Kategori: Rapporter

Det var på Bysistorget vid Hornsgatan som Björn Embrén, numera legendarisk trädexpert i Stockholm, startade de första skelettjordsplanteringarna 2003 – och det var precis här 17 pigga föreningsmedlemmar samlades en söndag morgon för att få höra mera!

Experimentet med skelettjord (grovt grus/småsten blandad med gödslad biokol) var något helt nytt. I dag visar Björn stolt på raden av körsbärsträd, och de upphöjda bäddarna med bonsaiklippta tallar, allt växer och frodas! Numera är skelettjord standard i Stockholm, och inte bara här. Björn har efterföljare över hela världen!

Trivs gör också de 300 ginkoträden längs Hornsgatan, Björns förslag på träd som tål ”allt”. Dessa åldringar från jordens forntid överlevde t.o.m. atombomben över Hiroshima. Så fortsatte vår vandring under glatt samspråk, flera i gruppen var mycket kunniga och Björn berättade! På Swedenborgsgatan kunde vi jämföra kastanjer som växer i skelettjord med de stackare, som bara har en liten fyrkant gammal jord mitt i asfalten.

Höjdpunkten på den ca 3 km. långa vandringen var nog sekvojorna på Grindsgatan, tuffa träd som fanns redan på dinosauriernas tid. Men jag ska också tipsa om kinesträden, Koelreuteria paniculata, som ni inte får missa när ni vandrar längs Magnus Ladulåsgatan. Känns igen på sina klasar av ”lyktor” nu på hösten, blommorna är gula.

/Stina Bäckström

Låt er inte luras – det finns barrträd som har ”löv”! Och enbusken har inte bär utan bärkottar! Ädelcypressens virke är starkt, men lätt, perfekt att bygga segelbåtar av! Detta och mycket annat fick vi veta om barrträden i Bergianska trädgården, under Gunvor Larssons sakkunniga och medryckande rundvandring den 24 maj. Specialvisningen för vännerna lockade många (vi hade en väntelista, och fyllde på när det kom återbud, viktigt att ni avbokar om ni får förhinder)!

Försedda med en lista på barrträds familjer och släkten i Bergianska kunde vi pricka av längs rutten: Pinaceae, Cupressaceae, Aracauriaceae… Den sistnämnda familjen övervintrar i Edvard Andersons växthus och får under sommaren flytta ut i krukor vid Gamla Orangeriet. Det är i den här familjen vi hittar barrträd med löv, men man om man ser på reproduktionsorganen yppar sig hemligheten: det är fråga om barrträd från dinosauriernas tidevarv. Hit hör också den taggiga och ganska skrämmande Araucaria, med det talande svenska namnet Apskräck! Med kottar som väger över 4 kg.!
Mera hemma kände vi oss bland granar och tallar, och i den underbart vackra och varma kvällen fick vi svalka bland barrträden i sluttningen nedanför Professorsvillan, ner mot pionrabatten och löktrappan. Gunvor uppmanar oss att inte missa det här stämningsfulla partiet i trädgården, när vi vandrar i Bergianska! Intressanta gamla jättar från Wittrocks tid, och en liten skojig ”dvärggran” (min benämning), som erbjuder ett underbart skyddat gömställe för ett litet barn. Skyltarna ger vandraren basinformation om träden och deras ålder och geografiska hemvist.
Visste ni att enen är världens vanligaste barrträd? Finns över hela jordklotet med undantag för Australien. Eller att det var först med blomväxternas ankomst som insektpollination utvecklades, före det gällde vindpollination, som alltså fortfarande gäller för träden!
Missa inte trädvandringarna i Bergianska, Gunvors presentationer öppnar nya världar! Trädgården ordnar en vandring med rubriken ”Träd från hela världen” den 30 september (80 kr.)
/Stina Bäckström

Föredrag i Naturens Hus 11 april. 
Vi var många som fick näring för våra drömmar när Eva Rönnblom visade bilder från sitt växthus – och från goda vänners växthus! Eva är en hängiven och skicklig odlare med lång erfarenhet av att odla i växthus – och har dessutom en fantastisk förmåga att fånga sin publik. Som trädgårdsjournalist, författare – och inte minst tecknare – har hon en gedigen bakgrund! Djupa suckar hördes från publiken när foton på jättestora citronträd, dignande av frukt, feta gröna slanggurkor eller jättebladig exotisk taro passerade revy. Wasabi, gurkmeja, ingefära, kapris, kakao, papyrus… Det är ingen ände på vad Eva lyckas peta in i sitt 15 kvadratmeter stora övervintringsväxthus som hon med hjälp av växtbelysning och värmefläkt håller frostfritt hela vintern.

Men Evas föreläsning var också mycket jordnära, bokstavligen! Vi fick veta hur man ordnar odlingsbäddar, vilka olika slags växtbelysning som finns på marknaden, olika sätt att ordna med bevattning osv.  Eva har frångått automatisk bevattning och vattnar numera med slang eller tar vatten från sin gjutna vattenreservoar som rymmer 150 liter. Eva berättade också var man bäst placerar växthuset och hur man ordnar lätt och praktisk automatisk vädring.

Vi fick också en liten överblick av vilka olika slags växthus som finns på marknaden. Vad välja – helt i glas, tak i kanalplast och väggar av glas, hela växthuset i kanalplast, växthus gjort av gamla fönster, murväxthus eller väggväxthus. Vill man ha ett kallväxthus ett övervintringsväxthus, det var frågan…  Vad man än väljer ska växthuset inte vara mindre än 10 kvadratmeter – ha ordentlig ståhöjd, bra golv av marktegel eller betongplattor, gärna med golvbrunn = ett avloppsgaller med stenkista under. Som läckerbitar på slutet presenterade Eva bilder på sin passion: terrakottakrukor från Italien! I det sammanhanget fick vi en liten lektion i orangeriets historia: I Medicéernas Toscana hette övervintringsväxthuset ”Limonaia”, för där förvarade man sina citrusträd, av vilka man redan på 1600-talet hade massor av olika arter och sorter. Övervintringsväxthus för citrus heter fortfarande Limonaia i Italien.

Eva har skrivit flera böcker om växter och trädgård som t.ex.  ”Medelhavsväxter i kruka”, ”Så frön från exotiska frukter”, ”Citrus i kruka” och ” Sätt kärnor, frön och knölar” mm. Den entusiastiska publiken hade möjlighet att vinna någon av Evas böcker och några växter i ett gratislotteri. De som inte hade turen att vinna en bok kunde köpa Evas böcker.

Till slut vill jag nämna att Eva är med i Bergianska vännernas styrelse, där hon med sina kunskap och sina kontakter gör en viktig insats.

/Stina Bäckström

Foto och teckningar: Eva Rönnblom

Den 20 mars, själva vårdagjämningen, vallfärdade ett tjugotal medlemmar till ett frodigt grönskande Edvard Andersons växthus för att höra botanist Karin Martinsson berätta om vårblomning vid Medelhavet. Det här var en av de programpunkter som Bergianska trädgården bjuder Vänföreningen på.

Vi fick en timmes Medelhavssemester då Karin presenterade en lång rad blommor. Hon stannade bland annat vid molnslöjor av vitginst, skir cistros (påminner om nyponros men tillhör ett helt annat släkte) och kryddig acacia.

Cyklamen, gyllenlack och dobolilja (kallades förr hottentottlilja och är egentligen sydafrikansk) var några blommor, som flera kände igen som krukväxter. Karin framhävde särskilt några ovanliga tulpaner och en italiensk scilla, som bekostats av bidrag från Vänföreningen, liksom den gigantiska korkeken, som också köptes med hjälp av Vännernas bidrag för ett par år sedan.

Efter en mycket givande rundtur i doftande vårluft gick vi hemåt under nymånens sken, vederkvickta och uppfyllda av nya kunskaper. Tack Karin!

/Ingrid Haugen

Marken var täckt av snö och det var snö i luften när Bergianska Trädgårdens vänner samlades denna vintriga tisdagskväll. Belysning på förstukvisten till Naturens Hus spred ett varmt och välkomnande ljus. Detta hemtrevliga gamla 1800 – talshus, stora Gustavsborg – en gång ett lantligt sommarställe för välbärgade stockholmsfamiljer. Nu naturskola för skolklasser, med flera tusen barn som besöker huset varje år.

Det var fullt hus, femtio vänner var på plats för att lyssna på Daniel Daggfeldts föredrag om Modern trädvård och vård av gamla träd i historiska miljöer. Daniel är arborist och VD för Trädmästarna. Föredraget handlade också om trädvård i trädgård och i offentliga miljöer.

Det är viktigt att man planterar rätt. Ett vanligt fel är att man planterar för djupt, trädet måste få ljus och utrymme. Under etableringsfasen måste man vattna regelbundet och rikligt. Samtidigt får aldrig ett träd stå för blött, i sankmark får rötterna inget syre och trädet dör så småningom.

Gör gärna en trädspegel runt trädet. Följ trädkronans dropplinje runt trädet gräv bort grässvålen och luckra jorden så får de ytliga sugrötterna mer tillgång till syre. Hård, kompakt och syrefattig jord är inget för trädrötter. Trädspegeln kan vara öppen jord, grenflis, örtartad perenner eller sommarblommor. Huvudsaken är att man inte behöver gå med gräsklippare eller trimmer intill trädet. Det är lätt hänt att man skadar trädets bark och stam svårt, såkallad gräsklipparsjuka.

När man beskär beror på vilken åldersfas trädet befinner sig i – ungdomsfas, vuxenfas eller åldringsfas. Man kan påverka fruktträds bördighet genom beskärning och nedböjning av grenar och genom reducering av rotsystemet.

Vi fick lära oss om olika snitt, t.ex. kragsnitt, reduktionssnitt och om olika beskärningsredskap. Genom beskärning kan man styra trädets tillväxt och grenarnas riktning och därmed hålla trädet vitalt och skapa en trädkrona som släpper in ljus och luft i trädet.

Daniel poängterade hur viktigt det är att inte skada grenkragen som är trädets naturliga skydd mot rötsvampar. Beskär i 90 graders vinkel utanför grenkragen.

I våra skogar, i park – och offentliga miljöer finns det i dag få riktigt gamla träd. Gamla ekar t.ex. och lindar som har en mycket lång åldringsfas är extra skyddsvärda. Förutom att de är vackra och intressanta åldringar i landskapet så erbjuder de boplats för fåglar, ekorrar och insekter. Här kan också olika epifyter, mossor och lavar få växa ostört.

Publiken var på topp och frågorna haglade under hela föredraget. Daniel tackades med rungande applåder och två påsar nybakade bullar.

Mer än 50 personer får inte vistas i lokalen. Många fler hade anmält sig och de fick tyvärr inte plats och missade därför Daniels föredrag.

/Eva Rönnblom

För en fullsatt sal i Naturens Hus den 24 januari kunde Stockholms trädspecialist Björn Embrén lägga ut texten om fördelarna med skelettjord – och framför allt då skelettjord pepprad med biokol! Trots utsatta miljöer växer stadsträden så det knakar. Ginko, magnolia, kejsarträd, kinesisk sekvoja, allt trivs i världens bästa växtbäddar. Publiken kunde inte annat än ryckas med i den entusiasm Björn utstrålade. Och metoden har väckt uppseende också utomlands, Stockholm har fått ta emot ett pris på en miljon euro för detta nytänk.

Efter den första timmens intensiva presentation av lyckade trädräddningar bjöds publiken på kaffe med hembakade läckerheter, och så var vi klara för fortsättningen, där Björn berättade hur vi också i våra hemträdgårdar kan dra nytta av biokol. Receptet lyder: 1/8 kompost, 1/8 biokol, 6/8 makadam – och salladen växer så det knakar, potatisen blir läcker. Samma recept gäller för blomkrukorna på fönsterbrädet! Och kolen hämtar ni från Stockholms egen urbana kolmila i Högdalen, som på detta sätt förädlar stadens trädgårdsavfall.

Kvällen blev en fin inledning på vårens serie av intressanta föredrag, och med en fin avslutning: Björn lovade oss till hösten en rundvandring bland utvalda träd i Stockholm!

/Stina Bäckström

Årets julutställning i Edvard Andersons växthus: spännande, vacker, informativ – och fylld av överraskningar! En kaktus med tomteluva, svårupptäckta småtomtar bland de köttätande växterna, grandiosa mobila takkronor dekorerade med infärgade bollar av ull – Bergianskas påhittiga trädgårdsmästare Birgitta Eklöf och Kaili Maide har verkligen låtit fantasin flöda! Vänföreningens specialvisning med intendent Lars Gunnar Reinhammar lockade 20 deltagare, flera skulle inte ha fått rum i de smala gångarna. Men vi som var där fick ny kunskap om blåsyran i bittermandeln, om hur man lurar turister att köpa gurkmeja i stället för saffran, om skillnaden mellan äkta och falsk kanel och vilket djur som klarar av att knäcka en paranöt (som inte är en nöt utan en frukt). Djuren heter agutier, lever i Sydamerika, finns avbildade intill paranötterna…

Och medan vi vandrade i Lars Gunnars fotspår fick vi njuta av blommande röd amaryllis, vita hyacinter, små ljusröda höstcyklamen, praktfull  novemberkaktus och mycket annat.

Julutställningen försiggår sedan tre år tillbaka i EA, en mycket lyckad lösning, där man på ett pedagogiskt sätt kombinerat växten med sin ”produkt”: ingefäraroten med växande ingefära, kakaoprodukter intill kakaoträdet osv. Man önskar verkligen att stockholmarna ska hitta hit i stora skaror! Naturens Hus inbjuder skolklasser och står för uppskattade visningar.

Vänföreningen har bidragit med volontärer, som hjälpt till att bevara lugnet, svara på frågor och avlastat fast personal.

Trots oktobermörker lyckades ett femtontal medlemmar hitta till Naturens Hus, där ljuset strålade och rosorna glödde – och deltagarna dessutom fick lite rosor på kinden i ivern att skapa ett japanskt blomsterarrangemang! Vi blev en del i en tradition som har 555 år på nacken, berättade Anna Maria Gull från Stockholmsföreningen, medan Yen-Chin Chen instruerade oss i hur man ska tänka, när man komponerar sin ikebana. Alla delar har sin betydelse: förhållandet mellan människa, jord och himmel. Betoningen är på asymmetri, och på det minimalistiska.
Någon traditionell japansk téceremoni blev det inte, men väl fikapaus med härliga hembakade godsaker av många olika slag. Bland våra medlemmar finns duktiga bagare, så våra programkvällar brukar innebära också något för kroppen, inte bara näring för själen och hjärnan!