Kategori: Hem

Viol, sömntuta och andra lugnande örter.

Bokens allra första rader inleder författaren med: ”Återhämtning, bättre sömn, mer avslappning, förhöjd livsglädje och ökad motståndskraft mot stress kan örterna hjälpa dig med.” Råden i boken är inte tänkta för att behandla sjukdom utan avser istället att bevara hälsa och motverka stress. Inledningsvis beskrivs sedan hur örterna kan hjälpa, vilken karaktär och smak de kan ha och hur de kan samlas, odlas, torkas och förvaras.
Därefter följer den rätt omfattande beskrivningen av 30 st utvalda vilda eller odlade örter: Amerikansk frossört, Basilika, Brännässla, Citronmeliss, Fjällkvanne, Gråbo, Hagtorn, Havre, Helig basilika, Hjärtstilla, Humle, Humlesuga, Johannesört, Järnört, Kamomill, Kattmynta, Lavendel, Lind, Ljung, Läkepassionsblomma, Mejram, Mynta, Ros, Rosengeranium, Rosmarin, Röllika, Salvia, Sömntuta och Viol. Beskrivningarna omfattar bl. a. vilka egenskaper växterna har som medicinalväxter, vilka de aktiva substanserna är, hur beredningar görs och hur doseringen bör vara av t. ex. beredda tinkturer.
Information om växters medicinska verkan sträcker sig minst 4000 år tillbaka. Många exempel ges i boken, t. ex. rekommenderade Hildegard av Bingen (1098–1179) basilika med honung mot feber. Författaren refererar också till det mer moderna referensverket ”Herbal Medicine” av Fintelmann, Weiss & Kuchta, 2023, samt till “European Scientific Cooperative on Phytotherapy (ESCOP)”, (https://www.escop.com/) vilket borgar för att en uppdaterad kunskap och erfarenhet presenteras. Mycket beprövad erfarenhet finns således, som dock inte är jämförbar med de noggranna kliniska prövningar mm som ligger bakom myndighetsgodkända läkemedel som oftast består av en bestämd mängd av någon enskild substans till skillnad från örtprodukters mångfald av substanser i varierande koncentrationer.
Sammanfattningsvis är boken trevlig, kunskapsinnehållande och med fint foto och fina illustrationer även för den som inte söker läkeväxter utan bara har ett allmänt intresse för naturmedicin och örtmedicinsk kulturhistoria.
/Mats Robertsson
Till toppen av sidan

---

Distansodla – handbok för dig med trädgård där du inte bor

Jag sitter i mitt ärvda föräldrahem, en stuga i Hälsingland, och funderar på hur jag ska lyckas få kontroll över en alltför stor, alltför vildvuxen trädgård när jag bor i Stockholm större delen av året. Då föll i min hand boken Distansodla – handbok för dig med trädgård där du inte bor, av Ida Larsson. Detta låter som en hoppingivande och förhoppningsvis lärorik bok för just sådana som jag.
Ida Larsson utgår från sin egen distansträdgård på Gotland och hennes erfarenheter av hur man kan få logistiken att fungera, vilka växter som passar distansodlaren och annat matnyttigt att tänka på.
”Distansodlingsåret skiljer sig egentligen inte så mycket åt från den hemnära odlarens. Det blir dock viktigare att förbereda rätt sak i rätt tid, eftersom det finns ett begränsat antal tillfällen att utföra sysslorna. Mycket måste timas in.”
Den är något av en uppslagsbok, med praktisk kapitelindelning, som man kan gå tillbaka till för idéer och inspiration. Förutsättningarna skiljer sig visserligen en hel del åt mellan en tomt på Gotland och min egen trädgård i södra Norrland. Men hon har försökt att ge ett bredare perspektiv än bara sin egen erfarenhet och i vissa fall uppmärksammat skillnader mellan olika odlingszoner liksom det varierande avstånd till sin odling som man kan ha och som påverkar förutsättningarna. Hon formulerar tre typer av distansodlare – kolonilottägaren, de med stuga cirka en timme bort och de trädgårdsodlare som har sitt fritidshus längre bort och bara kan besöka några gånger per år.
Ett av de stora problem man kan möta som distansodlare är bevattningen. Hur ska den fungera optimalt så växterna överlever? En lösning är täckodling, något som fungerat för henne och som hon beskriver i ett kapitel. Bevattning får sedan ett eget kapitel, liksom den viktiga jorden med praktiska tips om kompostering. Hon ger också exempel på bra grödor för distansodling och några recept utifrån sin egen skörd. ”Ett första tips är att först och främst odla det du vet att du vill äta”, skriver hon.
Det är en väldigt behändig och lättillgänglig bok med en blandning av text och bilder och ibland små inrutade noteringar. Jag gillar formatet. Det är ingen coffee table-bok utan i flexiband, lagom för att packa med sig i packningen på tåget till landet. Men den passar också för kvällsläsning hemma i soffan i stan. Som distansodlare får man, istället för vardagströttheten som kan infinna sig när trädgården ligger direkt utanför dörren, tillgång till tid att njuta av planerandet av framtida projekt. Man kan faktiskt glädja sig åt sin trädgård hela året inser jag, om än inte alltid fysiskt närvarande.
Jag får klura på hur jag ska överföra hennes idéer till min egen situation. Vilka lösningar kan jag få att fungera hos mig? Det finns ju hyllmeter av böcker om odling av olika de slag. Denna bok är väl inte den som går på djupet vad gäller vare sig grödor, kompostering eller bevattning. Den har till exempel vare sig speciellt mycket om blommor eller kryddväxter, något som jag är intresserad av. Men den har sitt tydliga fokus och som ger en behövlig överblick för den det berör – hur man som distansodlare kan lösa sina specifika utmaningar.
Fortfarande har jag en bit kvar till färdiga land, jag är fortfarande i stadiet att rensa sly som hon beskriver som sina första år med trädgård. Hennes bok inger dock lite hopp och inspiration att inte ge upp drömmen om att få en distansträdgård att fungera. Jag kommer återkomma till den upprepade gånger känner jag och packa med mig den tillsammans med en påse vårlökar på höstlovets tågresa norrut.
/Anna Klint
Till toppen av sidan

---

Bergianska trädgården. Med rötterna i det historiska kulturlandskapet

Författaren Eva Selin med gedigen kunskap inom både kulturmiljö och botanik tar oss med på en resa i tid och rum med Bergianska trädgården i fokus. Med början långt innan Bergianska trädgården flyttade sin verksamhet från Vasastan till dagens plats vid Brunnsvikens strand.
Vi får veta mer om hur marken i Frescati har brukats långt innan Bergianska trädgården flyttades hit. Vi tas med från tiden då de högsta bergstopparna i området reste sig ur havet och bildade ett skärgårdslandskap, som senare nyttjades för fiske och jakt och långt senare följde en lång jordbruksperiod med olika huvudmän som kloster, kronan, men även flera olika privata aktörer. I trädgårdens äldsta byggnad kallad Bleket fanns en gång en verksamhet, där man blekte textilier med för den tiden mer moderna industrimetoder än traditionell solblekning. Verksamheten rönte dock ingen större framgång, så jordbruk visade sig mer funktionellt, med bra ängsmark för både bete och vallskörd.
Runt Brunnsviken fanns många kvaliteter och kung Gustav III hade storartade planer för hela området, som han tänkte realisera med hjälp av många pålitliga vänner, som skulle kunna hjälpa till att ytterligare utveckla och försköna området. Han lät bygga två spektakulära båtar kallade Galten och Delfinen, med tanken att kunna resa Brunnsviken runt för att besöka sina vänner. Planerna skrinlades tyvärr då han blev mördad innan han hunnit med att verkställa alla sina planer.
Kungens vattenkonster med många kanaler och öar i Haga trädgård förstördes senare då Brunnsvikens vattennivå sänktes 1,25 m, genom sprängningen vid Ålkistan för en förbättrad möjlighet till båttrafik via Värtan och en bättre vattenkvalitet.
Vi får även veta mer om hur Bergianska trädgårdens verksamhet under åren har utvecklats och förändrats med trädgårdsskola och handelsträdgård samt nedläggningar. Kul även att följa de olika områdenas utveckling och vilka som har befolkat husen i trädgården. Stora Gustafsborg byggdes som ett sommarnöje med stall, brygga samt ett lusthus högst upp på berget där Tornet numera står. Lusthuset flyttades till ett nytt högt läge med utsikt mot dagens Bergshamra, men det brann tyvärr ned. Numera så bedrivs det naturpedagogisk verksamhet för skolor i det tidigare sommarnöjet med utsikt över Brunnsvikens glittrande vatten.
Många intressanta kartor och fotografier ger oss en bild av hur det tidigare såg ut och hur utvecklingen har gått framåt i trädgården under de olika professorernas perioder. Samt hur verksamheten idag ser ut.
Även spännande att läsa om Evas kopplingar till Bergianska och området under olika perioder av hennes liv. Trevligt också att barndomens buskpion från Bergianska nu lever vidare på Gotland. En pion med härkomst från en kinesisk prinsträdgård i Choni, som då var ett litet Tibetanskt kungadöme.
Tack för intressant läsning och ett gediget arbete med att dokumentera platsens och trädgårdens utveckling.
/Ann Franzén
Till toppen av sidan

---

Tomatdagboken

Författarna, paret Helena och Andreas Norlén, presenterar sin bok så här: ”Vill du läsa en bok av en tomatexpert så har vi ett budskap: Sluta genast läsa den här boken, släng den, släng den! Vill du däremot ta del av ett par amatörodlares högst personliga tomatresa, då är det här en bok för dig.” Det här är en mycket träffande beskrivning av Tomatdagboken.
Många tomatnördar känner säkert igen sig i paret Norléns tomatresa som i likhet med många andra odlingsintresserade började under pandemin, då talmannen Andreas Norlén hade gott om tid. En rolig detalj i boken är listan över alla offentliga personer som han utsatte för ”tomat-tjat”. Största behållningen är beskrivningen av olika typer av plantor och frukter och inte minst en lång lista över de sorter som paret Norlén har odlat. Här finns personliga beskrivningar av tomaternas utseende, lagring, smak och odlingsråd.
Boken är upplagd som en dagbok månad för månad men följer inte en strikt kronologisk ordning utan här kan läsaren fördjupa sig i tomatens historia, recept och anekdoter från det offentliga livet. Många foton och illustrationer höjer läsvärdet. Det finns ett stort intresse för tomatodling – inte minst på sociala medier – där man kan få mängder av tips om sortval och odling. Sist i boken finns en aktuell lista över sociala medier, hemsidor m. m. Vill man läsa mer om tomatodlandets vedermödor är Tomatdagboken en uppfriskande och rolig fördjupning.
/Birgitta Modigh
Till toppen av sidan

---

Odla maten

Det här är en praktisk handbok med mottot: ”Det behöver inte vara svårt att odla, det handlar mest om att våga”. Författarna delar med sig av sina erfarenheter som odlare från sådd till mat på bordet. Hanna Hofman-Bang är utbildad trädgårdsmästare och har lång erfarenhet av att odla. Förutom odling på den egna gården Vackebol utanför Trosa tar hon uppdrag att rita och planera trädgårdar. Mimmi Staaf är inredare och har sedan några år odlingar på Lagnö Gård utanför Trosa.
Läsaren får följa trädgårdsarbetet från frösådden på våren med kallsådd, planering av odlingarna och utplantering av växterna till höstarbete och förberedelse för vintern. Utgångspunkten är odling för hushållet, d v s att odla det man tycker om att äta och att ta hand om skörden på ett hållbart sätt.
Teori och praktik blandas med resonemang om odlande i stort och de egna erfarenheterna. Avsnitten om kompost, växtföljd och gödsel är instruktiva för både nya odlare och den som är mer van. Här finns också avsnitt om ogräs, sniglar, sjukdomar och andra hot mot växterna. Boken avslutas med recept och beskrivning av hur man kan ta hand om och lagra skörden men också tankar om odling som beredskap och en uppmaning att stötta den inhemska matproduktionen.
Odla maten är en mycket inspirerande bok för den som vill se på trädgården som sitt skafferi under en hel säsong.
/Birgitta Modigh
Till toppen av sidan

---

Människan i växternas rike

Människan i växternas rike handlar om människans förhållande till och totala beroende av naturen i alla tider, på alla kontinenter och i alla kulturer. Vi har genom tiderna använt växterna i naturen eller som odlade, för att få virke, värme, mat, kläder men också som skydd, tröst, en läkande kraft, inspiration, för att finna lugn och som en källa till glädje. Växterna är ständigt närvarande i litteraturen, konsten i våra myter, fabler och de hjälper oss att uttrycka våra känslor, att ge en blomma kan betyda förlåt, jag älskar dig eller ett sista farväl. Naturen kan vara romantisk, magisk och ibland också skrämmande. Att vi inte kan förstå allt i naturen, gör den bara mer lockande och mystisk. En lättläst, rikt illustrerad och mycket vacker bok. Boken får mig att fundera över mitt eget förhållande till natur och växter och hur vi kan skydda växternas världsomspännande rike mot överexploatering. Människan i växternas rike är en fristående uppföljare till Växternas symbolik. Ulrika Flodin Furås är trädgårdsjournalist, författare och fotograf.
/ Eva Rönnblom
Till toppen av sidan

---

Rätt växt på rätt plats. Välja växter som trivs i din trädgård

En konkret och lärorik bok om att ta reda på vad växterna som du vill ha i din trädgård verkligen behöver för att trivas. Vad har just din trädgård för förutsättningar för att dina favoritväxter ska utvecklas optimalt och ge den prunkande trädgård som du drömmer om. Planera urvalet av växter utifrån de förutsättningar som din trädgård har t ex. skyddat läge, blåsigt, jordmån, torrt eller fuktigt, full sol, halvskugga, skugga, viktigt är också i vilken odlingszon trädgården ligger. På plantskolan, i växtbutiken väljer du sedan växter utifrån vad din trädgård har att erbjuda och du kommer att ha stora chanser att lyckas med det du odlar.
/Eva Rönnblom
Till toppen av sidan

---

Nya odlarens handbok

Nya odlarens handbok är en med bl a nya fotografier uppdaterad version av Odlarens handbok som gavs ut 2012. Då blev den utsedd till årets trädgårdsbok. André Strömqvist som sedan 2024 arbetar på Stiftelsen Kulturmiljövård samt som författare har tidigare också gett ut böckerna Trädgårdsmästarens Anteckningar 2016, Odlarliv på Kniva Trädgård 2018 och Handbok för en gammal trädgård, alla utgivna på Norstedts förlag.

Bokens upplägg utgår mer från material, förutsättningar och metoder än från t. ex. växtslag och trädgårdstyp. Bokens kapitel: Kompost och gödsel, Jord, Platsen, Föröka, Plantera, Beskära, Problem, En trädgård för många, Året runt och Redskap är således tillämpliga för alla typer av växter, blommor, grönsaker, prydnadsväxter, fruktträd m fl. Undantaget är bara kapitlet Köksträdgården. Författarens tanke är att blommor, grönsaker, frukt, träd och buskar alla är växter som vi odlar och vårdar för att de skall utvecklas på önskvärt sätt och att exempelvis metoderna för förökning kan vara desamma för prydnadsväxter och köksträdgårdsväxter. Detta kan exemplifieras av att krusbär och rododendron båda enkelt förökas med avläggare.

I förordet förundras också författaren över att: ”det moderna odlingssättet som involverar kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel beskrivs som konventionell odling, medan odling i samarbete med naturen, som den utvecklats sedan vi människor blev bofasta, beskrivs som alternativt, ekologiskt eller hållbart”.

Boken är en kunskaps- och erfarenhetstung trädgårdsbibel som lär ut grunderna för odling, lösningar på problem som kan dyka upp med mera, d.v.s. väsentligen allt man behöver veta för att bli en framgångsrik odlare i samarbete med naturen och utan kemiska bekämpningsmedel eller konstgödsel. Till exempel ges artspecifika råd kring förökning där också svårighetsgraden som anges kan vägleda om ”förökning” skall ske i egen regi eller via köp hos handelsträdgård. Ett annat exempel är att de ca 30 sidorna om metoder och tidpunkter för beskärning av träd, buskar och klätterväxter lär ut vad som behövs på både en generell och en artspecifik nivå.

Sammanfattningsvis rekommenderas denna utmärkta bok till den som behöver en modern grundbok i trädgårdsodling.  Boken kommer säkert att vara aktuell till dess en eventuell ytterligare uppdatering kommer om ett decennium eller så.

/Mats Robertsson

Till toppen av sidan

---

Kvinnliga trädgårdsarkitekter i Sverige.

Författaren, Catharina Nolin, har tagit sig an ett hittills oplöjt forskningsfält, att beskriva de första ganska anonyma kvinnliga landskapsarkitekternas historia. Under första halvan av 1900-talet fanns det bara ett fåtal kvinnor inom området och i dag är det ett kvinnodominerat verksamhetsfält. Nolin fokuserar på de yrkesverksamma kvinnorna som grupp: Social och ekonomisk bakgrund, utbildning och etablering av verksamheten.

Eftersom kvinnorna i branschen inte värderades lika högt som sina manliga kolleger är det svårt att få fram bra källmaterial. Författaren har letat i privata arkiv, i tidningsklipp, telefonkataloger, matriklar och många skiftande källor. Boken illustreras av foton från privata och offentliga arkiv i Sverige och utlandet, ett stort antal ritningar och skisser. Ofta omnämns inte de kvinnliga trädgårdsarkitekterna i de många projekt de arbetade med. Som anställda på ett kontor spelade de ibland en undanskymd roll och fick arbeta med mindre prestigefyllda projekt som bostadsområden och parker.

En huvudfråga i boken är professionaliseringen av yrket. De första kvinnliga trädgårdsarkitekterna kunde få trädgårdspraktik i Sverige, men skulle de gå vidare fanns det bara utbildning utomlands, främst i Danmark, Tyskland och England. Men det innebar att de fick inspiration och kontakter utomlands. Ester Claesson var en av föregångarna. Hon utbildade sig i Danmark, Österrike och Tyskland i början av 1900-talet. I Tyskland arbetade hon med den tidens främsta trädgårdsarkitekter och inspirerades av framstående kvinnliga arkitekter och formgivare. Tillbaka i Sverige presenterades hon som landets första kvinnliga trädgårdsarkitekt och var en av de första som startade eget kontor med prestigefyllda uppdrag som tävlingen om Skogskyrkogården och utvidgning av Solna kyrkogård.

Många trädgårdsarkitekter hade främst uppdrag med privata trädgårdar åt den tidens förmögna personer, men under 1900-talets första hälft blev det vanligare med offentliga uppdrag som gestaltning av nya bostadsområden, sjukhusparker, folkparker, lekplatser och vägar. Ulla Bodorff startade tidigt eget kontor och fick många offentliga uppdrag. Hon arbetade snarare med gestaltning av landskapet än att fylla det med blommor, som hon uttryckte det. Med henne förändrades trädgårdsarkitektens roll mot landskapsplanering och yrkestiteln landskapsarkitekt började användas. Områden som hon skapade var bland andra Reimersholme och Riksby i Stockholm, Fröslunda i Eskilstuna och Stora Vika i Nynäshamn.

En annan arkitekt som i likhet med Ulla Bodorff satte sin prägel på ett stort antal nya bostadsområden var Sylvia Gibson. Efter en tid på arkitektkontoret Hermelin och Wedborn startade hon eget kontor i Göteborg där hon bland annat arbetade med storskalig landskapsplanering. Hon engagerade sig i miljövård och utsläpp från industrin – alltså långt ifrån den traditionella bilden av en person som ägnar sig åt planering av trädgårdar.

Flera av det tidiga 1900-talets kvinnliga trädgårdsarkitekter var anställda på Sven A. Hermelins kontor som grundades 1926. Inger Wedborn arbetade där i omgångar och blev så småningom delägare under namnet Hermelin & Wedborn Trädgårdsarkitekter. Kontoret låg fr o m 1942 i en tvåvåningsvilla på Uggleviksgatan på Östermalm i Stockholm där också familjen Hermelin bodde. Jag har egna minnen från ”kontoret” hos min morbror Sven. Där arbetade också Sven Hermelins brorsdotter trädgårdsarkitekten Inga Hermelin Jungstedt. Det var mycket familjärt. De anställda kom och gick i familjens bostadsdel, åt och fikade och diskuterade projekt. Inger Wedborn var kontorschef fram till sin bortgång 1969. Hon var liksom Sylvia Gibson utbildad i England men också i Tyskland där hon bland annat arbetade med landskapsvård vid planering av motorvägar. Hos Hermelin & Wedborn arbetade hon med prestigefyllda projekt som Marabouparken och kvarteret Cepheus i Gamla Stan. Några av hennes egna projekt är parken vid Torsvik och Mölna radhusby, båda på Lidingö.

Ett sätt att få legitimitet för yrket var att delta i den offentliga debatten. Många var verksamma som författare och föreläsare. Man skrev också artiklar i trädgårdstidskrifter och i dagspress, ofta med internationella utblickar. Ett annat sätt var kunskapsöverföring i form av kurser och föredrag. Ester Claesson och Sylvia Gibson verkade båda som lärare vid högre utbildningar.

Andra kvinnor som porträtteras i boken är Ruth Brandberg, Selma Lagerlöfs trädgårdsmästare som drev handelsträdgård och hade eget kontor, Ulla Molin, bland annat chefredaktör för Hem i Sverige, Prinsessan Margareta med trädgården på Sofiero och Emma Lundberg som främst verkade som författare. De kvinnor som ingår i boken har som gemensam nämnare att de har utbildats för yrket och varit professionellt verksamma men ändå relativt okända. Författaren tar upp många olika aspekter av hur en mansdominerad yrkesgrupp öppnas upp för kvinnor, allt från praktik till utbildning och utformning av yrkesrollen. Det är ett pionjärarbete med utblickar över en tid med stora samhällsförändringar som också påverkade yrkesrollen.

/Birgitta ModighTill toppen av sidan

---

Anna Lindhagen. Pionjär och politiker i det tidiga 1900-talets Stockholm

Konstvetaren och tidigare byggnadsantikvarien vid Stockholms stadsmuseum har gett ut en biografi om sin släkting Anna Lindhagen. Det är första gången det skrivs en mer omfattande biografi om den mångsidiga Anna Lindhagen. Författaren anger att ett skäl till detta kan vara att Anna Lindhagen hade så många olika intresseområden: de fattigas villkor, särskilt barns och ensamstående mödrars villkor, miljöfrågor, kvinnors rösträtt, stadsplanering och kolonirörelsen. Material till boken har främst hämtats från Stockholms stadsarkiv och privata brev i Kungl. Biblioteket.

Boken berör många olika frågor som var aktuella vid början av 1900-talet, men för den som är intresserad av stadsmiljö och odling är de två avsnitten om kolonirörelsen och Stockholms skönhetsråd mest läsvärda. Inspirerad av den danska kolonirörelsen bidrog Anna Lindhagen till att det blev en folkrörelse också i Sverige. Hon lyckades också få till ett antal nya koloniområden i Stockholm. Genom Föreningen Koloniträdgårdar i Stockholm finansierades etableringen av nya områden. Man gav odlingsråd och tog t o m fram typritningar för kolonistugor.

Som socialdemokratisk politiker i Stockholms stadsfullmäktige och senare som initiativtagare och ledamot i Stockholms skönhetsråd verkade Lindhagen för en bättre stadsmiljö med ”parker, esplanader, träd och blommor”. Lindhagen som vuxit upp på Södermalm värnade särskilt om bebyggelsen där. Tack vare henne kunde det fattiga Söder bevara men också rusta upp sina trädgårdar och äldre bebyggelse.

De senare avsnitten i boken rör i huvudsak Anna Lindhagen som person, hennes vänskap med Ellen Key, hennes sista år och eftermäle.

/Birgitta Modigh

Till toppen av sidan

---

Älskade knöl. Odling, sorter och mina bästa potatisrecept

Hannu Sarenström, mat- och trädgårdsinspiratör, har tagit sig an den älskade potatisknölen. Undertiteln ”Odling, sorter och mina potatisrecept” säger det mesta om vad boken innehåller.

För Sarenström är matbutikernas skrala utbud av potatis, där inte ens sortnamnet är angivet, ett skäl till att själv odla potatis. Nybörjaren kan få goda råd om odling och sortval men också om förvaring och tillagning. Att koka potatis anser sig nog de flesta klara, men ska man få en riktigt god kokt potatis så finns här bra råd att ta till sig. Recepten lockar både till nya läckra potatisrätter som patatas bravas och till klassiker som rårakor på Leif Mannerströms vis.

Hannu Sarenström är bosatt i Danmark och det innebär att en del av de sorter han nämner inte finns att få tag på i Sverige, men förteckningen över sorter har stor bredd och chansen att hitta en favoritsort är ändå stor bland alla de 90 sorter som presenteras. Han delar in sorterna efter tidiga och medeltidiga, sommarsorter och sensommar- och höstsorter med personliga kommentarer om odlingsegenskaper och smak.

Sarenströms ambition är att ta potatisodling till en ny nivå och det lyckas han med!

/Birgitta Modigh

Till toppen av sidan

---

I odödliga odlares sällskap

Ni som läser tidningen Allt om Trädgård har stött på Elin Unnes alltid lika spännande krönikor på sista uppslaget. Hon är en musik- och trädgårdsjournalist och detta är hennes fjärde bok.
I denna stöter vi på flera av de intressanta och inbördes mycket olika odlare som hon skrivit om i sina krönikor. Svenska, utländska, nu levande eller döda trädgårdsmästare,
40 av världens bästa och mest visionära odlare och trädgårdsmästare i Elins ögon.

Boken innehåller fem kapitel som alla avslutas med boktips för den som vill läsa mer om de omskrivna personerna.

Exempel på kapitel är “Plantskolan i Sissinghurt” där Elin beskriver hur hon råkade upptäcka Vita Ssackville-Wests bok “ The Illustrated Garden Book” i vilken hon fann sin nya odlingsidol.
I slutet på varje kapitel finns tips eller t o m recept. Här får vi råd om hur vi kan “sno stilen” och
i vår egen trädgård skapa arkitektoniska rum och vilka växter Vita använde för att bygga upp dessa rum till någonting alldeles extra.

Ett annat kapitel, “Odödlig design”, träffar vi på bland andra Karin Larsson, “stilikonen på Sundborn”, som odlade i upphöjda bäddar. Handfasta råd hur man bygger en sådan hittar du där. Eller varför inte Christopher Lloyd på godset Great Dixter i England som skapade magiska trädgårdar och även odlade sin köksträdgård. Han var skicklig i köket också och om du törs prova så finns här ett recept på hans mispelgelé. Inte helt enkel att få till vad jag förstår.

“Freeks and geeks” handlar om lite knäppa påhittiga odlare. T ex August Strindberg som fann sitt odlingsparadis på Kymmendö. Här följer en noggrann beskrivning av hur August ympade äppelträd.

Hildegard av Bingen, en nunna som levde på 1100-talet, beskrivs här som. “Universalgeniet som älskade dinkel”. Hon var mäktig och inflytelserik på sin tid men Elin tar fasta på hennes örtmedicinska kunskaper. Receptet på hennes berömda hjärtvin finns här och det är riktigt gott vet jag, som fick smaka det på en kurs för länge sen.

Boken är snygg och lockande. Den känns väldigt modern. Konstnärliga foton. Texter om mycket intressanta personligheter varvas med handfasta tips och råd som känns helt möjliga att ta till sig.

En bok jag helt klart kan rekommendera!

/Gertrud Nerpin
Till toppen av sidan

---

Dahlia: drömrabatter, färgkomposition och arrangemang

Från den första dahlian som skickades från Mexiko till Spanien på 1700-talet har det i dag blivit ca 60 000 namngivna sorter registrerade hos Royal Horticultural Society. En anledning till variationsrikedomen är att de är lätta ett korsa. En annan är att de är förhållandevis lätta att odla. Ulrika Grönlund, skribent och fotograf lär ut knep om förodling, gödning, vattning och skötsel.

Tillsammans med sin sambo driver hon den populära Dahliafarmen på Österlen. Resan från lerig åker till blomsteroas var inte lätt men med hårt arbete och optimism lyckades de på kort tid anlägga en dahliaträdgård som nu har funnits i tre säsonger och fått många besökare.

Den som vill anlägga en trädgård med dahlior finner sju olika drömrabatter med olika färgteman för vår och sommar och sensommar. Med hjälp av listor över lämpliga samplanteringsväxter ska man kunna få en blommande trädgård under lång tid. Variationerna i en samplantering är oändliga och läsaren kan botanisera både bland annueller och perenner, men också bland buskar och klätterväxter, allt i kombination med dahlior.

Boken avslutas med ett avsnitt om arrangemang med dahlior på vattenfat, i vas, i urnor tillsammans med allt man kan finna i naturen som grässtrån, ormbunksblad eller grönkål.

Har man aldrig odlat dahlior tidigare eller misslyckats med dahliaodling får man här goda råd om jord, bevattning, växtplats och mycket annat. De många praktiska råden tillsammans med en mängd färgsprakande foton inspirerar till egen odling.

Boken är en fristående och kompletterande uppföljare till Dahlia: 222 sorter, odling, skötsel och inspiration.

/Birgitta Modigh
Till toppen av sidan

---

Genom Floras riken

Torgny Nordin är författare, vetenskapsskribent och fotograf som har genomfört resor och skrivit böcker om bl.a. Arktis och Antarktis. I boken Genom Floras riken berättar Nordin om Göteborgs Botaniska Trädgård – Botaniska – från 1912, när stadsfullmäktige i Göteborg beslutade att anlägga en botanisk trädgård i Änggården, fram till nutid. Speciellt skriver han om botaniska expeditioner, naturligtvis i första hand de resor som Botaniska anordnat eller deltagit i, men han ger även en bakgrund där han verkligen börjar från början!

I bokens allra första mening berättas om att 1482 f.Kr. beordrade drottning Hatschepsut, som några år senare blev farao, att fem skepp skulle ge sig ut och samla levande rökelseträd av myrrasläktet Commiphora, en resa som skulle ta två år med resultatet att 31 träd grävdes upp och planterades vid Deir el-Bahri på västra Nilstranden. En del andra expeditioner tas också upp. Speciellt nämns svenska botaniker som t.ex. Peter Forsskål, Carl Peter Thunberg, Olof Swartz (den förste professor Bergianus), samt Erik Leonard Ekman. Den sistnämnde är inte så känd, men beskrev runt 2000 nya arter, främst från Hispaniola (Dominikanska republiken, Haiti) och Kuba.

I kapitel 2 skildras en nyligen genomförd expedition till Zagrosbergen i västra Iran 2022, en resa Nordin själv deltog i. Magnus Lidén och Stina Weststrand från Botaniska, samt Iraj Mehregan från universitetet i Teheran, letade efter dionysosvivor, släktet Dionysia, i karga och branta – ofta rejäla stup – fjäll som kan vara mer än 4000 meter höga. Syftet med resan var att Lidén och Mehregan skulle samla uppgifter för att slutföra monografin ”Dionysia (Primulaceae) the Cushion Primroses” som kom ut 2023. Kapitlet är förutom berättandet om strapatserna att hitta dionysosvivor, även en fin reseskildring, illustrerad av Nordins foton.

I kapitel 3 berättas mer om Botaniskas tillblivelse och tidiga historia. År 1916 startade arbetet med att anlägga Botaniska, och Carl Skottsberg blev den som kom att leda arbetet. Skottsberg blev 1919 trädgårdens prefekt, en roll han hade i nästan 30 år. Själva trädgården öppnade sina grindar 1923, för tidigt enligt Skottsberg då varken institutionsbyggnad, bibliotek, växthus eller herbarium fanns, men Göteborgs stad ville absolut fira sitt 300-årsjubileum detta år – även om det egentligen var 302 år!

Carl Skottsberg var dock ofta ute på expeditioner, bland annat till södra Sydamerika, Antarktis och Påskön, något som med hjälp av bevarade resedagböcker och tryckta skrifter berättas om i kapitel 4. Skottsberg var också konstnär och ett par akvareller är återgivna i boken. Fina tidsdokument är också de foton som återges och som tagits av expeditionsdeltagare. Det gör det lättare att leva sig in i berättelsen.

Boken fortsätter sedan med Botaniskas senare historia och expeditioner, mer eller mindre kronologiskt ordnade, med omnämnande av de prefekter, botanister och trädgårdsmästare som har verkat i trädgården och/eller deltagit i expeditionerna. För expeditionsredogörelserna har Nordin ibland inte haft mycket annat än tidningsartiklar eller liknande att gå efter, eftersom t.ex. Harry Smith och David Hummel (kapitel 5) inte förde dagböcker. För de mer sentida expeditionerna (kapitel 6 – 11) har dock Nordin i många fall intervjuat de inblandade och ofta fått tillgång till bildmaterial. De olika expeditionerna hade ofta långa och krångliga namn, och har då förkortats. Dessa förkortningar är ofta ganska intetsägande, men KGB och HeHeHe sticker förstås ut!

Syftet med Botaniskas expeditioner var från början oftast rent botaniskt – man utforskade floran i områden som var lite kända. Hortikulturella mål – att finna härdiga arter för t.ex. trädgårdsbruk – har blivit viktigare efter hand. I det sista kapitlet skriver Nordin om de hot vår natur står inför p.g.a. exploatering, klimatförändringar och överbefolkning. Många botaniska trädgårdar har därför börjat ändra sin verksamhet mot biologisk mångfald och bevarandebiologi, något som även gäller Botaniska. Nordin låter också flera nu anställda, eller med nära koppling, uttala sig om Botaniskas verksamhet, och de betonar vikten av att fortsätta med botaniska expeditioner för florans utforskning, bevarandebiologi och för den biologiska mångfalden.

Slutligen, detta är en mycket bra bok som jag varmt kan rekommendera! Torgny Nordin skriver bra och det är lätt att leva med i berättelsen. Det rika bildmaterialet, inte minst de historiska fotografierna, förhöjer läsningen avsevärt. Och då jag är fågelskådare, är det ett extra plus att Nordin ibland nämner fåglar i förbigående, t.ex. att en dvärgsångare Phylloscopus neglectus ”sjunger dock tröstande” när letandet efter dionysosvivor just vid det tillfället var fruktlöst!

/Lars Gunnar Reinhammar,  Trädgårdsintendent, Bergianska trädgården

Till toppen av sidan

---

Pumpa. Mat, odling & mastodonter

Pumpa är en välskriven och lättläst bok med många inspirerande och kreativa foton av Roland Persson. Författarna är självhushållare som odlar ett 60-tal olika sorter av pumpa i sin trädgård. De skriver om hur viktiga pumpasläktets (Cucurbita) frukter, blommor och frön är som basföda i många kulturer. Konkret och lättläst om pumpans historia, odling, skörd, hantering och lagring och framför allt får många användbara recept stort utrymme. Recept från bland annat Japan, Italien, Mexiko, Australien, Indien och USA. Pumpagröt, pumpabröd, friterade pumpablommor, pumpaöl, cabell dàngel, sallad, risotto och gnocchi med pumpa, recept som inspirerar då man tröttnat på att laga pumpasoppa och pumpapaj. Här finns recept som gör att man kan njuta av skörden under lång tid. Torkad som pumpakrydda, pumpapulver, picklad och mjölksyrad pumpa. Blommorna och fröna används också i matlagning. Riktigt eleganta rätter som smördegsbakad fikonbladspumpa eller honungsglacerad Hasselbackspumpa med rostade vindruvor vill man ju gärna prova. Här beskrivs hur olika namnsorter smakar och hur de kan användas i matlagning till vardags och fest. Frukterna har stor variation i form och färg, pumpa med en form som liknar en svan, en turban, en flaska eller en trombon, den ena namnsorten är mer exceptionell än den andra. Efter att ha läst etthundrafemtio sidor om pumpa är man fast – vilken fascinerande frukt. Här ska odlas mer pumpa!

/Eva Rönnblom
Till toppen av sidan

---

Trädgårdsromanser: Mina bästa stunder, sorter och recept

I våras kom Hannu Sarenström som är en av våra mest inspirerande mat- och trädgårdsprofiler med en ny bok. Har man läst några av hans tidigare böcker så känner man igen hans sätt att förundras inför det odlade och dela med sig på ett inspirerande sätt av det till oss läsare.

Här får vi följa hans väg med både stora och små odlingsprojekt i trädgården på Langeland i Danmark, såväl i köksträdgården som i blomsterrabatterna.

Boken handlar om att lära sig att skapa en harmoni i trädgården och att hitta växter, både grönsaker och blommor, som kompletterar och balanserar varandra. Med det som grund ska vi sedan våga slänga in något oväntat som tillför det lilla extra. När man gör detta så uppstår som titeln refererar till ”trädgårdsromanser”.

Hannu delar generöst med sig av råd, tips och favoritsorter och givetvis får vi också med oss ett antal ljuvliga recept med odlandet i fokus.

/Åsa Taube
Till toppen av sidan

---

Trädgård närmare naturen

Arts and Crafts-rörelsen har sitt ursprung i en reaktion mot miljöförstöringen och förfulningen av de engelska industristäderna. Det var framför allt konstnärer och arkitekter som drevs av längtan efter det naturliga och oförstörda. William Robinson och andra förgrundsfigurer inom Arts and Crafts ville efterskapa naturen och det vilda i reaktion mot det rådande idealet med stela rabatter och formklippta växter.

Nina Nordh, författare och miljövetare med ett stort intresse för trädgård och natur utgår från Robinsons, The Wild Garden. Hon beskriver en Arts and Crafts-trädgård med att det ska vara en trädgård att njuta i där växterna kombineras med varandra när det gäller färg, form, kontraster och växtsäsong och de får sprida ut sig naturligt. Hantverket ska synas genom att hus och trädgård knyts samman. Robinsons idéer om vilda ängar är mycket aktuella i dag när många odlare försöker ersätta ansade gräsmattor med blomsterängar: ”Vem vill inte hellre se vajande gräs och oräkneligt med blommor? Tänk vilket bortkastat och löjligt arbete att klippa av topparna på blommor och gräs.” (The Wild Garden).

I Sverige fanns visionärer som Rudolf Abelin med Norrvikens trädgårdar, Hilda Munthe med Hildasholm, kronprinsessan Margareta med Sofiero, Blanche Dickson med Tjolöholm och många andra. En stor del av behållningen av boken är de många trädgårdar – äldre och nutida – som Nina Nordh har besökt och beskriver så lockande att man lätt inspireras till besök. Till hjälp finns en lista över trädgårdarna med besöksinformation.

Här finns också rikligt med inspiration och praktiska tips för den som vill odla i Arts and Crafts’ anda. Biologen Håkan Wallander beskriver hur man gör egen jord, trädgårdsdesignern Sara Bratt tipsar om ätliga växter och tåliga perenner, biologen Torbjörn Tyler berättar om nejlikor och nattfjärilar och ytterligare en biolog, Lina Herbertsson tipsar om blommor, bin och biologisk mångfald. Det till synes vilda och naturnära går som en röd tråd genom boken. Förutom alla fina foton och illustrationer är mängden av växtlistor och handfasta odlingsråd extra värdefulla.

/Birgitta Modigh
Till toppen av sidan

---

Vildare rosor

Marika Delin är trädgårdsdesigner och har tidigare gett ut boken Min skogsträdgård: silande ljus och vandrande skugga. Hon lyfter fram vildrosor och närbesläktade hybrider som är friska, härdiga och lättodlade. Författaren utgår från sina egna erfarenheter som designer och odlare och delar in rosorna i fyra grupper efter färg: vita, gula, rosa och röda. I följande avsnitt kan man hitta klättrande rosor, stora vildrosor och marktäckare och sist finns en förteckning över roskompanjoner – ”lågmälda” perenner som inte förtar intresset från rosorna. Allt detta underlättar för läsare som inspireras av boken att odla vildare rosor. Presentationerna inleds oftast av en personlig reflektion som följs av en historik och beskrivning av växtsätt, blad, blommor, taggar, doft, härdighet och blomning.

Vildrosorna älskas av pollinatörer och håller rådjuren borta med sina taggar. Deras blomning kommer i regel före de förädlade sorterna och gynnar därför försommarens pollinatörer. Exempel på sorter med tidig blomning är kinesisk gulros, gullvivsros och vingros. På sensommaren blommar vresrosorna om samtidigt med sina stora, röda nypon.

Finlands vita ros är välkänd och finns i många trädgårdar, men vem kan motstå spännande hybrider som Carins Rosa Kind, Hällestorp eller Smålands Granat?
De är sorter som man fann i POM:s rosinventering Rosuppropet. Av dessa finns 274 sorter beskrivna i Rosarvet i Nationella genbanken som gavs ut 2021. En del av dessa rosor finns att köpa under varumärket Grönt kulturarv. Carins Rosa Kind hittades vid POM:s inventering på Liljeberget på Utö och anspelar eventuellt på kärleken mellan Carin Waern Frisell och Ester Blenda Nordström som under 1900-talets första hälft tillbringade mycket tid på Utö. Smålands Granat fann författaren i rosariet i Jönköping och attraherades av de stora, svartglänsande nyponen som samsades med vita blommor. Smålands Granat tillhör Spinosissima-gruppen. Hällestorp som också tillhör Spinosissima-gruppen är en mycket härdig, tvåfärgad liten rosa ros som finns att köpa under etiketten Grönt kulturarv.

För odlaren finns det praktiska råd om sjukdomar, plantering och beskärning. Recept på nyponsoppa, picklade nypon och ”nyponläder” – torkat nypongodis – avslutar boken.

Vildare rosor är en välskriven och inspirerande bok som fyller en lucka i litteraturen om rosor. Bokens layout är tilltalande – enda nackdelen är att några sidor har så mörk färg att de är svårlästa. De vackra och instruktiva fotona är tagna av fotografen Karin Björkquist.

/Birgitta Modigh
Till toppen av sidan

---

Ogräsbibel. En mångfaldspredikan

”Älska ogräs” uppmanar gruppen bakom Pollinera Sverige. När man som odlare har hatat ogräs i många år är det inte helt lätt att börja älska dem, men om man vill att insekterna ska leva och göra sitt arbete att pollinera växterna då är det kanske dags att tänka om.

Lisen Sundgren, herbalist och ”ogräsälskare” och fotografen Lena Granefelt inspirerar läsarna att både beundra och äta ogräset. Mellan växtbeskrivningarna finns fina bilder och läckra recept för matlagning. Späda kirskålsblad kan man äta i sallad, när den vuxit till sig är stammarna goda att pickla. Att man kan äta maskrosens olika delar är väl känt men det är kanske mindre känt att de innehåller massor med vitamin A och mineraler. Det är nästintill omöjligt att rensa bort knölklockor från odlingarna eftersom de har ett vittförgrenat rotsystem. Ett tips är att gräva upp rötterna tidigt på våren och laga till dem som svartrot. Vad sägs om ugnsstekta knölkocksrötter tillsammans med morötter och lök som serveras med smörslungad kirskål?

Att vi ska börja äta ogräs är inte det viktigaste budskapet utan tanken är att gynna de pollinerande insekterna. Listan över ogräs som älskas av pollinatörer är lång: baldersbrå, brännässla, cikoria, fibblor… Många ogräs är nektarkällor för dagfjärilar, pollinerande bin och humlor. Ogräsen kan också locka till sig skadedjurens fiender som nyckelpigor.

Syftet med Pollinera Sverige är att sprida kunskap om biologisk mångfald och pollinering. Under den årliga Pollineringsveckan i maj arrangerar miljöorganisationer, bönder, biodlare, föreningar och många andra en rad aktiviteter för att öka den biologiska mångfalden. Organisationen delar ut pris till Årets Pollinatör, driver en podd och ger ut olika slags kunskapsmaterial, där Ogräsbibeln är en del.

/Birgitta Modigh

Till toppen av sidan

---

Svensk trädgårdshistoria – 1800- och 1900-

Den här boken är nödvändig för alla oss som arbetar med trädgård, för alla som har en trädgård och för dem som är trädgårdshistoriskt intresserade.
I den här delen behandlas den mest intressanta tiden i Sveriges trädgårdshistoria. Nämligen den vi fortfarande ser tecknen på, den vi minns och den vi är en del av. Lustparken där människor promenerar, har picknick i och umgås kring. Vinterträdgårdar och trädgårdscaféer. De botaniska trädgårdarna.
Växter är tidsmarkörer men de är också statusmarkörer. Villaträdgården eller fönstret med krukväxter var ingen självklarhet ens för 100 år sen. Det krävdes handelsträdgårdar och plantskolor för det, och innan dess växtjägare och trädgårdsskolor som utbildade trädgårdsmästare och landskapsarkitekter.
Offentliga parker och grönområden av det slag vi ser och lever i idag behandlas också. Jag kan bara tacksamt ta emot all kunskap som serveras i det här praktverket som går att använda både som uppslagsverk och härlig blädderbok.

/Marina Rydberg, trädgårdsmästare
Till toppen av sidan

---

Trädgårdsmästarens orangeri

Författaren Maria Löfgren, trädgårdsmästare och trädgårdshistoriker, visar fram en spännande bild av orangeriernas bortglömda historia. Med sin bakgrund som hortonom och trädgårdsmästare har hon plöjt igenom svenska trädgårdshandböcker från 1600-talet och framåt och frågat sig: Hur visste forna tiders trädgårdsmästare hur de skulle sköta de främmande och dyrbara citrusträden?

I dag med överflödet av apelsiner och citroner i mataffären glömmer vi lätt bort att det är exotiska växter som importerades från fjärran länder. Under romartiden kom de från Egypten, Kina och Indien och där byggde man upp enkla skydd för att de skulle klara sig. I Sverige hade Erik XIV stora planer på att anlägga ett hus för pomeranser och vindruvor i Kungsträdgården men det är osäkert om de genomfördes. Med drottning Kristina som tog hit den franske trädgårdsmästaren André Mollet kunde drömmen om exotiska frukter i den kungliga trädgården förverkligas. Där odlades apelsiner, citroner, granatäpplen, myrten och mycket annat i ett uppvärmt pomeranshus. Från hovet spreds sedan intresset för att odla exotiska växter till landets slott och herresäten. Föregångare var Olof Rudbeck d ä som konstruerade ett pomeranshus i Uppsala som blev förebild för liknande hus vid Ulriksdal, Karlberg och Venngarn. Men det var inte bara de kungliga slotten som ståtade med orangerier utan också stora herrgårdar som Lagmansö, Fånöö och Lövstabruk.

Med Linné ökade intresset för exotiska växter och 1743 stod orangeriet i Linnéträdgården i Uppsala färdigt. Det innehöll inte bara ett enda rum utan olika växtzoner med olika klimat, något som var nytt för Sverige. Efterhand utvecklades teknik och kunnande – glas och värmesystem förbättrades. Men för att lustgårdarna ska blomstra måste det till en trädgårdsmästare med stor kunskap och erfarenhet. Kunskaper och idéer fick man vid resor på kontinenten eller också kallade man in trädgårdskunniga främst från Frankrike, Holland och Tyskland. När Bergianska trädgårdsskolan startade 1791 utbildades också svenska trädgårdsmästare.

Så småningom suddades gränsen mellan orangeri och växthus ut. Det var inte bara exotiska frukter som fick plats i orangerierna utan också ovanliga perenner som drevs till blomning, som exempelvis den berömda agaven på Noors slott som var den första som blommade i Sverige. Den fria sjöfarten i början av 1800-talet gjorde att citrusfrukterna blev billigare, samtidigt som tillgången till importerade växter från fjärran länder ökade. Orangerierna fick ge plats åt utplanteringsväxter och man byggde stora växthus som exempelvis Palmhuset vid Göteborgs Trädgårdsförening. I början av 1900-talet var i stort sett citruskulturen över. I dag finns det en enda orangeri – verksam vid Botaniska trädgården i Uppsala.

Ljus, vatten, uppvärmning, jord och näring behövs för att växterna i ett orangeri ska må bra. Författaren har gjort en djupdykning i trädgårdshandböckerna och beskriver i detalj hur orangerierna sköttes. Att värma upp ett orangeri var komplicerat. Man hade kakelugnar eller system med rökkanaler. Först år 1900 kunde det första orangeriet – vid Gysinge – värmas med elektricitet. Arbetet i orangerierna var tungt med många omplanteringar och förflyttningar. För att lättare kunna flytta på krukor och lådor fanns det ofta dekorativa bärhandtag och specialbyggda vagnar. När träden bars ut och in i orangeriet vid Karlbergs slott tog man hjälp av saxiska krigsfångar som fanns på Rörstrand. Stora gjutjärnsurnor, ofta med adliga eller kungliga vapen, blev och är fortfarande statussymboler.

Som hortonom och trädgårdsmästare lägger Maria Löfgren större vikt vid orangeriets funktion och innehåll än vid byggnaden. Det innebär att hon har dokumenterat det omfattande praktiska arbetet i orangerierna med många intressanta detaljer allt ifrån luckor och fönster till växternas placering och vård. Hon konstaterar att det historiskt var växterna som var i centrum, i dag är det byggnaden som vårdas. Därmed har orangeriet förlorat sin funktion men glädjande nog ser hon en renässans för orangeriet som begrepp.

/Birgitta Modigh

Till toppen av sidan

---

Blommande rabatter

Hanna Wendelbo har tidigare bl.a. skrivit boken Odla blommor, som handlar om att odla ettåriga blommor för att binda vackra buketter. Något som har blivit mycket populärt. Denna bok handlar om hur man skapar välkomponerade vackra och spännande rabatter.

Hanna beskriver sig själv som en formgivare med specialkompetens inom mönsterdesign, med ett klappande hjärta för blommor och trädgård. Ni som följer Hanna på sociala medier har sett många vackra färgstarka bilder på allt Hanna skapar. Denna nya bok är inte bara väldigt snygg och lockande. Den innehåller också mycket kunskap och handfasta råd.

Boken inleds med rabatten. Att lägga grunden till en rabatt, eller kanske är det krukodling som gäller.  Sedan väljer man växter, komponerar, väljer färger och uttryck.  När det gäller komposition av en rabatt får man 13 olika förslag från en som verkligen kan det här, t ex mormorsrabatten, månskensrabatten eller varför inte honungsrabatten. Varje rabatt visas som skiss med bild och matnyttig beskrivning av alla enskilda växter.

Sista delen av boken tar upp anläggning, sådd, plantering och skötsel av rabatten.

 Man kan förledas att tro att en så här läcker och snygg bok mest är ögongodis. Det stämmer inte i detta fall. Även om du tycker att du är en rätt van odlare finns här mycket att hämta. Inspirationen får man på köpet!
Jag vill verkligen rekommendera denna bok!

/Gertrud Nerpin
Till toppen av sidan

---

Klint Karins kålrot och Kurt Jönssons bondböna

Under många år har den vanliga vägen att skaffa fröer varit att köpa dem från de stora internationella fröfirimorna. Men som tur är finns det entusiaster som envist sår och bevarar sina egna lokala fröer – för smakens och för minnenas skull. I början av 2000-talet samlades många lokalsorter av baljväxter och köksväxter in och dokumenterades i Fröuppropet inom Programmet för odlad mångfald, Pom. De presenterades i boken Klint Karins kålrot och Mor Kristins böna: om Fröuppropets kulturarv som kom ut 2013. I den nya och omarbetade upplagan har Fröuppropets sorter kompletterats med ett hundratal lokalsorter.

Författarna, som alla har en gedigen kunskap i ämnet, har inte bara lyckats reda ut de snåriga begreppen lantsort, kultursort och lokalsort utan också lyckats ge en levande bild av människorna bakom odlingarna och lokal odlingshistoria. De sorter som beskrivs i boken är lokalsorter, det vill säga växter som har odlats under lång tid på samma plats och som har sparats av odlaren som utsäde från år till år. Inte sällan har fröerna förlorat sitt ursprungliga namn och sedan fått olika namn allt efter odlaren eller platsen.

Många sorter har ärvts i flera generationer, ofta på kvinnolinjen, som t ex ”Mormors gröna ärtor”, ”Vretens Alma” eller ”Finas fina”. Men vanligast är namn efter odlingsplatsen. Med hjälp av de intressanta utbredningskartorna kan man utläsa odlingstraditioner och klimatförutsättningar, men också i vilka områden föreningen Sesam och genbanken har varit aktiva.

Ett särskilt kapitel ägnas kålrot – en både hatad och älskad kulturväxt som till och med har betraktats som en unik svensk grönsak. Engelskans swede, franskans chou suédois och tyskans Schwedische Rübe är ett tecken på detta. Trots att kålroten inte är särskilt uppskattad i matlagning finns många lokalsorter kvar i det så kallade kålrotsbältet (Dalarna, Medelpad, Jämtland, Ångermanland och Västerbotten).

Det finns otaliga historier förknippade med odlingen av lokalsorterna. Även en icke-odlare kan med njutning läsa om de lokala sorternas historia och användning. Med bokens gamla svartvita foton kommer man också nära de människor som har odlat. På de gamla torpen odlades potatis, kål, ärtor och bönor. När det var dags att skörda kunde de färska grönsakerna avnjutas i en redd soppa eller i en stuvning med fläsk men sedan konserverades de för vinterns behov.

För dagens odlingsintresserade är det här en bibel att leta i om man är intresserad av gamla sorter. Programmet för odlad mångfald (Pom) och Nordiskt Genresurscenter (NordGen) har genom att samla och presentera alla dessa lokalsorter bidragit till en renässans för odling av köksväxter.

/ Birgitta Modigh
Till toppen av sidan

---

Frukt & bär A-Ö, recept och bruksanvisningar

Efter den tidigare boken ”Grönsaker A–Ö” som kom för några år sedan är den populära kocken Paul Svensson nu aktuell med uppföljaren ”Frukt och bär A–Ö”.
Den här boken kan sägas vara en frukt- och bärbibel och består av 33 olika frukter eller bär i egna kapitel . Omfattningen sägs vara nästan alla frukter och bär som växer här i Norden, sinsemellan väldigt olika och var och en med sin egenhet och charm. Även flera bär som jag inte kände till sen tidigare eller inte visste att man kan ta tillvara finns med. Ett undantag är rabarbern som ju botaniskt sett är en grönsak men som får vara med eftersom den historiskt har använts mest i dessertköket.
Även den här boken har fin formgivning, vackra bilder och med samma pedagogiska upplägg som i boken om grönsaker. Allmänna men mycket trevliga beskrivningar av respektive frukt eller bär samt bruksanvisningar, som listar allt man kan göra med dem, kompletteras med totalt ca 500 recept.
Det jag tycker är extra intressant med boken är att man kan upptäcka nya bär eller frukter och dessutom nya användningssätt för dem tex hur man kan använda fler delar av växterna än vi vanligtvis gör. Frukter och bär används i grytor, gratänger och inläggningar förutom det som kanske är de mest traditionella i desserter, saft och sylt.

Jag som verkligen har tyckt om och ofta använt hans bok om grönsaker kan verkligen rekommendera även denna. Förutom att man lär sig en massa nytt så får man inspiration att prova nya råvaror eller tillagningsmetoder. Den pryder dessutom sin plats i bokhyllan.

/Åsa Taube
Till toppen av sidan

---

Mossa. I skog, trädgård och kruka

Ulrica Nordström, skribent och växthantverkare, blev inspirerad att skriva om mossor genom sin uppväxt i de norrbottniska skogarna. Intervjuer och reportageresor till mossträdgårdar i Japan och USA, tillsammans med Ulricas egna erfarenheter av mossor i det vilda, i trädgårdar och i slutna system är utgångspunkten till boken Mossa – I skog, trädgård och kruka. Det är blandning mellan reportagebok om mossor och en guidebok till hantverket att jobba med mossor i stor eller liten skala.

I Sverige kan man hitta drygt 1 000 olika mossor och nya arter upptäcks hela tiden. Det finns tolv fridlysta arter men alla andra får man med vissa begränsningar plocka ute i naturen. Med hjälp av bokens tydliga foton kan man göra en vandring mellan spännande mossor som lundpraktmossa, saltblommossa, cypressfläta och många andra.

Varför är mossornas status så låg i de skandinaviska länderna där man snarare kämpar för att utrota mossan i trädgårdarnas gräsmattor än att ta tillvara deras skönhet? Till skillnad från länder som USA och Japan finns det inte en enda offentlig mossträdgård i Sverige. Förr användes väggmossa som tätningsmaterial, framför allt i timmerhus. Vitmossa har använts vid sårbehandling. Kunskapen om mossornas praktiska användning är nästan obefintlig numera. Författarens ambition är att väcka intresse för mossornas unika egenskaper.

De japanska mossträdgårdarna lockar många besökare från hela världen. Författaren har besökt några av de mest kända trädgårdarna och också intervjuat kunniga personer som är engagerade i trädgårdarna. Det är ett gediget avsnitt som ger en utmärkt bild av tanken bakom mossträdgårdarna – att vara en plats för meditation och tanke. Mossorna representerar en fridfull enkelhet och något bestående. Men mossträdgårdar finns inte bara i Japan utan också i nordvästra USA som har ett gynnsamt klimat för mossa. Där har författaren arbetat på samma sätt som i Japan med besök, intervjuer och fina foton.

Om man tänker anlägga en mossträdgård eller kanske begränsa sig till en mossodling inomhus – hur går man till väga? Här finns det många praktiska tips alltifrån jordberedning till val och skötsel av mossan. Också här finns instruktiva bilder.

Som trädgårdsintresserad läsare låter man sig gärna inspireras till att böja sig ner och titta på mossorna nästa gång man går ut i skogen och kanske också börja anlägga en liten mossodling. De stämningsfulla fotona av fotografen Henrik Bonnevier bidrar starkt till denna inspiration.

/Birgitta Modigh
Till toppen av sidan

---