Föredrag “ Trädgårdsmyller “ den 14 november 2018

Foto: Mats Robertsson

“Alla insekter är ju egentligen trevliga”. Ja, man kunde inte annat än hålla med när man lyssnade på den kunniga och entusiastiska Christina Winter som med stor inlevelse berättade för oss om de små kryp som befolkar våra trädgårdar och står för pollinering och oskadliggörande av de möjligen mindre trevliga insekterna.

Christina som är hortonom, journalist och skicklig fotograf, lärde oss att det finns ca 270 arter av bin i Sverige och av dessa arter är 37 humlor. En tredjedel av dessa är rödlistade och 13 är redan utdöda p.g.a. de förändringar i odlingslandskapet som pågått sen 50-talet.

Nyckelpigor, där vi har ett 60- tal arter i Sverige, är välkända för att ha bladlöss på menyn. Men även larverna hos guldögonsländor, gallmyggor och blomflugor hjälper oss att bekämpa bladlöss. Till och med de ganska ocharmiga tvestjärtarna förtjänar ett bättre anseende då de också tuggar i sig skadliga löss.

Christinas vackra och pedagogiska bok Trädgårdsmyller som förresten är nästan omöjlig att lägga ifrån sig, ligger till grund för föredraget. Där kan man lära sig hur man får en både vacker och insektsvänlig trädgård där den biologiska mångfalden gynnas.

Man kan knappt tåla sig till nästa odlingssäsong för visst vill man anlägga en rabatt enligt bokens tydliga anvisning som gynnar humlor, solitärbin och fjärilar. Eller en blomsteräng.

Eller varför inte uppvärdera det “vilda hörnet” i trädgården som alls inte behöver städas och tuktas utan visar att du bryr dig om och vill gynna den viktiga naturliga mångfalden.

Vi fick detaljerade råd om hur man bygger ett attraktivt insektshotell. Men även en sandig slänt eller en rishög lockar till sig innevånare.

 Nästa sommar kommer jag att spana in de varelser som surrar, kryper och flyger i min trädgård med en större respekt och ett nytt intresse. Tänk om man kunde lära sig att känna igen en jordhumla, haghumla eller en trädgårdshumla?

Kan man annat än förundras över det pyssliga tapeteserarbiet som skär ut små bladbitar och klär väggarna i boet. Och är det inte för rart att de finns småsovarbin och storsovarbin som slumrar i blåklockor….

/Gertrud Sandberg

Ps. Se även vår recension av boken här.

 

Vinterbladet 2018

Tallen på Italienska terrassen. Foto: Nils-Erik Landell

Stina skriver
Vanilj – en exklusiv smaksättare
En konstnär och en Professor Bergianus
Bergianskas trädgårdsmästare Birgitta Eklöf går i pension
I Edvard Andersons växthus. Färg- och fiberväxter del 3
Citrus i Edvard Andersons växthus
Nu går ekarna i vintervila
Sanningar och myter om konstgödning. Del 1
Ny bok: Nordens flora
Konstutställning med Bo Mossberg och Margaretha Bååth
Julstämning i Edvard Andersons växthus
Vilda växter som delikatesser
Vinterkrysset

Bilaga: Frölista

Ljusfest i novembermörkret

Foto Kerstin Bergh

Med blänkande lågor på victorianäckrosens blad hälsades besökarna välkomna under årets Ljusfest! Den vackra höstdagen hade lockat många hundra besökare till Bergianska trädgården och när skymningen sänkte sig och fackeltåget från T-Universitet kom vandrande längs stranden var stämningen magisk. För de allra minsta ordnades ett tåg med lyktor från Edvard Andersons växthus, också där deltog många fler än beräknat och lyktorna tog slut. I trafik mellan Bergianskas brygga och båtklubben på andra sidan Brunnsviken gick båten Ran i skytteltrafik. Huvudprogrammet gick av stapeln på Haga-sidan, men på Italienska terrassen höll Peter Schantz, eldsjäl i Nationalstadsparken, ett fint tal, som tyvärr långt ifrån alla kunde höra p.g.a. folkmängden.

I Edvard Andersons växthus pågick en mycket lyckad spaning efter undangömda pumpor – oerhört uppskattat! Roligt och pedagogiskt! Utställningen av de mest otroliga pumpor också intressant. Bergianska trädgårdens vänner hjälpte till att tända marschaller och vakta det brinnande fyrfatet på Italienska terrassen. Våra duktiga volontärer satt i Victorias kassa samt fanns till hands i EA.

Ljusfesten runt Brunnsviken, med program på Haga, Bellevue, Bergianska, Tivoliudden och Kafé Sjöstugan arrangeras av föreningen Haga-Brunnsvikens vänner, tillsammans med samarbetspartner, och har med åren vuxit till en etablerad programpunkt under en mörk tid. Det är väldigt roligt att Ljusfesten blivit så populär också på vår sida av Brunnsviken!

/Stina Bäckström

 

Vad gödslar vi med – eller sanningar och myter om konstgödsel

Foto: Mats Robertsson

Drygt 30 Bergianska-vänner samlades den 24 oktober i Naturens hus/Stora Gustafsborg för att lyssna på Tom Ericsson när han med vetenskaplig tyngd från 4 decenniers växtnäringsforskning vid SLU redde ut begreppen kring växtnäring, konst-gödsel och ekologisk odling.

Inledningsvis kritiserade han ”självutnämnda experter” som spred felaktiga och vilseledande texter om växtnäring. Ett exempel var ”Trädgårdsboken om JORD” utkommen 2016 där han ansåg att kapitlet om mineralgödningsmedel hade stora brister och var undermåligt faktagranskat. Vetenskapliga rön och fakta har tyvärr ännu inte nått ut brett och fått styra i tillräcklig omfattning enligt Tom.

Idag är flödet av växtnäring från åkern till oss i huvudsak enkelriktat, vilket inte är långsiktigt hållbart. Genom att få till cirkulära flöden av växtnärings-ämnen från jordbruk, livsmedelsindustri och oss själva menar Tom att vi kan minimera det i grunden oönskade och globalt för stora behovet av konstgödsel.

För den ekologiska trädgårdsodlaren rekommenderar Tom att gödsla ofta och efter växternas behov (som varierar över säsong) med t.ex. guldvatten (1 del urin, 9 delar vatten) samt egen kompost från kök och trädgård. Vid behov komplettera med konstgödsel eller naturgödsel med bra sammansättning. Obs att både konstgödsel och naturgödsel kan ha en bra eller en dåligt balanserad sammansättning.

Toms artiklar i sommarbladet 2018 och i höstbladet 2018 rekommenderas.

Utöver att ge kvalificerad gödningskunskap lyckliggjorde också Tom några deltagande Bergianska-vänner med ett antal knöl-ättlingar till hustru Monicas mormors mors ”Äkta makar” (Hippeastrum striatum), en amaryllis från södra och centrala Brasilien. Denna amaryllis behöver ej vila och blommar 2-3 gånger per år vid rätt gödning.

/Mats Robertsson

Bergiusherbariet

Foto: Stina Bäckström

Intressant kväll i arkivet!
Det var trångt mellan skåpen och hyllorna, men i tur och ordning fick vi alla bekanta oss med de olika samlingarna i Institutionsbyggnaden. Akvarellsamlingen med utsökta akvarellteckningar av äpplen, päron och inte minst Wittrocks specialintresse violer; ikonoteket (porträttsamling) med 10 000 bilder på dåtidens kända botaniker, en annan av Wittrocks idéer; artiklar och dödsrunor (kompletteras fortgående) och så hann Lars Gunnar också med en kort presentation av Bergianska trädgårdens bibliotek.

Men naturligtvis var det herbariesamlingarna som tilldrog sig huvudintresset, och där är Lars Gunnar Reinhammar, botanist och intendent på trädgården, en expert. Under de 15 år han jobbat på Bergianska har han ägnat mycken tid åt att skanna herbarieark för tillgänglighet på nätet, och det mest tidsödande: tolka texterna på arken, där storheter som Linné, Thunberg, PJ Bergius och en rad Professorer Bergianus plitat ner anteckningar på, i våra ögon oläsligt, latin… Det är ett kulturarv, där Bergiusherbariet i sitt brandsäkra kassaskåp är juvelen i kronan, förmodligen den största 1700-tals herbariesamlingen i Sverige.

Men vi fick också bekanta oss med trädgårdsherbariet, 45 000 trädgårdsväxter, ofta det första fyndet, ett herbarium som lever och kompletteras, samt Wittrocks samling pressade växter, tyvärr i mycket dåligt skick. Renoveringsbehovet är skriande.

Publiken levde med och visningen kunde gott ha pågått hela natten, det finns otroligt mycket intressant i Institutionsbyggnadens gömmor. Ni kan läsa mera om samlingarna, samt även gå in i arkivet www.bergianska.se/samlingar

/Stina Bäckström

Trädvandring på Söder 23/9

Det var på Bysistorget vid Hornsgatan som Björn Embrén, numera legendarisk trädexpert i Stockholm, startade de första skelettjordsplanteringarna 2003 – och det var precis här 17 pigga föreningsmedlemmar samlades en söndag morgon för att få höra mera!

Experimentet med skelettjord (grovt grus/småsten blandad med gödslad biokol) var något helt nytt. I dag visar Björn stolt på raden av körsbärsträd, och de upphöjda bäddarna med bonsaiklippta tallar, allt växer och frodas! Numera är skelettjord standard i Stockholm, och inte bara här. Björn har efterföljare över hela världen!

Trivs gör också de 300 ginkoträden längs Hornsgatan, Björns förslag på träd som tål ”allt”. Dessa åldringar från jordens forntid överlevde t.o.m. atombomben över Hiroshima. Så fortsatte vår vandring under glatt samspråk, flera i gruppen var mycket kunniga och Björn berättade! På Swedenborgsgatan kunde vi jämföra kastanjer som växer i skelettjord med de stackare, som bara har en liten fyrkant gammal jord mitt i asfalten.

Foto: Lena Lillieroth-Moren

Höjdpunkten på den ca 3 km. långa vandringen var nog sekvojorna på Grindsgatan, tuffa träd som fanns redan på dinosauriernas tid. Men jag ska också tipsa om kinesträden, Koelreuteria paniculata, som ni inte får missa när ni vandrar längs Magnus Ladulåsgatan. Känns igen på sina klasar av ”lyktor” nu på hösten, blommorna är gula.

/Stina Bäckström

Villa Akleja – visning 11/9

Foto: Ingrid Haugen

Besöket på Villa Akleja i Vaxholm blev en upplevelse. I konstnären J.A.G. Ackes ateljé i en gammal sekelskiftesvilla, under en väldig glaskupol, samlades 44 Bergianska vänner och fick lyssna till Claes Mosers berättelse om konstnärer, författare och kulturpersonligheter från förra sekelskiftet. Det var naturligtvis konstnären Acke som stod i centrum, men vi fick också en inblick i en konsthandlares liv och verksamhet. Claes visste redan som tonåring att han skulle börja syssla med konst – och hans stora intresse för Acke vaknade tidigt. För oss, som följer med Antikrundan i TV, var det ingen överraskning att Claes ”vet allt” om tavlor.

Foto: Eva Valenta

Men att få uppleva honom i hans hem, med tavlor från golv till tak, var något extra. Historiens vingslag susade vid minnet av fest och vardag från gången tid – då prins Eugen stack sig in på besök eller Jean Sibelius spelade Finlandia på den stora flygeln i ateljén… Claes hustru Sanna Evers påpekade anspråkslöst att man ännu inte hunnit ta sig an den stora trädgården ner mot havet, en trädgård med speciellt intresse för oss: Den anlades i tiden tillsammans med Ackes far – ingen mindre än Professor Bergianus NJA Andersson (1857-1879)!

Ytterligare ett besök i Villa Akleja väntar våra medlemmar senare i höst. Besöket är fulltecknat.

/Stina Bäckström

Höstfesten 2 septemder

Foto: Eva Valenta

Höstfesten i Bergianska firades i strålande sol och dagen blev mycket lyckad. Flitiga bagare hade presterat fina bakverk och allt gick åt. Många besökare flockades kring vårt bord, där framför allt trädgårdsmästare Kaili Maides prunkande grönsakskorgar utgjorde ett blickfång.

 

Foto: Eva Valenta

Sex lottringar såldes slut, men så hade vi också fått ihop fina vinster, där vi framför allt tackar Plantagen för generöst bidrag. Enskilda medlemmar bidrog med plantor, hemgjord vinäger i flaskor prydda med små kransar, syltburkar (27 st.!) och mycket annat. För oss som stod bakom borden, och vi var många, gick dagen i ett huj, trots värmen. Och roligt att så många medlemmar mötte upp – många trevliga samtal hann vi med under dagen!

Dagen inbringade ca 12 000 kr, som oavkortat går till lökar och vackra växter, oss alla till glädje.

/Stina Bäckström

PS. Se även vår Facebook sida för mer bilder från festen

Höstbladet 2018

Pumpor vid Gamla Orangeriet. Foto: Kerstin Bergh

Stina skriver
Ritarfamiljen Ekblom
Pingstlilja
Färg- och fiberväxter
Landet Annorlunda
Fjällen i Bergianska trädgården
Vad rätt man tänkt …
Volontärfesten
Lökgruppen påminner, Höstfest, Trädvandring, Herbarier, Ljusfest
Höstkrysset

Tips på vidare läsning om ritarfamiljen Ekblom, som presenteras av Jenny Beckman i Höstbladet:

Familjen Ekblom har förekommit i såväl dagspress som trädgårdsböcker: se Monika Björk, Bergianska trädgården, Stockholm, 1997; och Karin Berglund, ”Akvareller från förr”, Dagens nyheter 25/6 1995. Biografiska uppgifter om medlemmarna i familjen Ekblom är hämtade ur Johnny Roosval & Gösta Lilja (red), Svenskt konstnärslexikon: Tiotusen svenska konstnärers liv och verk, 5 vol, Malmö 1952-1967; Eric Mjöberg, ”Axel Ekblom: In memoriam”, Entomologisk tidskrift, vol 35 (1914); E. Lundström, ”In memoriam: Axel Ekblom”, Svensk botanisk tidskrift, vol 8 (1915); E W Dahlgren, Kungl. svenska vetenskapsakademien: Personförteckningar 1739-1915, Stockholm 1915; C Skottsberg, Kungl. svenska vetenskapsakademien: Personförteckningar 1916-1955, Stockholm 1957. Om Veit Brecher Wittrock som vetenskapsman, se Bengt Jonsell, ”Veit Brecher Wittrock”, i idem (red), Bergianska botanister: Bergianska stiftelsen och dess professorer under första seklet, Stockholm 1991.

Om naturvetenskapens medhjälpare, se t.ex. Svante Lindqvist, ”The Wagnerian theme in the history of science: Glass blowing and the role of instrumentation”, i Tore Frängsmyr (red), Solomon’s house revisited: The organization and institutionalization of science, Canton, MA 1990; Steven Shapin, ”The invisible technician”, American Scientist, vol 77 (1989); idem, A social history of truth: Civility and science in seventeenth-century England, Chicago & London 1994; Bodil Persson, När kvinnorna kom in i männens värld: Framväxten av ett kvinnligt tekniskt yrke—laboratorieassistent under perioden 1880-1941, Stockholm 1994. På illustrationsområdet finns en stor mängd litteratur. Här skall bara nämnas ett antal verk som rör botanisk och zoologisk illustration: Wilfrid Blunt & William T Stearn, The art of botanical illustration, Woodbridge 1994; Allan Ellenius (red), The natural sciences and the arts: Aspects of interaction from the renaissance to the 20th century, Uppsala 1985; Gill Saunders, Picturing plants: An analytical history of botanical illustration, Berkeley 1995; Björn Dal, Sveriges zoologiska litteratur: En berättande översikt om svenska zoologer och deras tryckta verk 1483-1920, Fjälkinge 1996.

Dessutom stödjer jag mig på en telefonintervju 6/3 1997 med Ingrid Ekblom, änka efter Bruno Ekblom, och intervjuer 27/2 1997 med Kerstin Lidberg Brante, Anders Gellner och Lasse Eriksson, barnbarn till Axel och Thérèse Ekblom, samt Birgitta Gellner och Inga-Maj Eriksson.

Jenny Beckman, FD, docent i idé- och lärdomshistoria

Årsmöte 4 juni 2018

Föreningen höll sitt årsmöte den 4 juni på grusplanen utanför Naturens Hus. Kvällen var vacker, och där hade vi tur, för vi hade inte fått rum inne i salen. Årsmöten brukar inte vara så populära – men vi hade 70 anmälningar och tycker det är väldigt roligt att våra medlemmar visar intresse för  föreningen!

I sista stund ställde trädgårdsmästare Åke Kestner upp och fraktade 9 tunga bänkar till planen, så alla fick sittplats.
Styrelsen beviljades ansvarsfrihet, och fortsätter i s.g.s. oförändrad sammansättning med ett undantag: Ny styrelsemedlem är Mats Robertsson.
Efter avklarade förhandlingar bjöd föreningen på cider och baguetter med smakrikt innehåll. Sedan var det dags för Karin Martinsson, förste intendent och ansvarig för Edvard Andersons växthus, att berätta om hur en dag i växthuset gestaltar sig, från tidigaste morgon till sent på kvällen. Mycket sker och mycket måste göras när publiken inte är på plats! Och mycket sker också ”bakom kulisserna”.
Av publikens kommentarer att döma var det ett riktigt lyckat årsmöte!
/Stina Bäckström

Foto: Frank Sjöman