem.
Allt detta innebär att varje grönsak är beskriven på ca 10 sidor, inkl bild.
Vilka grönsaker behandlas då? En snabbtitt ger följande:
– Bladkål, blomkål, broccoli, funkia, gyllenbär, kapkrusbär, huvudkål, kailaan, koriander, kummin, kålrabbi, kålrot, luftlök, mangold etc…
Jag är mycket glad för att Johannes och Theres utöver all saklig information inleder varje avsnitt med egna upplevelser på ca 1 sida per sort. På det sättet får läsaren en bra kontakt med resp författare.
Jag hade inte svårt att bli intresserad av boken som är mycket informativ och innehållsrik och jag kan mycket väl tänka mig att duon Johannes och Theres hittar en ny uppföljare i sinom tid, inom en ny ämnesgrupp.
/Nils-Erik Svensson


Sylta, safta och lägg in – ta vara på naturens skafferi

Cecilia Björk Tengå
Bokförlaget Semic, 111 sidor

 

Rubriken fick mig genast att tänka på jordgubbssylt. Naturligtvis den bästa sylt jag kan tänka mig.
Lika naturligt var det då att slå upp sidan där denna sylt presenterades och lika självklart för mig var det då att författaren valt detta som bokens första avhandlade ämne! Jordgubbssylt går före allt annat!
På denna sida ser jag två alternativa recept med en övertygande färgbild och detta var egentligen allt jag behövde för att känna mig bekräftad.
Men resten, då? Det finns ju annat än sylter av olika slag, tex marmelad och gelé, saft, snaps (!), glögg och likör, inläggningar och tillbehör. Här ska njutas!
Alla recept kompletteras av lockande bilder och vilken sida jag än läser så känns receptet helt tillgängligt och möjligt att effektuera.
En härlig bok som lockar smaksinnet!
/Nils-Erik Svensson


100 växter till din köksträdgård. Planera, odla och skörda.

Susanna Rosén
Bokförlaget Semic, 110 sidor

 

Texten i boken anger att den är en handbok för den som vill odla ekologiskt. Alla kan odla, oavsett hur stor yta som finns tillgänglig.
Första avsnittet i boken behandlar just de praktiska detaljerna, som tex:
– Vad ska man börja med
– Geografiskt läge i vårt land
– Placering och planering
– Låda, balkong eller fönsterbräda
– Jord och gödsel, samt redskap
Resten av boken avhandlar:
– Köksväxter med indelning över: baljväxter, bladväxter, rotfrukter, kålväxter, grönsaksfrukter samt lökväxter
Nästa grupp behandlar:
– Kryddväxter/ätliga blommor
– Bär
– Perenners härdighet samt
– En ordlista
Bokens 110 sidor ger utöver mycket fina fotografier överraskande mycket information om varje sak som svarar mot rubrik och foto.
Boken är mycket lättläst och informativ, en riktigt trevlig bok som överraskade mig med en myckenhet av information.
Positiv läsning
/Nils-Erik Svensson


En skog av möjligheter : om tidlös kunskapstörst och företagsamhet bland Sveriges alla träd

Ola Engelmark
Carlssons förlag, 149 sidor

 

När vi ser på Sverige som det långsträckta land det är tänker nog många av oss på ett land som till stor del består av skog, uppdelat i många olika trädslag. Ägarförhållandena är av många olika slag, tex staten, 5 storbolag (äger 39 % av ytan), respektive 328 000 enskilda ägare (som äger drygt 50 % av ytan).
Vad har de olika ägarna för tankar vad gäller skötseln av egen skog. Funderar de på kalhygge, klimatkompensation eller kontinuitetsavverkning och valet påverkar ägandet av olika skäl. Begreppet kalhygge påverkar mångfalden i flera olika led, då markens näringsbeskaffenhet förändras och lönsamheten i att äga skog minskar. Detta samtidigt som att skogens värde i form av plats för rekreation, bär- och svampplockning påverkas liksom jakt- och fiskemöjligheter.
Skogens generationsväxlingar har på kort tid förändrats från att vara mellan 100–120 år till att vara 60 – 80 år och snabbväxande skog ersätter forna tiders lövträ- och långsamväxande skog. Ja, mycket påverkar skogsägarens ekonomi i dag.
Ola Engelmark, själv skogsägare och biolog, söker med respekt, kunnande och öppet sinne i boken en framgångsväg för generationsägandet av skog, som tidigare ansetts vara såväl kapital för nuvarande ägare som pensionsreserv för kommande generationer.
Boken ger verkligen bra inblickar i en skogsägares sökande vad gäller bästa väg för innehavet.
Jag rekommenderar till läsning av boken, den ger många nyttiga tankar!
/Nils-Erik Svensson


Älskade krukväxter

Linda Schilén och Elisabeth Broomé (text)
Andrea Tureander (foto)
Sorter, skötsel, arrangemang, växtskydd och hur man inreder med växter.
, Ordalagets Bokförlag , 159 sidor

 

Våra växtval i våra hem ger en årstidsskiftande förändring eftersom växterna utifrån sina krav på omgivning.
Våra örtartade sticklingar som snabbt skjuter upp och bjuder på den blomning som vi förväntar oss växlar genom sitt sätt att följa årstiderna Vi byter amaryllisen och ställer undan löken till nästa år och byter istället till frösatta plantor som ska blomma till påsk, eller tar fram årsväxlingen genom förra årets pelargoner som klippts ner men ändå vattnats under vintern för att överleva.
Växterna deltar på så sätt i vårt säsongsförhållande och i sin mångfald ger de oss färg i hemmet och hälsosam luft.
Bokens titel ger oss ett löfte om att vi ska kunna inhämta information som gör våra hem trivsamma och i rum för rum får vi tips och råd via lättsam text och bra foto resp trevliga illustrationer. För varje typ av rum ges en växtlista med svenskt och latinska namn samt skötselråd.
Linda är till yrket konstnär men också utbildad trädgårdsmästare (inkl vegetarian) och tar i boken fram alla sina olika kompetenser i texten och ger inredningstips i anslutning till rumsindelningarna, med lämpliga växtval.
Det märks i texterna att författaren är konstnär i hennes beskrivning av såväl växter som val av placering i resp rum. Ett avsnitt i boken behandlar en del växter rent historiskt med början av 1700-talet. Till och med prins Eugens Waldemarsudde och Karin Larssons Sundborn finns med och behandlas. Många tips om växtskydd, sjukdomar och skadegörare och hur man åtgärdar eländena finns med. Ett bra register avslutar boken med resp växts önskemål, betr växtplats, väderstreck, sol/skugga etc.
En lättläst bok som man läser lika lätt som man njuter av en – ja, god dessert. Passa på att njuta.
/Nils-Erik Svensson


Ciderrevolution!

Mikael Nypelios & Karl Sjöström , Natur & Kultur , 159 sidor

 

När jag först såg boken så trodde jag att den var en barnbok på grund av de livfulla teckningar på såväl pärm som i texten. Men så fort som jag såg innehållsförteckningen så väcktes min nyfikenhet för jag kan lova att jag blev mycket intresserad!
Än mera ökade intresset när jag slumpvis valde några avsnitt och började läsa. Först här och där, slumpvis fortfarande, men detta övergick snart till att jag valde att läsa hela boken! Inte för att jag tänkte mig bli producent för egen cider utan mera för att författarna verkligen hade fångat mitt intresse och min nyfikenhet!
Här kommer alltså två män, utbildade sommelierer, som vill slå ett slag för att utnyttja vår svenska frukt till att göra olika sorters cider och som beskriver detta på ett mycket öppet och intressant sätt.
I efterordet till boken nämns att författarna inte är ensamma om att vilja – och kunna – tillverka cider men Mikael Nypelios och Karl Sjöström ger sitt bidrag till spridandet av kunskapen om cider på ett mycket trivsamt sätt.
Rekommenderas på det varmaste!
/Nils-Erik Svensson


Mannerströms berså

Leif Mannerström , Norstedts , 158 sidor

Att sätta sig med Mannerströms bok, med förväntningar, och börja bläddra i den kan liknas vid att man kommit till en av världens bästa gourmetrestauranger, med meny i handen, för att välja ut kvällens måltid. Vad blir det? Det är nästan omöjligt att välja!
Den ena drömmen avlöses snabbt av nästa när man tar en ny sida – och helst vill man äta allt!Leif Mannerström är inte ensam om att ha skrivit ner recepten ty sonen Sebastian har svarat för de flesta men pappa Leif har ”petat här och där”, erkänner han.
Vad ger han då för alternativ och inom vilka grupperingar? Jo, drinkar, plock och buffé, burgare, pizza, stora rätter och dessert. Recepten är väl valda av namnkunniga Mannerströmska familjen.

Svåra recept?

Ja, de innehåller många för mig okända ingredienser, men vaddå – det tvingar ju oss till att gå och handla och berika våra skafferier för kommande äventyr.
Jag säger Lycka till åt alla kommande läsare. Vi får se om jag själv tar till mig något av recepten.

/Nils-Erik Svensson


Vårt Gröna Stockholm

Bengt Edlund ,  Stockholmia förlag , 382 sidor

Författaren, konstnären och arkitekten Bengt Edlund, född 1927, har under större delen av sitt yrkesliv varit verksam inom Stockholms stads-och parkplanering. Han skrev boken Porträtt av träd (2007), en samling tecknade träd som mottogs mycket varmt och sågs som ett livsverk.

Vårt gröna Stockholm kan bara ses som ytterligare ett livsverk av Bengt Edlund och handlar den här gången om hur Stockholms parker kommit till och deras historia. Han vägleder oss till stadens parker som de ser ut i dag. Alla har en egen historia som återges under vandringen och det som hänt de senaste åren är ibland riktigt spännande läsning.

Boken, som har underrubriken parker, parklekar, promenader och konst, är en kunskapsmättad, tung bok, 1 490 gram, 382 sidor, bred med texten delad på två spalter, fina bilder, ett lugnt antal typsnitt, vackra sidor och lättläst text.

Parkernas historia i Stockholm börjar egentligen först efter 30-åriga kriget (1618-1648), säger Edlund. De svenska härförarna hade på sina krigståg i Europa mött och inspirerats av ståtliga palatsträdgårdar och ville se sådana även här. I Stockholm fanns Humlegården och Kungsträdgården, men de var då kålgårdar för hovets behov och inga lustgårdar. De besuttnas trädgårdsintresse väcktes, utsökta trädgårdar anlades, lustgården blev de högre ståndens nöje och trädgården ett prestigeobjekt. Trädgårdskonsten fick expansiva år, men anläggningar förblev privata. Det skulle dröja många år och ändrat statsskick innan det blev aktuellt med park och grönska på allmän mark.

Albert Lindhagen blev den som kom att lägga fram en revolutionerande stadsplan år 1864 med ledorden ljus och luft, det vill säga bredare gator med träd, esplanadsystem och ”parker till stadsbornas nytta och rekreation”. Avenyer och boulevarder skulle bilda ett sammanhängande nät över malmarna och motverka stenstadens dåliga klimat och sjukdomsspridning (pest, kolera och tuberkulos).

En stadsträdgårdsmästartjänst inrättades år 1869 och under de följande hundra åren kom fyra män att inneha den posten.  Dessa fyra skapade tillsammans med sina medarbetare flertalet av de parker i Stockholm som vi ännu kan glädja oss åt. Den senaste av dem, Holger Blom, var nog den klarast lysande stjärnan; hans projekt berörde så många och hans tid kan nog ses som parkernas blomstringstid.

Åren 1971-2009 kallas de stora omorganisationernas tid. I en sammanfattning beskrivs skeendena och där framgår att den stora aktiviteten i parkerna behövde justeras. Samhällsplaneringen hade tömt parkerna på barn och hemmafruar som hade hand om dem. Politiska mål blev samhällets drivkraft i verksamheten och parkernas aktiviteter lades över på andra institutioner.

I ett förslag till översiktsplan år 2010 kom stadsbyggnadsborgarrådet Kristina Alvendal med ett nytt ord: ”promenadstaden”. Man ska ” … inte bara vandra behagligt i parkerna, man ska även finna lust att vandra på gatorna och torgen”. Edlund reflekterar då: ”är all parkmark fortfarande viktig, eller kan en del lämnas för att ge plats för bebyggelse?” Edlunds oro för parkernas framtid skymtar på flera ställen.

Vägledningen till de gröna platserna upptar större delen av boken och Edlund har promenerat mycket. Vi följer hans vandringar till mer än 370 parkanläggningar i Stockholms innerstad och fler än 70 i tre ytterområden.  En modern karta har jag saknat men med en dator till hands går det ändå.

Ett litet fel har smugit sig in på sidan 173 om Sinnenas trädgård i Sabbatsbergsparken, ska vara landskapsarkitekt Ulf Nordfjell (inte Nordström).

Bergianska trädgården förekommer bland Djurgårdens sevärdheter och när Edlund räknar upp de finaste platserna i trädgården kommer Klippträdgården först. Han säger också: ”I Bergianska trädgården finns dolda möjligheter för utveckling av den botaniska trädgården i Stockholms universitets hägn.”

Edlund har omöjligt kunnat skriva om allt. Vad gäller träd hänvisar han till sin bok Porträtt av träd, men också till Träd i Stockholm med Ulf Lindahl som redaktör (finns att läsa på Bergianskas bibliotek). För blomsterarrangemang och parkernas skönaste blomning genom kameraögat nämner han Hasse Westers Stockholms gröna rum.

Med Vårt gröna Stockholm vänder sig Bengt Edlund till alla som vill veta mer om och hitta vägen till Stockholms parker och den konst de gömmer och till flanörer som vill avnjuta strandpromenader, lekparker och gröna rum på allmän mark utan entréavgift. Jag känner mig tilltalad och tror att boken kan intressera fler än enbart Stockholmsbor. Om jag var gäst i Stockholm och råkade ha tre timmar över utan program vore det fint hitta Vårt gröna Stockholm framlagd på hotellet. Inom gångavstånd väntar flera intressanta parkanläggningar på att upplevas, vilken stadsdel man än hamnar i.                                                                                                                               Edlunds sammanställning av historik och fakta kring parkernas tillkomst, utveckling och nuvarande utseende utgör också ett rikt underlag för parkfrågor och något för parkansvariga i stadens olika förvaltningsenheter att luta sig mot.

Jag ser Vårt gröna Stockholm som ett omistligt testamente till eftervärlden av vad Bengt Edlund sett, erfarit och insamlat om Stockholms parker från deras tillblivelse fram till nu. Generöst ger han oss fakta som underhållande berättelser från första sidan till den sista i en saklig men varm ton. Parken har fått ett ansikte som väcker tankar på dess roll i det föränderliga samhället. Behöver parken själv hälsa och rekreation för att kunna skänka glädje och leva vidare?

Vårt gröna Stockholm har tillkommit med stöd av Stockholms-Gillet. Priset, 180 kr på nätet eller 249 kr i bokhandeln, kan knappast utgöra ett hinder för inköp.

/Britta Stenberg-Tyrefors


Amaryllis

Susanna Rosén ,  Norstedts , 180 sidor

Den andra reviderade upplagan

För mig känns en amaryllislök som en hoppfull skatt. Den lovar mig färgrik blomning till glädje ända från oktobers slut till mars månads början.

Älskad av oss svenskar just för att den inte kräver något mer än våra varma torra lägenheters klimat för att gå igång.

I Susanna Roséns bok får allt sin förklaring och vi får förstås lära oss så mycket mer om liljeväxten från södra halvklotet.

Inte minst är den vacker, ”Amaryllisboken”, som den kallas då den är den andra som finns skriven på svenska (den första kom 1994: Ralf Efraimssons Opp Amaryllis). Susannas foton tar andan ur en – jag kan faktiskt tänka mig att en så praktfull blomma är svår att göra rättvisa i bild.

I boken finns en bild från Chelsea Flower Show med massor av hängande amaryllis och en från Lövsta bruk med röda amaryllis i en silvervas med tallris. Hundra sorter är fint porträtterade. Bilder från en storodling där en halv miljon lökar odlas varvas med mer mysiga miljöer. Bilderna från Malmstensbutiken är roliga; där står amaryllisen i ytterkrukor av lovikkagarn!

Boken inleds med historik, botanik och odlingsbeskrivningar, intressant och lärorikt. Amaryllis växer vild över hela den sydamerikanska kontinenten men också på Sydafrikas Kapland.

Min svärson från Bolivia säger att den där kallas ”jarajorechi”.

Botanisten William Herbert studerade skillnaderna mellan de sydamerikanska och sydafrikanska: De sydamerikanska har ihålig stjälk, de andra inte. Han upptäckte också att de var så skilda åt genetiskt att de inte går att korsa.

Det finns olika amaryllisarter som växer under skilda förhållanden över den sydamerikanska kontinenten: Hippeastrum elegans växer på varma och fuktiga ängar, medan H. reticulatum finns på svala och skuggiga platser och H. striatum (”Äkta makar”) trivs i den röda leran där temperaturen kan gå ner till noll grader.

Man blir sugen på att börja samla arter och just den spensliga ”Äkta makar”/”Bondamaryllis” ägnas ett helt kapitel. Den kan inte köpas så man får hoppas få en sidolök från någon som har den i sin ägo.

Undrar du om man kan spara löken och få den att blomma om? Svaret finns på sidan 33!

Julblomma, vinterblomma eller tidig vårblomma? Njut av dina amaryllis hela blomningsperioden och av ”Amaryllisboken” – man kan inte få nog!

/Marina Rydberg


Trädgårdens glasade rum

Peter Englander , Norstedts förlag , 191 sidor

”Ute är det nya inne” – ja, så heter det ju nu för tiden. Vi drömmer ofta om att kunna sitta utomhus och njuta av sol och vind men vill vi inte ge oss ut i skog eller invid en sjö utan vill ha naturen nära inpå oss. Vad gör vi då? Jo, inom tillgängliga ytor vill vi bygga uterum, växthus eller motsvarande för att skaffa oss det vi saknar, men i vår närmiljö! Är det vårt oberäkneliga väder som gör att vi, när vi vill vara ute, också kräver tak och vindskydd och följaktligen bygger oss växthus eller gör om garaget till orangeri? Peter E delar upp detta förhållande i fyra olika typer, som alla avser att vi bygger upp något nytt och boken ger därför tips om vad man bör tänka igenom före byggstarten, avseende:

  • Växthus
  • Uterum
  • Vinterträdgård eller Orangeri
  • Ombygget

Växthuset, som i sin funktion kan liknas vid ett drivhus, där vi genom att skapa ett bättre klimat för växterna ger oss möjlighet att odla längre in på höst – vinter, resp att börja vårsådd tidigare på våren. Vi kan också odla andra typer av växter från främmande länder med andra (bättre) betingelser genom att försöka erbjuda sådana inom våra glasade utrymmen.

Uterummet (vad skiljer ett växthus från ett uterum)? Jo, oftast är uterummet sammanbyggt med husfasaden och är tillgängligt via en dörr däremellan, medan växthuset kan placeras fritt från huset.

Orangeriet däremot liknar mest ett övervintringsförråd för växter som inte tål den frost vi kan mötas av under vintern. Peters fjärde alternativ döps till

Ombygget, dvs ett utnyttjande av ett redan befintligt utrymme, tex ett garage som ej längre används för sitt ändamål men som kräver en del åtgärder för att växterna ska kunna trivas året runt, en s k vinterträdgård (värme, belysning, vatten och ev solskydd).

Peter ger i form av bilder och ritningar tips för bra förhållanden och bättre odlande. I texten till Garaget som blir Orangeri beskriver han hur TV-kända Gunnel Carlson gick till väga. I övrigt behandlas inredning, golv, tillbehör, murar, upphöjda odlingsbäddar etc. Inte minst värdefulla tips ges beträffande klättrande växter eller vid plantering av fruktträd och deras övervintringar.

En väl planerad bok med bra bilder och en textmängd som visar hans egna erfarenheter såväl som insamlade tips och idéer från andra entusiastiska odlare.

Jag har själv stor respekt för Peter Englanders böcker. Denna utgör inget undantag!

/Nils-Erik Svensson


Stora pelargonboken

Susanna Rosén ,  Norstedts förlag , 280 sidor

Boken behandlar pelargoner som dokumenterades redan på 1700-talet och alltså härrör de bland annat från de vilda arter som Carl von Linné hänförde till släktet Geranium, dit även våra vilda nävor hör. Senare samlades pelargonerna till ett eget släkte Pelargonium medan engelsmännen behöll pelargonerna i släktet ”Geraniums”. Våra odlade pelargoner har ofta röda blommor, men detta är egentligen en ovanlig färg bland vilda pelargoner. Vanligare blomfärger hos de vilda arterna är vitt, ljusgult, gröngult, rosa, violett och purpursvart. Pelargonernas blad bjuder ofta på ännu större variation än blomfärgen och där finns såväl flikiga – nästan som hos dill – som hela blad och med eller utan mörka zonmarkeringar på.

Alltfler odlare dras nu till de vilda arterna och det är enligt S Rosén inte svårare att odla dessa än att odla dem som är vanliga hos oss. Men, som för alla växter, så gäller det att utgå från de förhållanden som råder på den ursprungliga artens växtplats, som ju ofta kan vara torra områden (nästan typ suckulenta marker) där arterna har vant sig vid lite vatten och näring. De flesta vilda pelargonerna härstammar från Kap-provinsen i södra Sydafrika. Där växer ca 300 olika arter och de återfinns i många olika miljöer, alltifrån sanddyner till undervegetation i skogsområden. Man kan på bladen sluta sig till vilka förhållanden växten trivs i eftersom stora blad tyder på halvskugga och fuktiga områden och alltså gäller motsvarande också i krukmiljön. För att klara anpassningen till ett torrt klimat har dessa ibland en underjordisk i form av en jordstam som lagrar vatten och näring.

Intresset för att odla de vilda arterna har ökat och ofta kan man köpa dem som plantor i välsorterade plantskolor och i andra fall kan de köpas som fröer via postorder eller från trädgårdsbutiker.

Botanisten Piet Vorster från botaniska institutionen i Stellerboschs universitet i Pretoria har kartlagt och odlat de flesta av de 300 kända vilda arterna i ett (nu avslutat) projekt men Susanne R och Anna Skoog har besökt och intervjuat honom och sett hans odlingar. I boken har Susanne R redovisat den indelning Piet V har ställt upp för att lättare kunna utläsa de olika kännetecken på arterna och visar även hur de skiljer sig från varandra, tex följande:

  • Zonpelarpelargoner med 13 undergrupper
  • Hängpelargoner
  • Engelska pelargoner
  • Änglapelargoner
  • Doftpelargoner

Ett stort antal (ca 350) av de mest odlingsvärda sorterna tas fram och redovisas här i text och bild med tips och skötselvård. Tips ges också vad gäller arrangemang och kompositioner för vackra krukodlingar, vad gäller såväl inne- som uteodlingar.

Detta är en pelargonbok som på ett mycket initierat sätt ger oss information om pelargonernas skilda utseende och odlingsmiljö med bra fotografier och riklig textmängd. Susanna Rosén, som tidigare har skrivit om tulpaner resp amaryllis, har återigen gett oss ett pampigt verk om pelargonernas värld.

Läs den!

/Nils-Erik Svensson