Nya odlarens handbok
André Strömqvist, Norstedts, 327 sidor
Nya odlarens handbok är en med bl a nya fotografier uppdaterad version av Odlarens handbok som gavs ut 2012. Då blev den utsedd till årets trädgårdsbok. André Strömqvist som sedan 2024 arbetar på Stiftelsen Kulturmiljövård samt som författare har tidigare också gett ut böckerna Trädgårdsmästarens Anteckningar 2016, Odlarliv på Kniva Trädgård 2018 och Handbok för en gammal trädgård, alla utgivna på Norstedts förlag.
Bokens upplägg utgår mer från material, förutsättningar och metoder än från t. ex. växtslag och trädgårdstyp. Bokens kapitel: Kompost och gödsel, Jord, Platsen, Föröka, Plantera, Beskära, Problem, En trädgård för många, Året runt och Redskap är således tillämpliga för alla typer av växter, blommor, grönsaker, prydnadsväxter, fruktträd m fl. Undantaget är bara kapitlet Köksträdgården. Författarens tanke är att blommor, grönsaker, frukt, träd och buskar alla är växter som vi odlar och vårdar för att de skall utvecklas på önskvärt sätt och att exempelvis metoderna för förökning kan vara desamma för prydnadsväxter och köksträdgårdsväxter. Detta kan exemplifieras av att krusbär och rododendron båda enkelt förökas med avläggare.
I förordet förundras också författaren över att: ”det moderna odlingssättet som involverar kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel beskrivs som konventionell odling, medan odling i samarbete med naturen, som den utvecklats sedan vi människor blev bofasta, beskrivs som alternativt, ekologiskt eller hållbart”.
Boken är en kunskaps- och erfarenhetstung trädgårdsbibel som lär ut grunderna för odling, lösningar på problem som kan dyka upp med mera, d.v.s. väsentligen allt man behöver veta för att bli en framgångsrik odlare i samarbete med naturen och utan kemiska bekämpningsmedel eller konstgödsel. Till exempel ges artspecifika råd kring förökning där också svårighetsgraden som anges kan vägleda om ”förökning” skall ske i egen regi eller via köp hos handelsträdgård. Ett annat exempel är att de ca 30 sidorna om metoder och tidpunkter för beskärning av träd, buskar och klätterväxter lär ut vad som behövs på både en generell och en artspecifik nivå.
Sammanfattningsvis rekommenderas denna utmärkta bok till den som behöver en modern grundbok i trädgårdsodling. Boken kommer säkert att vara aktuell till dess en eventuell ytterligare uppdatering kommer om ett decennium eller så.
/Mats Robertsson
Till toppen av sidan
Kvinnliga trädgårdsarkitekter i Sverige.
Catharina Nolin, Appell förlag, 384 sidor
Författaren, Catharina Nolin, har tagit sig an ett hittills oplöjt forskningsfält, att beskriva de första ganska anonyma kvinnliga landskapsarkitekternas historia. Under första halvan av 1900-talet fanns det bara ett fåtal kvinnor inom området och i dag är det ett kvinnodominerat verksamhetsfält. Nolin fokuserar på de yrkesverksamma kvinnorna som grupp: Social och ekonomisk bakgrund, utbildning och etablering av verksamheten.
Eftersom kvinnorna i branschen inte värderades lika högt som sina manliga kolleger är det svårt att få fram bra källmaterial. Författaren har letat i privata arkiv, i tidningsklipp, telefonkataloger, matriklar och många skiftande källor. Boken illustreras av foton från privata och offentliga arkiv i Sverige och utlandet, ett stort antal ritningar och skisser. Ofta omnämns inte de kvinnliga trädgårdsarkitekterna i de många projekt de arbetade med. Som anställda på ett kontor spelade de ibland en undanskymd roll och fick arbeta med mindre prestigefyllda projekt som bostadsområden och parker.
En huvudfråga i boken är professionaliseringen av yrket. De första kvinnliga trädgårdsarkitekterna kunde få trädgårdspraktik i Sverige, men skulle de gå vidare fanns det bara utbildning utomlands, främst i Danmark, Tyskland och England. Men det innebar att de fick inspiration och kontakter utomlands. Ester Claesson var en av föregångarna. Hon utbildade sig i Danmark, Österrike och Tyskland i början av 1900-talet. I Tyskland arbetade hon med den tidens främsta trädgårdsarkitekter och inspirerades av framstående kvinnliga arkitekter och formgivare. Tillbaka i Sverige presenterades hon som landets första kvinnliga trädgårdsarkitekt och var en av de första som startade eget kontor med prestigefyllda uppdrag som tävlingen om Skogskyrkogården och utvidgning av Solna kyrkogård.
Många trädgårdsarkitekter hade främst uppdrag med privata trädgårdar åt den tidens förmögna personer, men under 1900-talets första hälft blev det vanligare med offentliga uppdrag som gestaltning av nya bostadsområden, sjukhusparker, folkparker, lekplatser och vägar. Ulla Bodorff startade tidigt eget kontor och fick många offentliga uppdrag. Hon arbetade snarare med gestaltning av landskapet än att fylla det med blommor, som hon uttryckte det. Med henne förändrades trädgårdsarkitektens roll mot landskapsplanering och yrkestiteln landskapsarkitekt började användas. Områden som hon skapade var bland andra Reimersholme och Riksby i Stockholm, Fröslunda i Eskilstuna och Stora Vika i Nynäshamn.
En annan arkitekt som i likhet med Ulla Bodorff satte sin prägel på ett stort antal nya bostadsområden var Sylvia Gibson. Efter en tid på arkitektkontoret Hermelin och Wedborn startade hon eget kontor i Göteborg där hon bland annat arbetade med storskalig landskapsplanering. Hon engagerade sig i miljövård och utsläpp från industrin – alltså långt ifrån den traditionella bilden av en person som ägnar sig åt planering av trädgårdar.
Flera av det tidiga 1900-talets kvinnliga trädgårdsarkitekter var anställda på Sven A. Hermelins kontor som grundades 1926. Inger Wedborn arbetade där i omgångar och blev så småningom delägare under namnet Hermelin & Wedborn Trädgårdsarkitekter. Kontoret låg fr o m 1942 i en tvåvåningsvilla på Uggleviksgatan på Östermalm i Stockholm där också familjen Hermelin bodde. Jag har egna minnen från ”kontoret” hos min morbror Sven. Där arbetade också Sven Hermelins brorsdotter trädgårdsarkitekten Inga Hermelin Jungstedt. Det var mycket familjärt. De anställda kom och gick i familjens bostadsdel, åt och fikade och diskuterade projekt. Inger Wedborn var kontorschef fram till sin bortgång 1969. Hon var liksom Sylvia Gibson utbildad i England men också i Tyskland där hon bland annat arbetade med landskapsvård vid planering av motorvägar. Hos Hermelin & Wedborn arbetade hon med prestigefyllda projekt som Marabouparken och kvarteret Cepheus i Gamla Stan. Några av hennes egna projekt är parken vid Torsvik och Mölna radhusby, båda på Lidingö.
Ett sätt att få legitimitet för yrket var att delta i den offentliga debatten. Många var verksamma som författare och föreläsare. Man skrev också artiklar i trädgårdstidskrifter och i dagspress, ofta med internationella utblickar. Ett annat sätt var kunskapsöverföring i form av kurser och föredrag. Ester Claesson och Sylvia Gibson verkade båda som lärare vid högre utbildningar.
Andra kvinnor som porträtteras i boken är Ruth Brandberg, Selma Lagerlöfs trädgårdsmästare som drev handelsträdgård och hade eget kontor, Ulla Molin, bland annat chefredaktör för Hem i Sverige, Prinsessan Margareta med trädgården på Sofiero och Emma Lundberg som främst verkade som författare. De kvinnor som ingår i boken har som gemensam nämnare att de har utbildats för yrket och varit professionellt verksamma men ändå relativt okända. Författaren tar upp många olika aspekter av hur en mansdominerad yrkesgrupp öppnas upp för kvinnor, allt från praktik till utbildning och utformning av yrkesrollen. Det är ett pionjärarbete med utblickar över en tid med stora samhällsförändringar som också påverkade yrkesrollen.
/Birgitta ModighTill toppen av sidan
Anna Lindhagen. Pionjär och politiker i det tidiga 1900-talets Stockholm
Suzanne Lindhagen, Stockholmia förlag, 309 sidor
Konstvetaren och tidigare byggnadsantikvarien vid Stockholms stadsmuseum har gett ut en biografi om sin släkting Anna Lindhagen. Det är första gången det skrivs en mer omfattande biografi om den mångsidiga Anna Lindhagen. Författaren anger att ett skäl till detta kan vara att Anna Lindhagen hade så många olika intresseområden: de fattigas villkor, särskilt barns och ensamstående mödrars villkor, miljöfrågor, kvinnors rösträtt, stadsplanering och kolonirörelsen. Material till boken har främst hämtats från Stockholms stadsarkiv och privata brev i Kungl. Biblioteket.
Boken berör många olika frågor som var aktuella vid början av 1900-talet, men för den som är intresserad av stadsmiljö och odling är de två avsnitten om kolonirörelsen och Stockholms skönhetsråd mest läsvärda. Inspirerad av den danska kolonirörelsen bidrog Anna Lindhagen till att det blev en folkrörelse också i Sverige. Hon lyckades också få till ett antal nya koloniområden i Stockholm. Genom Föreningen Koloniträdgårdar i Stockholm finansierades etableringen av nya områden. Man gav odlingsråd och tog t o m fram typritningar för kolonistugor.
Som socialdemokratisk politiker i Stockholms stadsfullmäktige och senare som initiativtagare och ledamot i Stockholms skönhetsråd verkade Lindhagen för en bättre stadsmiljö med ”parker, esplanader, träd och blommor”. Lindhagen som vuxit upp på Södermalm värnade särskilt om bebyggelsen där. Tack vare henne kunde det fattiga Söder bevara men också rusta upp sina trädgårdar och äldre bebyggelse.
De senare avsnitten i boken rör i huvudsak Anna Lindhagen som person, hennes vänskap med Ellen Key, hennes sista år och eftermäle.
/Birgitta Modigh
Till toppen av sidan
Älskade knöl. Odling, sorter och mina bästa potatisrecept
Hannu Sarenström, Norstedts, 167 sidor
Hannu Sarenström, mat- och trädgårdsinspiratör, har tagit sig an den älskade potatisknölen. Undertiteln ”Odling, sorter och mina potatisrecept” säger det mesta om vad boken innehåller.
För Sarenström är matbutikernas skrala utbud av potatis, där inte ens sortnamnet är angivet, ett skäl till att själv odla potatis. Nybörjaren kan få goda råd om odling och sortval men också om förvaring och tillagning. Att koka potatis anser sig nog de flesta klara, men ska man få en riktigt god kokt potatis så finns här bra råd att ta till sig. Recepten lockar både till nya läckra potatisrätter som patatas bravas och till klassiker som rårakor på Leif Mannerströms vis.
Hannu Sarenström är bosatt i Danmark och det innebär att en del av de sorter han nämner inte finns att få tag på i Sverige, men förteckningen över sorter har stor bredd och chansen att hitta en favoritsort är ändå stor bland alla de 90 sorter som presenteras. Han delar in sorterna efter tidiga och medeltidiga, sommarsorter och sensommar- och höstsorter med personliga kommentarer om odlingsegenskaper och smak.
Sarenströms ambition är att ta potatisodling till en ny nivå och det lyckas han med!
/Birgitta Modigh
Till toppen av sidan
I odödliga odlares sällskap
Elin Unnes , Natur & Kultur, 155 sidor
Ni som läser tidningen Allt om Trädgård har stött på Elin Unnes alltid lika spännande krönikor på sista uppslaget. Hon är en musik- och trädgårdsjournalist och detta är hennes fjärde bok.
I denna stöter vi på flera av de intressanta och inbördes mycket olika odlare som hon skrivit om i sina krönikor. Svenska, utländska, nu levande eller döda trädgårdsmästare,
40 av världens bästa och mest visionära odlare och trädgårdsmästare i Elins ögon.
Boken innehåller fem kapitel som alla avslutas med boktips för den som vill läsa mer om de omskrivna personerna.
Exempel på kapitel är “Plantskolan i Sissinghurt” där Elin beskriver hur hon råkade upptäcka Vita Ssackville-Wests bok “ The Illustrated Garden Book” i vilken hon fann sin nya odlingsidol.
I slutet på varje kapitel finns tips eller t o m recept. Här får vi råd om hur vi kan “sno stilen” och
i vår egen trädgård skapa arkitektoniska rum och vilka växter Vita använde för att bygga upp dessa rum till någonting alldeles extra.
Ett annat kapitel, “Odödlig design”, träffar vi på bland andra Karin Larsson, “stilikonen på Sundborn”, som odlade i upphöjda bäddar. Handfasta råd hur man bygger en sådan hittar du där. Eller varför inte Christopher Lloyd på godset Great Dixter i England som skapade magiska trädgårdar och även odlade sin köksträdgård. Han var skicklig i köket också och om du törs prova så finns här ett recept på hans mispelgelé. Inte helt enkel att få till vad jag förstår.
“Freeks and geeks” handlar om lite knäppa påhittiga odlare. T ex August Strindberg som fann sitt odlingsparadis på Kymmendö. Här följer en noggrann beskrivning av hur August ympade äppelträd.
Hildegard av Bingen, en nunna som levde på 1100-talet, beskrivs här som. “Universalgeniet som älskade dinkel”. Hon var mäktig och inflytelserik på sin tid men Elin tar fasta på hennes örtmedicinska kunskaper. Receptet på hennes berömda hjärtvin finns här och det är riktigt gott vet jag, som fick smaka det på en kurs för länge sen.
Boken är snygg och lockande. Den känns väldigt modern. Konstnärliga foton. Texter om mycket intressanta personligheter varvas med handfasta tips och råd som känns helt möjliga att ta till sig.
En bok jag helt klart kan rekommendera!
/Gertrud Nerpin
Till toppen av sidan
Dahlia: drömrabatter, färgkomposition och arrangemang
Ulrika Grönlund , Bokförlaget Arena, 184 sidor
Från den första dahlian som skickades från Mexiko till Spanien på 1700-talet har det i dag blivit ca 60 000 namngivna sorter registrerade hos Royal Horticultural Society. En anledning till variationsrikedomen är att de är lätta ett korsa. En annan är att de är förhållandevis lätta att odla. Ulrika Grönlund, skribent och fotograf lär ut knep om förodling, gödning, vattning och skötsel.
Tillsammans med sin sambo driver hon den populära Dahliafarmen på Österlen. Resan från lerig åker till blomsteroas var inte lätt men med hårt arbete och optimism lyckades de på kort tid anlägga en dahliaträdgård som nu har funnits i tre säsonger och fått många besökare.
Den som vill anlägga en trädgård med dahlior finner sju olika drömrabatter med olika färgteman för vår och sommar och sensommar. Med hjälp av listor över lämpliga samplanteringsväxter ska man kunna få en blommande trädgård under lång tid. Variationerna i en samplantering är oändliga och läsaren kan botanisera både bland annueller och perenner, men också bland buskar och klätterväxter, allt i kombination med dahlior.
Boken avslutas med ett avsnitt om arrangemang med dahlior på vattenfat, i vas, i urnor tillsammans med allt man kan finna i naturen som grässtrån, ormbunksblad eller grönkål.
Har man aldrig odlat dahlior tidigare eller misslyckats med dahliaodling får man här goda råd om jord, bevattning, växtplats och mycket annat. De många praktiska råden tillsammans med en mängd färgsprakande foton inspirerar till egen odling.
Boken är en fristående och kompletterande uppföljare till Dahlia: 222 sorter, odling, skötsel och inspiration.
/Birgitta Modigh
Till toppen av sidan
Genom Floras riken
Torgny Nordin , Votum Förlag , 319 sidor
Torgny Nordin är författare, vetenskapsskribent och fotograf som har genomfört resor och skrivit böcker om bl.a. Arktis och Antarktis. I boken Genom Floras riken berättar Nordin om Göteborgs Botaniska Trädgård – Botaniska – från 1912, när stadsfullmäktige i Göteborg beslutade att anlägga en botanisk trädgård i Änggården, fram till nutid. Speciellt skriver han om botaniska expeditioner, naturligtvis i första hand de resor som Botaniska anordnat eller deltagit i, men han ger även en bakgrund där han verkligen börjar från början!
I bokens allra första mening berättas om att 1482 f.Kr. beordrade drottning Hatschepsut, som några år senare blev farao, att fem skepp skulle ge sig ut och samla levande rökelseträd av myrrasläktet Commiphora, en resa som skulle ta två år med resultatet att 31 träd grävdes upp och planterades vid Deir el-Bahri på västra Nilstranden. En del andra expeditioner tas också upp. Speciellt nämns svenska botaniker som t.ex. Peter Forsskål, Carl Peter Thunberg, Olof Swartz (den förste professor Bergianus), samt Erik Leonard Ekman. Den sistnämnde är inte så känd, men beskrev runt 2000 nya arter, främst från Hispaniola (Dominikanska republiken, Haiti) och Kuba.
I kapitel 2 skildras en nyligen genomförd expedition till Zagrosbergen i västra Iran 2022, en resa Nordin själv deltog i. Magnus Lidén och Stina Weststrand från Botaniska, samt Iraj Mehregan från universitetet i Teheran, letade efter dionysosvivor, släktet Dionysia, i karga och branta – ofta rejäla stup – fjäll som kan vara mer än 4000 meter höga. Syftet med resan var att Lidén och Mehregan skulle samla uppgifter för att slutföra monografin ”Dionysia (Primulaceae) the Cushion Primroses” som kom ut 2023. Kapitlet är förutom berättandet om strapatserna att hitta dionysosvivor, även en fin reseskildring, illustrerad av Nordins foton.
I kapitel 3 berättas mer om Botaniskas tillblivelse och tidiga historia. År 1916 startade arbetet med att anlägga Botaniska, och Carl Skottsberg blev den som kom att leda arbetet. Skottsberg blev 1919 trädgårdens prefekt, en roll han hade i nästan 30 år. Själva trädgården öppnade sina grindar 1923, för tidigt enligt Skottsberg då varken institutionsbyggnad, bibliotek, växthus eller herbarium fanns, men Göteborgs stad ville absolut fira sitt 300-årsjubileum detta år – även om det egentligen var 302 år!
Carl Skottsberg var dock ofta ute på expeditioner, bland annat till södra Sydamerika, Antarktis och Påskön, något som med hjälp av bevarade resedagböcker och tryckta skrifter berättas om i kapitel 4. Skottsberg var också konstnär och ett par akvareller är återgivna i boken. Fina tidsdokument är också de foton som återges och som tagits av expeditionsdeltagare. Det gör det lättare att leva sig in i berättelsen.
Boken fortsätter sedan med Botaniskas senare historia och expeditioner, mer eller mindre kronologiskt ordnade, med omnämnande av de prefekter, botanister och trädgårdsmästare som har verkat i trädgården och/eller deltagit i expeditionerna. För expeditionsredogörelserna har Nordin ibland inte haft mycket annat än tidningsartiklar eller liknande att gå efter, eftersom t.ex. Harry Smith och David Hummel (kapitel 5) inte förde dagböcker. För de mer sentida expeditionerna (kapitel 6 – 11) har dock Nordin i många fall intervjuat de inblandade och ofta fått tillgång till bildmaterial. De olika expeditionerna hade ofta långa och krångliga namn, och har då förkortats. Dessa förkortningar är ofta ganska intetsägande, men KGB och HeHeHe sticker förstås ut!
Syftet med Botaniskas expeditioner var från början oftast rent botaniskt – man utforskade floran i områden som var lite kända. Hortikulturella mål – att finna härdiga arter för t.ex. trädgårdsbruk – har blivit viktigare efter hand. I det sista kapitlet skriver Nordin om de hot vår natur står inför p.g.a. exploatering, klimatförändringar och överbefolkning. Många botaniska trädgårdar har därför börjat ändra sin verksamhet mot biologisk mångfald och bevarandebiologi, något som även gäller Botaniska. Nordin låter också flera nu anställda, eller med nära koppling, uttala sig om Botaniskas verksamhet, och de betonar vikten av att fortsätta med botaniska expeditioner för florans utforskning, bevarandebiologi och för den biologiska mångfalden.
Slutligen, detta är en mycket bra bok som jag varmt kan rekommendera! Torgny Nordin skriver bra och det är lätt att leva med i berättelsen. Det rika bildmaterialet, inte minst de historiska fotografierna, förhöjer läsningen avsevärt. Och då jag är fågelskådare, är det ett extra plus att Nordin ibland nämner fåglar i förbigående, t.ex. att en dvärgsångare Phylloscopus neglectus ”sjunger dock tröstande” när letandet efter dionysosvivor just vid det tillfället var fruktlöst!
/Lars Gunnar Reinhammar, Trädgårdsintendent, Bergianska trädgården
Till toppen av sidan
Pumpa. Mat, odling & mastodonter
Alva Herdevall och Anders Rydell , Natur & Kultur, 154 sidor
Pumpa är en välskriven och lättläst bok med många inspirerande och kreativa foton av Roland Persson. Författarna är självhushållare som odlar ett 60-tal olika sorter av pumpa i sin trädgård. De skriver om hur viktiga pumpasläktets (Cucurbita) frukter, blommor och frön är som basföda i många kulturer. Konkret och lättläst om pumpans historia, odling, skörd, hantering och lagring och framför allt får många användbara recept stort utrymme. Recept från bland annat Japan, Italien, Mexiko, Australien, Indien och USA. Pumpagröt, pumpabröd, friterade pumpablommor, pumpaöl, cabell dàngel, sallad, risotto och gnocchi med pumpa, recept som inspirerar då man tröttnat på att laga pumpasoppa och pumpapaj. Här finns recept som gör att man kan njuta av skörden under lång tid. Torkad som pumpakrydda, pumpapulver, picklad och mjölksyrad pumpa. Blommorna och fröna används också i matlagning. Riktigt eleganta rätter som smördegsbakad fikonbladspumpa eller honungsglacerad Hasselbackspumpa med rostade vindruvor vill man ju gärna prova. Här beskrivs hur olika namnsorter smakar och hur de kan användas i matlagning till vardags och fest. Frukterna har stor variation i form och färg, pumpa med en form som liknar en svan, en turban, en flaska eller en trombon, den ena namnsorten är mer exceptionell än den andra. Efter att ha läst etthundrafemtio sidor om pumpa är man fast – vilken fascinerande frukt. Här ska odlas mer pumpa!
/Eva Rönnblom
Till toppen av sidan
Trädgårdsromanser: Mina bästa stunder, sorter och recept
Hannu Sarenström , Norstedts, 231 sidor
I våras kom Hannu Sarenström som är en av våra mest inspirerande mat- och trädgårdsprofiler med en ny bok. Har man läst några av hans tidigare böcker så känner man igen hans sätt att förundras inför det odlade och dela med sig på ett inspirerande sätt av det till oss läsare.
Här får vi följa hans väg med både stora och små odlingsprojekt i trädgården på Langeland i Danmark, såväl i köksträdgården som i blomsterrabatterna.
Boken handlar om att lära sig att skapa en harmoni i trädgården och att hitta växter, både grönsaker och blommor, som kompletterar och balanserar varandra. Med det som grund ska vi sedan våga slänga in något oväntat som tillför det lilla extra. När man gör detta så uppstår som titeln refererar till ”trädgårdsromanser”.
Hannu delar generöst med sig av råd, tips och favoritsorter och givetvis får vi också med oss ett antal ljuvliga recept med odlandet i fokus.
/Åsa Taube
Till toppen av sidan
Trädgård närmare naturen
Nina Nordh , Bokförlaget Arena, 224 sidor
Arts and Crafts-rörelsen har sitt ursprung i en reaktion mot miljöförstöringen och förfulningen av de engelska industristäderna. Det var framför allt konstnärer och arkitekter som drevs av längtan efter det naturliga och oförstörda. William Robinson och andra förgrundsfigurer inom Arts and Crafts ville efterskapa naturen och det vilda i reaktion mot det rådande idealet med stela rabatter och formklippta växter.
Nina Nordh, författare och miljövetare med ett stort intresse för trädgård och natur utgår från Robinsons, The Wild Garden. Hon beskriver en Arts and Crafts-trädgård med att det ska vara en trädgård att njuta i där växterna kombineras med varandra när det gäller färg, form, kontraster och växtsäsong och de får sprida ut sig naturligt. Hantverket ska synas genom att hus och trädgård knyts samman. Robinsons idéer om vilda ängar är mycket aktuella i dag när många odlare försöker ersätta ansade gräsmattor med blomsterängar: ”Vem vill inte hellre se vajande gräs och oräkneligt med blommor? Tänk vilket bortkastat och löjligt arbete att klippa av topparna på blommor och gräs.” (The Wild Garden).
I Sverige fanns visionärer som Rudolf Abelin med Norrvikens trädgårdar, Hilda Munthe med Hildasholm, kronprinsessan Margareta med Sofiero, Blanche Dickson med Tjolöholm och många andra. En stor del av behållningen av boken är de många trädgårdar – äldre och nutida – som Nina Nordh har besökt och beskriver så lockande att man lätt inspireras till besök. Till hjälp finns en lista över trädgårdarna med besöksinformation.
Här finns också rikligt med inspiration och praktiska tips för den som vill odla i Arts and Crafts’ anda. Biologen Håkan Wallander beskriver hur man gör egen jord, trädgårdsdesignern Sara Bratt tipsar om ätliga växter och tåliga perenner, biologen Torbjörn Tyler berättar om nejlikor och nattfjärilar och ytterligare en biolog, Lina Herbertsson tipsar om blommor, bin och biologisk mångfald. Det till synes vilda och naturnära går som en röd tråd genom boken. Förutom alla fina foton och illustrationer är mängden av växtlistor och handfasta odlingsråd extra värdefulla.
/Birgitta Modigh
Till toppen av sidan
Anna skriver
