Som en ointaglig borg tronar Kungliga Vetenskapsakademien uppe på berget ovanför Bergianska trädgården. Bokstäver i guld förkunnar stolt sitt arv från Gustav III:s dagar och påminner oss om Linné och hans efterföljares insatser i naturvetenskapens tjänst!
I dag har KVA annat att syssla med. Men hur man så i grunden kan förlora känslan för sin historia och montera ned sitt kulturarv är obegripligt. Det vi under denna dramatiska vår fått bevittna är närmast otroligt, och visar sig dessutom bara vara ett led i KVA:s systematiska utarmning av Bergianska trädgården. KVA verkar vilja avsäga sig allt ansvar för trädgården.
Att det inte kommer att ske i tysthet har Bergianska trädgårdens vänner sett till! Så fort vi fick reda på KVA:s förslag om att sälja ut vissa delar av trädgården för byggandet av en studentby, startade vi en namninsamling, som måste ha slagit alla rekord! På några veckor hade vi på vår hemsida samlat in över 12 000 namn! Styrelsen arbetade för högtryck med att bygga upp ett kontaktnät, med Mats Robertsson som samordnare (läs Mats redogörelse på nästa sida).
Inte i min vildaste fantasi hade jag kunnat föreställa mig denna uppslutning – inte bara från våra trogna medlemmar – utan många, många stockholmare, som i kommentarsfältet uttryckt sin kärlek till Bergianska. Att KVA:s planer stoppades i den första instansen i Stockholms stadsbyggnadskontor var glädjande och visar att staden respekterar reglerna för Nationalstadsparken, men jag är säker på att vänföreningens kraftfulla och snabba agerande hade inflytande. En permanent och säker framtid för Bergianska trädgården måste åstadkommas.
När jag i dagarna gick till Gamla Orangeriet genom grinden vid granhäcken visste jag vad som var att vänta. Köksträdgården, med sina överdådiga pumpor och sina svällande salladshuvud kommer vi inte att få uppleva i år, sängarna ligger putsade men blir knappast planterade. Kryddträdgården kommer att finnas kvar, men vem som ska sköta den vet vi inte i dagens läge.
Bland allt stöd vi fått i anslutning till vår namninsamling vill jag citera Clas-Ove Strandberg, bokhistoriker och tidigare bibliotekarie på Bergianska: ”Många ledamöter kände inte ens till att KVA hade det största och värdefullaste naturvetenskapliga biblioteket i Sverige. – – Det var några ”nissar” på KVA som föreslog att vi skulle sälja ut dupletter ur samlingarna.” Detta var på 1980-talet – ointresset för bröderna Bergius och deras betydelse för naturvetenskapen startade redan då.
Vänföreningen är viktigare än någonsin. Nu har vi en möjlighet att skapa opinion, att påverka politiker – och ju fler medlemmar vi har, desto starkare hörs vår röst, men vi behöver bli fler! Hjälp oss i medlemsvärvningen!
Årsmötet måste skjutas upp till den 30 augusti, på grund av Coronaviruset. Se kallelse på sista sidan i Sommarbladet.
/Stina Bäckström, Ordförande i vänföreningen
april 2021